Metanolfabriken – "ett luftslott"

18 års arbete och 56 miljoner kronor investerade. Ändå finns det knappt några synbara resultat.

NWT har granskat de omskrivna planerna på en metanolfabrik i Hagfors.

– Till slut tycker man att det är ett luftslott, säger en aktieägare.

Den 11 september 2001 hade forskaren och miljödebattören Björn Gillberg kallat till pressträff. Inför ett samlat pressuppbåd berättade han om storslagna planer:

Hagfors skulle få världens första biometanolfabrik, en produktion baserad på skogsråvara.

Samtidigt fick de samlade journalisterna besked om att flygplan kört in i tvillingtornen på World Trade Center. Världen förändrades i ett ögonblick, men pressträffen fortsatte.

Metanolplaner

Då var tanken att metanolfabriken skulle vara en testanläggning. Att utvinna metanol ur skogsråvara framhölls som ett miljövänligt sätt att få fram bränsle. Tidigast 2005 skulle metanolfabriken vara klar. Nästa steg i strategin var att täcka Värmlands behov av metanol. Det skulle kräva investeringar på 3,5 miljarder och ge 300 arbetstillfällen.

Den långsiktiga planen var att försörja hela Sverige med metanol. Att valet föll på Hagfors förklarades med att det var nära till råvaran.

– Vi bygger ett bolag på gammaldags sätt. Steg för steg, från en idé till genomförande. Om det blir fel på vägen är det inga stora summor som går till spillo, sa Björn Gillberg vid det tillfället.

Tio nyemissioner

18 år efter den nämnda pressträffen finns det fortfarande ingen metanolfabrik i Vågbacken på den detaljplanelagda marken för ändamålet.

Varför händer ingenting?

Det har genomförts sammanlagt tio nyemissioner där aktieägarna investerat över 56 miljoner kronor för att hålla metanolplanerna vid liv.

Aktieägarna är Stiftelsen Miljöcentrum (som leds av Björn Gillberg), Hagfors kommun, Lantbrukarnas Riksförbund samt omkring 1 600 privatpersoner och cirka 60 företag.

Enligt Björn Gillberg finns det inget missnöje, inga kritiska röster.

– Underligt nog inte en. Det säger ju en del om aktieägarna. Vill de tjäna pengar är det ju annat man ska satsa på.

Men helt fritt från missnöje är det inte. NWT har varit i kontakt med en aktieägare som reagerat på att inget händer.

Kritisk aktieägare

– Jag köpte aktier för att visa solidaritet och för att det var nåt nytt på gång i Hagfors som man ville stötta. Tänkte att det kunde tillföra Hagfors något positivt. Första tanken var ”Vad roligt!”, säger aktieägaren.

Men allt eftersom åren gått har tvivlen växt.

– Det är nyemissioner och man blir inbjuden till årsmöten. Man tänker ”det händer ju ingenting”. Skogen börjar växa upp igen i Vågbacken, det är så tyst om projektet.

– De fula tankarna kommer. För vem gör han detta? Är det bara för sig själv? Hur länge orkar man driva ett projekt som det inte blir någonting av?

Kommunen köpte aktier

Hagfors kommun äger drygt 47 000 A-aktier i bolaget, till ett värde av över 50 000 kronor. Även inom kommunen verkar optimismen ha försvunnit.

– Jag tror att alla skulle önska att det skulle bli av. Men sedan har det ju gått ganska lång tid. Det är klart att ju längre tiden går ju svårare tror man ju att det blir att genomföra det, säger kommunalrådet Jens Fischer (OR), som är vald till kommunens ombud på Värmlandsmetanols bolagsstämmor.

NWT frågar kommunchefen Jan Lilja om Hagfors kommuns aktieinnehav i Värmlandsmetanol.

Det var före din tid som det beslutades. Men skulle kommunen köpa aktier idag om det kom på tal?

– Nej, jag skulle inte förorda det, säger Jan Lilja.

Storslagna planer

Värmlandsmetanol har sitt huvudkontor i Uddeholmsbolagets gamla brukskontor. Där sitter bolagets anställda. Vd:n Björn Gillberg och informatören Lena Eriksson Sonebrink, som är gift med en av de största aktieägarna i bolaget.

De storslagna planerna är intakta:

– Det blir roligt för folk i Hagfors. Då får de mycket att sälja i butiker, krogar bensin, ja allt.

Gamla och nya brukskontoret ska komma till användning när metanolfabriken kan förverkligas.

– I den nya delen ska det sitta 70 tyska ingenjörer och tekniker från Thyssenkrupp. Vi i Värmlandsmetanol, cirka ett 50-tal ska sitta i den gamla delen så att vi kan ha en dialog med de som bygger under hela byggfasen. Då är det ju lämpligt att vi bara har en gång emellan oss. Det blir helt perfekt. I praktiken har jag också utsett projektchef, men jag talar inte om vem, säger han.

Till själva bygget av metanolfabriken kommer 700 arbetare engageras.

– Det kommer att bli en camp för arbetarna vid gärdet mitt emot Uddeholmsladan. Det är ju rallare som kommer med husvagnar och annat. Sedan kommer vi att ha en buss som ska gå i skytteltrafik från campen och in till byggarbetsplatsen, säger han.

Frågan är hur realistiska planerna på en fabrik är.

Förklaring

Enligt Björn Gillberg finns det en självklar förklaring till varför det inte blivit något.

2012 var finansieringen för anläggningen klar. Men då införde regeringen en skatt på biodrivmedel som gjorde att det inte skulle finnas någon lönsamhet i anläggningen.

– Får vi ett annat skatteläge så är det ingen som har en så gynnsam förutsättning som vi. Därför att vi äger detaljplanelagd mark. Vi är färdiga med ingenjörsarbete. Vi har avtal med Thyssenkrupp om att leverera anläggningen på ett EPC- kontrakt. De svarar för bygg, teknik, upphandling, allt och lämnar över en nyckelfärdig anläggning med garanti. Vi är sedan flera år färdiga med tekniska förstudier, projektering, MKB, riskstudie och licenser. Vi har gynnsammare förutsättningar än någon annan i hela Sverige för vi har gjort hemläxan, säger Björn Gillberg.

Långt ifrån förverkligande

Vid NWT:s granskning framkommer dock att metanolfabriken är långt ifrån förverkligande. Även om politiska beslut fattas till Värmlandsmetanols fördel.

Det är inte ens prövat i mark- och miljödomstolen om metanolfabriken överhuvudtaget får byggas i Vågbacken.

Enligt uppgifter från mark- och miljödomstolen och länsstyrelsen kan en miljöprövning ta lång tid om det krävs kompletteringar. Om det dessutom blir överklaganden kan det i värsta fall ta sex år om det skulle överklagas ända upp i Högsta domstolen.

Läs mer: