Vart är vi på väg? Arvikabördige Charles Franz vet svaret före alla andra. Han är nämligen producent för SVT:s flaggskepp, På spåret.
Han berättar om hur det var att ta över en succé, om tittarnas engagemang och om en fadäs som nästan gjorde att Arvika ströks som resmål.
Charles Franz kan såväl tackas som beskyllas när det kommer till På spåret, tv-programmet som bänkar över två miljoner svenskar om fredagskvällarna.
– Jag är med och pillar i det mesta, men det bygger på att jag har jävligt bra medarbetare, säger han.
Det är han och programledarna Kristian Luuk och Fredrik Lindström som tillsammans skriver ledtrådarna som leder fram till resmålen. En stor del av hans jobb är också att få en bra mix av tävlande - och det är inte lätt.
– Väldigt många ställer inte upp. Det är ganska vanligt att jag ringer och säger "hej jag kommer från På Spåret" och pejlar intresset. Först blir de glada och sen stirrar de ner i ett avgrundsdjupt stup och känner sin egen fallhöjd. Och sedan finns det andra som är mer lekfulla, säger Charles Franz med ett skratt.
En annan uppgift han har är att backa upp programledarna.
– Jag pratar en hel del med Kristian och Fredrik i hörsnäckorna under inspelningarna. Det kan gälla allt möjligt, men ofta handlar det om faktakoll och extrainfo. Även om vi går in i inspelningarna förberedda och pålästa så kan vi ju inte förutse allt, så det dyker upp ganska mycket som vi behöver faktakolla under tiden. Men det kan också vara för att fånga upp något kul som sagts i burarna, men som Kristian och Fredrik kanske inte hört.
Charles Franz bor i Göteborg men han växte upp i Arvika. 2013 började han som frågeskrivare på programmet, blev sedan frågeredaktör och nu är han inne på sitt tredje år som producent.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– För det första så är det underbart att jobba med en succé. Det vågar jag säga att det är efter tre decennier på SVT. Folk har liksom bara lärt sig att det finns med, det är en slags högtid, en tradition. Det är väldigt peppigt att jobba med något som folk har så stark och varm relation till. Många blir förbannande, men det är också engagemang.
– Sen är man beroende av hur mycket man lär sig, vi tittar över hela världen varje år och rekar fram nya grejer. Vi är beroende av ny kunskap av omvärlden. Det är rätt fett att vi samlar folk och krymper världen, säger Charles och noga poängterar att det inte är han själv som kan ta åt sig äran.
Hur är det att ta över en succé?
– Det är en fruktansvärd upplevd press. Fasen, man vill ju förvalta och göra det fint.
Men Charles har ändå inte det svåraste uppdraget i produktionen.
– Det har en person som jobbar med resor och tillstånd. Varför vi ska få gå ombord på ett tåg i Mongoliet och filma från loket är inte så jävla lätt att förklara.
"Svinförbannade"
Men som producent är det ändå Charles som står i skottgluggen för tittarnas kritik. En del kan bli väldigt upprörda över att det inte körs med tåg till alla resor men det känsligaste är när programmet rör sig inom tv-tittarnas egna expertområden. Det är minerad mark.
– Ju smalare ämne, desto fler åsikter. Ett sådant exempel var för några säsonger sedan. Det handlade om pardans på lokal och vi hade en beskrivande fråga där vi ville att de skulle förklara vad gnussa var. Vi hade bestämt innan att rent språkligt så är det en blandning mellan gnugg och puss, att det kan användas som näsgnugg. I pardansvärlden betyder det att dansa med pannorna mot varandra men vi gav rätt för näsgnugg. Folk blev svinförbannade, det är nog det de mest blivit arga på.
Förändringar kan också uppröra - som när husbandet Augustifamiljen byttes ut efter tio år. Kritiken var väntad, men beslutet grundade sig på att förnya.
Hur balanserar ni mellan igenkänning och förnyelse?
– Vi försöker göra nya grejer varje säsong, några förändringar som inte ska märkas så tydligt och så någon lite större grej då och då. Det lustiga är att vi kan gå in i Öppet arkiv och se första avsnittet 1987 och på ett sätt är det samma program, men på väldigt många sätt så annorlunda det är. Det är precis det vi vill, det ska vara bekant och levande.
Sett till tittarsiffrorna tycks Charles Franz och hans kollegor ha lyckats. Programmet, som nu är inne på sin 30:e säsong, fortsätter locka.
– Tv-tittandet går ner i stort, i alla fall broadcast-tittandet. Men vi har en publik som fortsätter att se oss vecka efter vecka. Vi har alltid en bra bit över två miljoner.
Fadäs i Arvika
Det är mycket hemlighetsmakeri runt programmet, resmålen får under inga omständigheter läcka ut - inte ens till familjemedlemmar. När Charles tittar på programmet med sin familj är det bara han som vet vart de är på väg.
– Ja för fasen, jag håller på hemlisarna.
Men en gång gick det snett. Av alla platser de filmat på runt om i världen så skedde fadäsen i Arvika, 2016.
– Vi rekade vad vi skulle göra och såg att det skulle vara en stor hot rod-träff och hörde av oss till honom som arrangerade det. Vi säger alltid att det är hemligt till de vi gör inslag med. Sen ringde mamma, som bor kvar i Arvika, och sa att det står i Arvika Nyheter att vi ska komma. Arrangören sa att han inte hade sagt det till någon - bara till journalisten, säger Charles med ett skratt.
– Han tänkte väl att det kommer mycket folk då. Det var väldigt roligt, men lite tanklöst. Det bygger ju på att det är hemligt. Då övervägde vi om vi skulle stryka Arvika som resmål men vi gjorde inte det till slut.