Som av en händelse kallade januaripartierna under måndagen till presskonferens för att tala om att det kommer mer pengar till kommuner och regioner i vårbudgeten. Men att det skulle ha något med hotet om att bli överkörda av en riksdagsmajoritet ville de självklart inte kännas vid.
Tro det, den som vill! Det är sådant här som spär på missnöjet med politiker hos folk. För det är självklart inte så att den rödgröna regeringen med sina stödpartier plötsligt insett att den bara 20 dagar gamla statsbudgeten grovt har underfinansierat välfärden och rättsväsendet. Under budgetbehandlingen var man fullt upptagna med att bocka av ett antal punkter i januariöverenskommelsen (Jöken) för att lägga märke till krisen ute i kommuner och regioner och med den försämrade tryggheten.
Utspelet om att lova att skjuta till fem extra miljarder kronor i den kommande vårbudgeten är inget annat än ett desperat försök att försöka undvika att riksdagen beslutar om en extra budget. Lite tyder dock på att detta kommer att blidka Vänsterpartiet, som sagt att de kommer att fortsätta samtalen med Moderaterna och Kristdemokraterna i finansutskottet om en extra budget. Stödet för en sådan från Sverigedemokraterna tas för givet, vilket onekligen är ett pikant inslag i det hela.
Det kändes rätt patetiskt när de fyra representanterna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna radade upp sig, liksom för att visa att det är vi som bestämmer när det inte alls är så. Denna fyrklöver saknar majoritet i riksdagen, och det kan inga vädjanden från finansminister Magdalena Andersson (S) om en ordnad budgetprocess ändra på. Det är inte en riksdagsmajoritets skyldighet att rösta igenom en budget bara för att den finns. Det är regeringen som måste söka stöd i riksdagen för sin budget, och för det ändamålet är inte Jöken tillräcklig.
Krisen i kommuner, regioner och rättsväsendet är förvisso akut, men den gick också att förutse. Januaripartierna vägrade dock att se detta och då får man skylla sig själva att ha hamnat i dagens sits. Visst kan man diskutera vad som är bättre, en extra budget nu eller förändringar i den vårbudget som läggs i mitten på april, men garanterat hade det nog inte blivit något om inte hotet om en extra budget kommit.
Dessutom är det nyttigt för regeringen och stödpartierna att lära sig de parlamentariska realiteterna. De kan inte räkna med att få igenom sin politik utan vidare. V har lidit av stämpeln som dörrmatta och har tuffat till sig ordentligt, vilket skapat möjligheter för denna sakpolitiska allians. Det är så som riksdagspolitiken bör skötas.
Till och med V bryr sig inte om att det krävs stöd från SD för att få igenom extrabudgeten. Man förhandlar inte med dem, men de får rösta som de vill. Om SD:s röster inte ens luktar för V i den här frågan så öppnar det vidare möjligheter. Att ta hänsyn till vad som tycks snarare än vem som tycker är ett sundhetstecken. De må ogilla varandra ordentligt, men SD och V förenas ändå i att pekas ut som något av en paria i Jöken.
För M och KD är detta också ett utmärkt tillfälle att visa på att de är beredda att driva sin politik i riksdagen – och i förlängningen i eventuell regeringsställning – oavsett var stödet för olika sakpolitiska förslag kommer ifrån. Nu fungerar det för den borgerliga oppositionen att samtala med V av alla partier (och räkna med stöd från SD). I andra frågor kan det bli andra partier. Detta kan få större betydelse än dagens fäktningar om ett antal extramiljarder.