Motivet för att sluta januariöverenskommelsen (Jöken) mellan de rödgröna regeringspartierna och Centern och Liberalerna var att hålla borta de så kallade ytterkantspartierna Sverigedemokraterna och Vänstern från inflytande. Nu har deras inflytande sett till att i praktiken torpedera denna överenskommelse. Det är inget att sörja över.
Under onsdagen stod det klart att en riksdagsmajoritet, bestående av en ohelig allians mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, enats om att tillskjuta 2,5 extra miljarder kronor till kommuner och regioner i en särskild ändringsbudget. Detta utöver de 5 extramiljarder som januaripartierna bara häromdagen tvingades avisera i den kommande vårbudgeten.
Och för att finansiera sina satsningar så tar majoriteten bort några av de 73 punkterna i det avtal som slutits mellan januaripartierna. Det handlar bland annat om Miljöpartiets nya variant på friår och Centerns ingångsavdrag, alltså sänkt arbetsgivaravgift för nyanlända och andra på arbetsmarknaden, liksom statsminister Stefan Löfvens (S) innovationsråd.
Därmed har man effektivt kört över regeringens egen budgetprocess och visat vilka det är som egentligen bestämmer. Det viktiga här är inte dessa välfärdssatsningar, eller när de kommer. Extrapengarna utgör bara en bråkdel av budgetarna för kommuner och regioner, och står och faller inte med dem. Det viktiga här är riksdagens markering gentemot en tondöv regering som genom Jöken agerade som man hade en majoritet.
Januariöverenskommelsen blev den utlösande faktorn för det här samarbetet mellan vänster och höger. V kände sig oerhört förorättade att buntas ihop med SD som några som inte skulle tillåtas ha något inflytande. Den parlamentariska verkligheten sade något annat, och nu kommer V att ha bidragit till att normalisera stöd och samarbete med SD, vilket tydligen är ett pris de anser villiga att betala. I alla händelser bereder detta vägen för ett sundare samtals- och samarbetsklimat i riksdagen.
M och KD har av begripliga skäl haft det svårt att förlåta sveket från sina forna allianskamrater, och kan köpa att det inte blev några extrapengar till rättsväsendet eller sänkt biståndsnivå för att få med sig V på en majoritet mot regeringen och dess stödpartier.
Detta skapar nu ett prejudikat som gör det möjligt för en riksdagsmajoritet att fortsätta stryka andra misshagliga punkter i Jöken framöver. Därmed har Jöken de facto upphört att fungera. De mödosamt förhandlade 73 punkterna har decimerats och vilket existensberättigande har den då? Men såväl Löfven som Centerns vikarierande partiledare Anders W Jonsson verkar leva i en alternativ verklighet när de hävdar att detta minsann inte påverkar det som de kallar januariavtalet.
Mer klarsynt verkar i alla fall ordföranden i Centerns ungdomsförbund, Ida Alterå, vara när hon säger att grunden för Jöken har fallit och att det är dags att lämna budgetsamarbetet och gå i liberal opposition på riktigt. Än finns det tydligen hopp om att C kan ändra sig. Och månne kan detta få L, som redan ligger pyrt till, att lämna det sjunkande skeppet.