• idag
    3 apr
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    13°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Huvudvärkspillret som ger huvudvärk

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Det var efter att jag tittat på Malou i TV4 som jag bestämde mig för att ta tag i mitt liv.
Malou hade ett inslag som handlade om författaren Katarina Wennstam och om hur lätt det är att missbruka värkmedicin.

Wennstam hamnade i akutläge med avtändning och abstinens a la knark efter en sketen diskbråcksoperation.

Mitt problem var enklare – och jag vill verkligen berätta det här, trots att mina barn säger att det är världens mest ointressanta ämne.

Lasse Anrell skriver om värktabletter i veckans krönika, och om hur lätt det kan vara att missbruka dem.
Foto: Jessica Gow/TT

Jag hade länge tyckt att jag ätit för mycket huvudvärkspiller.

– Gäsp, sa mina söner.

Först körde jag magnecyl, men sen när jag fick lite problem med magkatarr gick jag över till Alvedon för i reklamen sa de att det var det så himla nyttigt för magen.

– Zzzz, stönade mina söner.

Sen läste jag en kvällstidningsartikel som sa att det var förödande för levern att blanda Alvedon och alkohol så blev jag tvungen att ändra igen. Jag åt ju bara Alvedon när jag druckit något glas för mycket. I förebyggande syfte. Typ när jag gick och la mig.

Och kanske ett piller till eller två när jag gick upp på natten om jag kände mig en smula tung i huvudet eller om jag kände att jag riskerade att få lite huvudvärk senare.

Inte hälsosamt, så klart, men magen klarade det och vem märkte av sin lever när man var lumpna 45 år? Inte jag i alla fall.

– Skriv en bok, muttrade mina söner ironiskt. Det betydde att de inte tyckte att det var värt skriva en bok eller ens en krönika om saken. Ännu mindre att prata om det.

Så då fick jag ändra livsstil igen. Jag gick över till ibumetin eftersom det påstods funka ihop med rödtjut.

– Jippi, tänkte jag.

Jag var i och för sig sugen på att gå över till bamyl koffein eller nåt sånt eftersom det plötsligt kom larm som påstod att såna piller var bra (!) mot hjärtinfarkt och högt blodtryck och sånt, men jag kände ändå att ibumetin var min grej.

Det funkade några år. Jag åt dock allt mer piller. Ett par, tre stycken om dan i normala fall. Mest för att pigga upp mig och för att det kände som att huvudvärk var liksom lite på gång. Ja, ni fattar…

Fler ändå åt jag när jag verkligen hade huvudvärk.

Det kändes inte riktigt bra, men å andra sidan inte särskilt dåligt heller. Har man inte större hälsoproblem än att man knaprar lite huvudvärkspiller kan det knappast vara särskilt allvarligt, tänkte jag, lite defensivt så där, lite som Lars Lagerbäcks fotbollsideologi ungefär.

Jag fick ändå värk ganska ofta. Särskilt när jag läste morgontidningen, vilket jag tyckte var lite konstigt, men ändå begripligt. Då fick jag ont i nacken. Morgontidningar kan vara ganska smärtsamma och tynga ner själva existensen, kan jag känna ibland.

Så hörde jag ett radioprogram i somras om medicin.

Några läkare pratade ibumetin och sa att ihållande bruk kunde leda till skador på njurar.

What?! Hallå! Jag är livrädd om mina njurar. Morsans njurar blev helt utslagna och det påstods att det berodda på ärftliga saker och sånt och att hon ätit för mycket salt. Saltet begrep jag - och arvet förstod jag också vad det var; det var ju jag. Morsan hade dialys fyra gånger om dan. Det ville inte jag ha.

Läkarna sa också att bruket av piller typ ibumetin ofta var helt onödigt och mest psykiskt. Hmmm..., tänkte jag.

Jag bestämde mig för att göra ett medicinskt experiment med mig själv; jag skulle sluta med pillren. Jag skulle leva utan piller helt i en månad för att se vad som hände.

– Spännande, sa mina söner, ännu mera ironiskt.

Sagt och gjort. Ja la av. En tidig morgon la jag pillerkartan på hyllan.

Abstinens? Nej.

Ångest? Nej.

Huvudvärk? Nej.

Kunde jag läsa morgontidningar? Ja, hjälpligt.

Och framförallt: mådde jag bättre?

Ja, absolut.

Det märkliga var att bara efter ett några dar så försvann faktiskt huvudvärken och den där vanliga känslan av att jag ville ta ett piller bara för att pigga upp mig eller slippa känslan av att jag var på väg att bli hängig.

Efter en månad mådde jag fortfarande lika bra.

Efter tre månader mådde jag ännu lite bättre.

Jag var tvungen att läsa på pappret i paketet där det står om biverkningarna. Ville ju veta. Och mycket riktigt; njurskador fanns med som en effekt. Otäcka saker.

Det märkliga var dock att det fanns en mycket vanligare biverkning: huvudvärk.

Huvudvärk som bieffekt av huvudvärksmedicin.

Ja, faktiskt. Man f å r huvudvärk av att äta ibumetin. Vilket smart piller, sa jag.

– Nu är du ironisk, farsan, det klär dig inte, sa mina söner.

Bra medicin reder sig själv och gör sig själv oumbärlig, tänkte jag. Där kan man tala om fungerande kapitalism.

Veckans tv

”När livet vänder” i SVT startade säsongen på en extremhög nivå. Först Kevins pappa Patrik i Arvika och sen Anne Franks okända syster – stor tv av Anja Kontor.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.