Det bubblar och svävar. Landar och gläntar. På Have We Met har Detsroyers Dan Bejar förenat experimentlusta med avskalad intimitet.
Have We Met spelades in vid Bejars köksbord, i all enkelhet utan något större efterarbete. Orden och kompositionerna har fått förbli råa och nakna. Albumet pyr av en spirituell närvaro. En sammanstrålning av individen och samhället utanför. Naturen som växer in i städerna och det mjuka i musiken som i vissa vändningar för tankarna till Manchester och Joy Division, Mick Harvey och tillbaka till experimentell poesirock.
Poesin är närvarande hela tiden, där orden liksom klättrar framåt och klamrar tag i melodierna. Monologerna varvas med ekande gitarrers klang och sirliga synthslingor. Trots att We Have Met bjuder på varierande utsvävningar så tappar den taget med jämna mellanrum, det fastnar inte riktigt och tar inte tag och texterna går ofta förbi en aningen obemärkta. Låten Have We Met är ett mycket vackert instrumentalt avbrott i alla intryck, där liksom klangen vilar som dimman över ett tjärn.
Bästa låt: The Raven