Antidepressiva läkemedel ett samhällsproblem

Debatt
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Vad som har hänt är att läkare de senaste decennierna vidgat indikationerna då det gäller att förskriva antidepressiva läkemedel, skriver Jonas Thornell.
Foto: Darron Cummings/AP
En miljon människor i Sverige medicinerar med antidepressiva preparat. Jag vägrar tro att flertalet av dessa män och kvinnor är så hjälplösa att denna, numera alltmer ifrågasatta lösningen, är deras enda utväg, skriver Jonas Thornell.

Narkotikapåverkade människor skrämmer mig sällan. Tvärtom, föreligger något genuint och uppriktigt i deras berusningstillstånd. Jag är mer rädd för att drabbas av en stressad karriärist som är påverkad av KBT-terapi och antidepressiva medel – en känslomässigt avstängd person som kör fort och ouppmärksamt med sin SUV samtidigt som han/hon talar i mobiltelefonen.

En miljon människor i Sverige medicinerar med antidepressiva preparat. Jag vägrar tro att flertalet av dessa män och kvinnor är så hjälplösa att denna, numera alltmer ifrågasatta lösningen, är deras enda utväg. Vad som egentligen sker är att personer som får ordination av antidepressiva läkemedel möblerar om i sina känsloliv. Det sker genom en kemisk påverkan vars yttersta konsekvenser ingen vet särskilt mycket om i dag. Sveriges största samhällsproblem, vad kemiska substanser anbelangar, är inte narkotika. Det är antidepressiva läkemedel!

Ingen kan med säkerhet säga hur mycket lidande och komplikationer preparaten förorsakar redan. Ännu mindre hur omfattande biverkningar och obehagliga utsättningssymptom hundratusentals människor kommer att erfara när de ska lägga av med medicinen i framtiden. Preparaten brukade förr benämnas ”lyckopiller”, eller ”tjing tjing-piller”. Det sistnämnda begreppet indikerar att den som tar antidepressiva kan gå omkring med ett falskt leende samt en beskäftig, överdrivet positiv attityd. Detta trots en negativ och påfrestande livssituation där vederbörande i själva verket känner sig ofri och låst i tillvaron.

Jag rör mig inte sällan i miljöer där det förekommer narkotika; gatudroger som heroin och amfetamin samt alla möjliga andra variationer av substanser. Tänker närmast på Segels Torg i Stockholm, även kallat ”Plattan, samt Kottbusser Tor i Berlin, ofta benämnt ”Kotti”. I sådana miljöer är jag dock sällan rädd eftersom jag kan kommunicera med så kallade missbrukare.

Värre är det med alla självgoda karriärkvinnor och -män, särskilt de strävsamma i de socioekonomiska medel samt övre samhällsgrupperna, som kör prestandamässigt överdrivet kraftfulla lyxbilar samtidigt som de talar i telefon. Det skulle alltså inte förvåna mig om dessa förryckta män och kvinnor som sitter bakom ratten regelmässigt knaprar antidepressiva medel och därmed är känslomässigt avtrubbade gentemot utsatta fotgängare och cyklister.

Jag är övertygad om att denna vurm för kemiska lösningar i form av antidepressiva preparat, liksom upphöjandet av KBT som psykoterapimetod, är djupt allvarligt, inte bara för människan, utan för hela samhället. Orsaken till att många mår dåligt är avsaknad av autentiskt leverne, kontakt med vårt kulturarv samt brist på sömn och vila.

Sunt förnuft säger att så många yrkesverksamma personer inte rimligen kan uppfylla kriterierna för riktig depression eller andra psykiska tillstånd som indikerar medicinering. Särskilt inte om de kan fortsätta att tuffa på som vanligt, jobba heltid och mer därtill samt vurma för överkonsumtion.

Vad som har hänt är att läkare de senaste decennierna vidgat indikationerna då det gäller att förskriva antidepressiva läkemedel. Preparaten påstås vara till gagn även för ångest och en rad stressrelaterade symtom som istället borde indikera återhämtning, motion och vila.

Hur många ogynnsamma beslut, som drabbat andra människor och verksamheter, har inte fattats av personer i chefsställning inom olika samhällsområden när de varit känslomässigt förvridna av antidepressiva preparat?

Jonas Thornell

Psykologisk konsult

Fil kand i psykologi

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.