Den irrationella och hjärntvättande politiken

Debatt
PUBLICERAD:
Politikerna hjärntvättas mer eller mindre till en anpassning i denna betongmiljö vilket leder till en rigid inställning till flexibla lösningar, skriver Ulf Karlsson.
Foto: Christine Olsson/TT
Att kommunala toppolitiker i ett sådant läge inte har förmåga att enas om övergripande omprioriteringar visar just på hur man formats och påverkats i en ofantligt rigid miljö, skriver Ulf Karlsson.

Vad händer med kloka, intellektuella och begåvade människor när de kommer in i politiken? Ja frågan känns, i sanning, ytterst relevant efter de otaliga turer av politiska lappkast och fadäser som radats upp, såväl inom Karlstads kommun som inom Region Värmland på sistone.

Inför varje val återkommer honnörsorden skola, vård och omsorg som, mer eller mindre anses heliga av, så gott som samtliga partier. Ja, viktigare än allt annat och det utlovas ökade satsningar av sällan skådad omfattning, bara man vinner valet. Finns det någon som tycker sig ha märkt en kraftfull förbättring i dessa avseenden, räck upp en hand?

När budgetar läggs och skattemedel fördelas har varje departement (riksnivå) förvaltning (kommun) och verksamhetsområde (regionen) att fördela medel inom sina respektive ansvarsområden. Oavsett hur denna fördelning ser ut så tas allt ur samma pott d v s skattebetalarnas pengar som skall bära samhället.

Det är i detta skede som politikerna skall visa sin viljeyttring och allvaret i att uppfylla de löften man så generöst strött i kring sig under en hel valrörelse. Det är nu man har möjlighet, att genom en klok och genomtänkt resursallokering göra de prioriteringar som leder till att vallöften uppfylls. Det är också nu det visar sig om de folkvalda kan anses hålla måttet. Uttrycket ”Vi har de politiker vi förtjänar” är förvisso sant men jag tolkar inte detta som att politiker, på något sätt är dumma.

Däremot anser jag att det politiska klimatet är ytterst fyrkantigt och har så varit sedan länge. Politikerna hjärntvättas mer eller mindre till en anpassning i denna betongmiljö vilket leder till en rigid inställning till flexibla lösningar. När situationer uppstår där gamla, sjuka och utsatta människor drabbas på grund av otillräckliga ekonomiska resurser, måste det finnas en flexibilitet och vilja att omdisponera medel inom den totala budgeten.

Inom kommunen har varje förvaltning en ”egen” budget att förvalta och att flytta pengar mellan förvaltningar låter sig inte göras. Inte ens om så skulle anses nödvändigt eller för ett bättre syfte. Här menar jag att politiker borde besitta en sådan empati och humanism att man förstår att människor har större värde än oönskade broar. Att kommunala toppolitiker i ett sådant läge inte har förmåga att enas om övergripande omprioriteringar visar just på hur man formats och påverkats i en ofantligt rigid miljö. Det verkar som att dessa, normalt så kloka personer handlar mot bättre vetande och tvingas försvara fattade beslut in absurdum, hur svaga och dåliga de än må vara.

Låt mig avsluta med ett exempel som visar hur man, som politiker blivit förblindad: Jag känner en toppolitiker i kommunen som jag anser vara synnerligen smart, och kompetent på alla sätt. Jag ställde en fullständigt hypotetisk fråga till honom för att se hur han och hans kumpaner resonerar. Frågan löd: Om det skulle visa sig att 95 procent av kommunens befolkning inte vill ha ett Muminland på Skutberget, skulle ni då, inom ditt parti, möjligen kunna tänka er att ompröva ert beslut om samtycke till parken? Jag trodde knappt mina öron men svaret blev: ”Nej, den demokratiska processen har redan haft sin gång och vi kan inte ändra oss som en vindflöjel i varje fråga”.

Med det svaret klingande i mina öron förstår jag att det är som det är och blir som det blir.

Ulf Karlsson

Vanlig medborgare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.