Taiwan ratar Kina

Signerat
PUBLICERAD:
President Tsai Ing-wen lägger sin röst i huvudstaden Taipei. Chang Hao-an/AP
Foto: Chang Hao-an/AP
Valet i Taiwan den 11 januari blev en jordskredsseger för den sittande presidenten Tsai Ing-wen och en klar signal till kommunistregimen i Peking att taiwaneserna ratar en återförening med Fastlandskina och dess diktaturfasoner.

Man kan förstå att Folkrepubliken Kina tycker illa om Taiwan. Den lilla örepubliken, vars namn formellt är Republiken Kina, är ett levande motbevis på det kinesiska kommunistpartiets påstående att det krävs ett auktoritärt, diktatoriskt styre för att hålla ihop den kinesiska befolkningen. Sedan 1990-talet har Taiwan visat att det går alldeles utmärkt att kombinera frihet, demokrati, välstånd och utveckling med samhällelig stabilitet. Landet har haft fyra demokratiskt valda presidenter från två olika partier.

Länge såg det ut som Tsai Ing-wen skulle förlora makten efter bara en mandatperiod. Hennes Demokratiska progressiva parti (DPP) hade förlorat 2018 års lokalval stort till det gamla nationalistpartiet Koumintang (KMT). Dess ledare Han Kuo-yu hade blivit borgmästare i den viktiga hamnstaden Kaohsiung, och nu siktade han på presidentposten. Missnöje med den ekonomiska utvecklingen och en pensionsreform bäddade för den förlusten.

Men så hände något. Ekonomin började gå bättre men framför allt så ökade påtryckningarna från Kina. KMT har av historiska skäl mer band till tanken på ett enat Kina än DPP, som nog helst skulle vilja utropa formell självständighet för Taiwan, men i praktiken fortsätter att nöja sig med att vara det rent faktiskt även om de erkänns av ytterst få länder. På sätt och vis är det ändå rätt märkligt att det är KMT som har mer följsamhet gentemot Peking, som ju styrs av KMT:s gamla ärkefiender i kommunistpartiet.

Anhängare till president Tsai firar valsegern i huvudstaden Taipei.
Foto: Chiang Ying-ying/AP

Kina har fört en aggressiv desinformations- och påverkanskampanj i taiwanesiska medier och på Internet, försökt kväva den ekonomiska utvecklingen med handelsrestriktioner och genom reseförbud för fastlandskineser. Bara två veckor innan valet lät man ett hangarfartyg färdas genom Taiwansundet som en klar skrämseltaktik. Men det hela slog tillbaka mot dem.

Det som mest påverkade utgången var ändå de långvariga protesterna i Hongkong, där Peking visat hur lite de respekterar stadens innevånares fri- och rättigheter. Där har talet om ett återförenat Kina som "ett land, två system" visat sig ihåligt. Det enda sättet att värna om taiwanesernas fri- och rättigheter är att behålla landets självständighet. En opinionsmätning i oktober förra året gav vid handen att nio av tio taiwaneser förkastade idén om "ett land, två system".

Valresultatet blev 57 procent för Tsai och 39 procent för Han. En så stor seger har det demokratiska Taiwan aldrig haft. Valdeltagandet var också högt, 74 procent jämfört med 66 procent i valet för fyra år sedan.

Tiden talar mot Kina. Ju längre Taiwan existerar som en egen stat, desto mer ökar det mentala avståndet till fastlandet, och det går snabbt. 1994 var det bara 22 procent av befolkningen som självidentifierade sig som taiwaneser. 2008 hade den siffran stigit till 48 procent och 2015 till 60 procent (och detta under en KMT-president). Ju mer aggressivt Kina beter sig, desto mer kommer avståndet att öka, men det verkar makthavarna i Peking inte förstå.

Ett uttalat sätt för Kina att binda Taiwan till sig har varit genom ekonomiskt utbyte. Då skulle Taiwan inte ha råd att bryta banden. Så skedde också under den tidigare KMT-presidenten Ma Ying-jeou. Men när Tsai tillträdde 2016 så drog man åt tumskruvarna, och visst, det drabbade Taiwan ekonomiskt. Men Tsais plan är att göra sig mer oberoende av Kina och istället närma sig och utöka utbytet med de övriga länderna i Sydostasien och Stilla havet genom det som kallas "the southbound policy" – den sydgående politiken. Ekonomin går nu utmärkt.

Kina har dock fortsatt med sin mobbning av Taiwan, och driver på den diplomatiska isoleringen av landet. Endast 15 länder, många av dessa små ö-nationer, erkänner Taiwan och genom kinesiskt lock och pock har flera de senaste åren övergett Taiwan. Taiwan utestängs också från deltagande i många internationella organisationer.

Detta är något som måste ändras. Vi måste snarare odla kontakterna och öka samarbetet med Taiwan, och inte falla undan för påtryckningar från Kina. President Tsai har sträckt ut handen till det internationella samfundet och vi borde ta den.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.