Värmlänning om Ledinfilmen: "Rheborg fick jag lura in i sångbåset"

Musikalkomedin "En del av mitt hjärta" har på bara på några veckor lockat 260 000 biobesökare. Filmen utgår från Tomas Ledins största hits som i filmen fått ny musikalisk kostym av värmlänningen Peter Kvint.

Peter Kvint, 54, är låtskrivare och producent. Han har samarbetat med otaliga både svenska och internationella artister, från A-ha:s Morten Harket till svenska storheter som Darin, Peter Jöback och Björn Skifs. Det var Edward af Sillén, som regisserat "En del av mitt hjärta" som gav Peter uppdraget att arrangera om Tomas Ledins musik så den passade filmen. De båda hade tidigare samarbetat då af Sillén var ansvarig för pausunderhållningen i Melodifestivalen och gav Kvint uppdraget att skriva en låt till Peter Jöback och Ola Salo.

För Peter var det en dröm som gick i uppfyllelse när han involverades i en musikalfilm.

– Min halvbror Jonas Frick, som tyvärr gick bort 2001, var filmregissör och han hade långtgående planer på att göra en svensk musikalfilm. När vi var små hade vi ”Singing in the rain” på VHS och brukade titta på den under långa sport- och sommarlov. Nu blev det jag som fick förverkliga filmmusikaldrömmarna istället.

Hur vill du beskriva din relation till Tomas Ledins musik innan arbetet?

– Jag har alltid haft den största respekt för Tomas som hitmakare och liveartist – det är väldigt få i Sverige som haft så många hits. Betänk dessutom att han har skrivit allt själv. Han är utan tvekan en av Sveriges största singer/songwriters genom tiderna.

I filmen hörs låtar som "Du kan lita på mig", "Just nu" och "Sensuella Isabella" i nya tappningar. De medverkande skådespelarna – Malin Åkerman, Johan Rheborg och Shima Niavarani med flera, sjunger.

– Som musikkonsument har jag alltid gillat lite "smalare" musik. När alla andra lyssnade på Gyllene Tider på högstadiet gick jag hem och lyssnade på Pink Floyds ”The Dark Side Of The Moon” istället. Men Tomas låtar gick ju inte att undvika. Där finns något slags genialisk enkelhet, och jag erkänner villigt att jag flera gånger har kommit på mig själv med att försöka skriva något lika självklart som ”Sommaren är kort”.

Förändrades ditt förhållande till Ledins musik i samband med filmarbetet?

– Ja, nu när jag lärt känna Tomas förstår jag ännu mer hur rotad hans musik är i 70-talets amerikanska västkustrock. Han ÄLSKAR verkligen Eagles! När jag någon gång försökte lura in lite Beatles-körer fick jag bakläxa. ”Det där är för brittiskt.” Bra melodier, soliga ackord, stämsång, akustiska gitarrer. Musik som är gjord för att kommunicera. Inget onödigt tillkrånglat, inget navelskådande. Extrovert, inte introvert.

Flera av låtarna är en del av det svenska medvetandet, många har en relation till den - var det något som påverkade ditt tänkande?

– Absolut. Vi diskuterade det ganska grundligt innan jag satte igång med arbetet att ta fram nya versioner. Vi kom fram till att jag skulle behålla låtarnas DNA - jag fick inte ändra i ackord och melodi. Däremot kunde jag känna mig fri vad gäller arrangemang och sound. Vi ville inte göra ”Så Mycket Bättre”-tolkningar med total konstnärlig frihet, utan publiken skulle kunna känna igen låten och sjunga med i refrängen. En del låtar, som till exempel ”Helt Galen I Dig” och ”En sak”, gjorde jag om ganska kraftigt för att de skulle passa in i filmscenerna.

I vilken utsträckning var Tomas med i arbetet?

– Jag fick relativt fria händer under den första fasen, när det gällde att ta fram demos som passade till filmscenerna och som skådespelarna kunde sjunga till. Tomas var öppen för de nya versionerna och kom med värdefull kreativ input.

– När det sedan gällde att lägga på riktiga trummor, körer, stråkar, keyboards och nya gitarrer var Tomas mycket delaktig och vi hade en riktigt bra tid i studion.

Det här med att låta skådespelare ta sig an kända låtar blev ett lyckat recept för "Mamma mia"-filmerna – har de filmerna varit en ledstjärna?

– Jag har faktiskt inte hunnit se den andra "Mamma Mia"-filmen, men gillade den första. Den blev så stor, så den är något man självklart måste förhålla sig till om man nu ska syssla med jukeboxfilm. När vi pratade om hur de nya versionerna av Ledin-låtarna skulle produceras sa vi att ”Mamma Mia”-versionerna kanske var lite väl konservativa och trogna mot originalen; att vi skulle våga lite mer med våra versioner.

Hur var det att spela in sång med skådisarna?

– Det var nog det allra roligaste med det här projektet. Jag brinner för sångproduktion och tycker att det är den allra viktigaste pusselbiten för att få en låt att fungera. Jag jobbar ju mest med folk som är vana vid att stå vid en mikrofon och sjunga hela dagarna, så det är klart att det här var en helt annan grej.

– Malin Åkerman var verkligen superproffsig. Vi började jobba kl 9 på morgonen och hon hade flugit in från LA kvällen innan. Måste varit helt jetlaggad, stackarn. Ända var hon fantastisk att jobba med. Bättre på att ta regi än de flesta sångare jag jobbar med. Johan Rheborg fick jag nästan lura in i sångbåset, han var väldigt osäker på sin sångförmåga. Men väl där trivdes han bra och levererade verkligen! Shima Niavarani är nog den bästa sångerskan i gänget, hon har ett helt otroligt tryck och ett brett känsloregister i rösten.

"Grymt imponerad"

Peter Kvint berömmer även Jonas Karlsson som gav musiken en punkig energi. Men det var en annan skådespelare som bjöd på den största överraskningen.

– En av höjdpunkterna i inspelningen var när Johan Ulveson var i studion för att lägga sång på ”En sak”. Jag hade ingen aning om att det bodde en blue-eyed soul-sångare i Johan och blev grymt imponerad av hans insats. När vi kom till sista refrängen frågade jag: ”Kan du inte waila loss lite här?” Han nickade lite och sedan plockade han fram värsta Prince-falsetten! Jag höll på att trilla av stolen!

En annan överraskande händelse i studion bjussade låtskrivaren själv på.

– En lite udda episod var när jag fick visa Tomas hur intro-ackorden till ”Sommaren är kort” går. Det var ett tag sedan han spelade låten på akustisk gitarr och hade glömt vilka ackord det var.

Filmen har fått ett fint mottagande – hur har du upplevt responsen på musiken?

– Jag har fått väldigt mycket fin feedback. Första gången Marie Ledin, Tomas fru, såg filmen sa hon till Tomas: ”Det låter ju bättre än dina egna versioner!”. Han berättade det själv för mig, haha. Det allra roligaste är att publiken verkar gilla det vi gjort.

Vad har du för handen i dag? Nästa projekt?