• lördag
    23 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    -1°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    -3°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    -6°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Till minne av Förintelsens offer

Ledare
PUBLICERAD:
Judar från israel och resten av världen minns Förintelsens offer i Auschwitz.
Foto: Alik Keplicz/AP
I dag vilar historien särskilt tungt på våra axlar. Det har nu gått 75 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz befriades av den sovjetiska armén. Numera är det Förintelsens minnesdag, en dag att reflektera över människans förmåga till ondska samt hålla minnet av offren vid liv.

De flesta av lägerfångarna hade evakuerats ett par dagar tidigare för att först gå mot Tyskland och senare färdas i öppna tågvagnar. En fjärdedel av de cirka 55 000–60 000 fångar som tvingades till vandringen dödades längs vägen. Kvar i lägren fanns de 7 000-9 000 fångar som var för svaga för att ens vara i närheten av att kunna klara färden.

Enligt vittnesuppgifter från de överlevande chockades många av de sovjetiska soldaterna av vad de såg i Auschwitz. Den italienske författaren Primo Levi har skrivit i sina memoarer Se questo è un uomo (Svensk titel: Är detta en människa, dock egen översättning från en engelsk utgåva):

”De hälsade inte på oss, inte heller log de; de verkade förtryckta inte endast av medlidande utan en förvirrad återhållsamhet som förseglade deras läppar och fäste deras ögon vid den sorgliga scenen. Det var samma skam vi kände så väl, skammen som dränkte oss efter gallringarna och varje gång vi tvingades bevittna, eller delta i, något illdåd: skammen som tyskarna inte kände, som den rättfärdige upplever vid en annans brott. Känslan av skuld för att ett sådant brott alls sker, att det oåterkalleligen har introducerats till världen av existerande saker, och att hans vilja att göra gott skulle visa sig för svag eller obefintlig och visade sig inte räcka till försvar.”

Det är en väldigt mänsklig reaktion, men knappast något som vi har rätt att känna 75 år senare. Det är en känsla som baseras på okunskap, något vi sedan länge har lämnat bakom oss. Nazismens brott är bland historiens bäst kartlagda och bevisade. Det finns inga ursäkter för att blunda för antisemitism.

Om andra världskriget förde något gott med sig var det upprättandet av Israel som en modern stat. Det judiska folkets traditionella hemland och den enda plats där judendom är norm, där ingen behöver känna sig annorlunda eller uttittad på grund av att man är jude. Israel behövs lika mycket i dag som det gjorde då.

I Sverige, men också i resten av Europa, sprider sig återigen antisemitismen och judar får allt svårare att känna sig trygga. Malmö är skolboksexemplet på detta men är långt ifrån ensamt. 2018 lade Judiska föreningen i Umeå ned sin verksamhet. ”Det är för mycket hot mot judar i Umeå och våra medlemmar måste tänka på sin trygghet”, sade ordförande Carinne Sjöberg till SVT (5/6 2018).

Från politiskt håll hörs ofta tydliga fördömanden av antisemitiska dåd, så också från vänsterpartierna. Men när framför allt de senare träffar människor från de grupper där den moderna antisemitismen är som mest utbredd ekar tystnaden. Då är det vanligare att det inträffar saker som att SSU i Malmö skanderade ”krossa sionismen” under sitt förstamajtåg, vilket inträffade så sent som i fjol.

Inte minst därför är det viktigt att vi högtidlighåller Förintelsen minnesdag. Att den tas på allvar och används för att öka förståelsen för vad den oreflekterade antisemitismen faktiskt får för följder. Och att dagen blir en påminnelse till de politiker som ser vad som pågår utan att agera.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.