Varför lär vi människor aldrig av vår historia? Ett starkt försvar är ett av fundamenten ett land måste byggas på. Då kan vi försvara vår frihet, regering och riksdag kan driva en fast säkerhetspolitik, skriver Kjell Göthe.
Jag har nog upplevt Folk och Försvars rikskonferens, som hålls en gång om året, på plats minst 35 gånger. Äntligen, på den senaste i januari 2020 i Sälen, rådde bred enighet om vikten av att satsa på en rejäl upprustning av totalförsvaret – det militära, det civila och genom försvarsindustrin. Dessa verksamheter är alla till för att skydda vår demokrati och frihet!
Till grund för den jordnära debatt som det blev i år låg Försvarsberedningens slutrapport för perioden 2021–2025 och det skrämmande muller som hörs ute i världen. Ordförande i beredningen var Björn von Sydow (S), tidigare försvarsminister och talman. Han lyckades genom sin kunskap, erfarenhet och sätt att leda arbetet samla beredningen till att föreslå regeringen en kraftfull upprustning.
Till bilden hör att nu när processen går vidare spelar två värmlänningar huvudroller, Pål Jonson (M) som ordförande i försvarsutskottet och Daniel Bäckström (C) som ledamot i försvarsutskottet med tyngdpunkt på civila beredskapsfrågor som t ex livsmedelsförsörjningen. Båda var jordnära i diskussionen och gjorde ett tryggt intryck som bådar gott för framtiden.
Jag är gammal nog för att våga slå fast att den som läst sin historia kan dra rätt slutsatser framåt. 1925 när hotet från Ryssland och Tyskland temporärt var borta som man trodde, hoppades ett krigstrött Europa på att den eviga freden hade kommit. Sverige beslutade då, precis som långt senare på 1990-talet, om en av de största nedrustningar som skett. Men strax hann verkligheten i kapp i båda fallen.
Varför lär vi människor aldrig av vår historia? Ett starkt försvar är ett av fundamenten ett land måste byggas på. Då kan vi försvara vår frihet, regering och riksdag kan driva en fast säkerhetspolitik och vi kan hjälpa till att bidra till fred och säkerhet i vår omvärld. Men satsningen på försvaret har tyvärr tillåtits att gå i vågor. Det är inte speciellt begåvat för frågan kräver rejäl långsiktighet.
Efter Andra världskriget upplevde vi nedrustning, så kom Kalla kriget med upprustning och efter Berlinmurens fall återigen nedbantning för den vackra men orealistiska drömmen hos alltför många om evig fred på jorden. Se dig om runt i vår värld, det räcker att bara göra det i närområdet, det är allvar igen och det brådskar att stärka försvaret.
När invändningar mot fortsatta neddragningar hördes på 2010-talet så kallade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) försvaret för ett särintresse. Det var ett lågvattenmärke, så enfaldigt fördes diskussionen då. Försvarsberedningen har nu föreslagit nivån 84 miljarder kronor för att ge vårt land trygghet. Dagens moderater är mer realistiska och kräver ytterligare 9 miljarder kronor. Partiordföranden Ulf Kristersson (M) säger att han inte vill vara med om ytterligare ett underfinansierat försvarsbeslut. Risken för det är tyvärr stor.
Inom militära försvaret är det nu väsentligt att se till så att armén förstärks i närtid, både till antal och vad gäller utrustning efter att ha blivit hårt bantad under lång tid. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) utlovade detta i Sälen, låt oss hoppas att han har sin statsminister bakom sig. För i överbefälhavare Micael Bydéns plan har den förstärkningen skjutits framåt i tiden. Högteknologi i luften, på och under vatten behövs och måste utvecklas vidare. Men utan tillräcklig marktrupp är det omöjligt att behärska vårt territorium och det är till sist avgörande.
Kjell Göthe
Politisk krönikör