Sveriges mat räcker bara en vecka

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Sverige har sämst självförsörjningsgrad i hela Europa. Det är bara morötter, mjöl och socker vi är självförsörjande på. Varannan mattugga är importerad.
Foto: Carina Johansen
Bergen har åter kallat på mig. Maken och jag har tagit en två-dagars semester. Bilen har vi styrt rakt norrut och följt Klarälven ända upp till Sysslebäck och därifrån kört uppför en mil och kommit fram till det härliga vinterparadiset, Långberget.

Här tar jag djupa andetag av hög, klar luft. Här åker axlarna ned. Här blir jag som ett i naturen när jag kommer ”snigelåkandes” på skidorna.

Maken säger att jag ”går” på skidor, men varför ska man ha så bråttom? Jag brukar stanna till ibland, för att äta en clementin eller studera något intressant i min väg.

En gång tappade jag bort mig och jag visste inte vid ett vägkors hur jag skulle åka. Då stod där ett knotigt träd som tycktes peka med en lång spenslig arm åt höger. Jag smålog åt min fantiserade trollgubbe, tackade och åkte vidare åt det pekade hållet och jag kom rätt.

Batteriladdare

Det är lätt att fantisera i den storslagna naturen uppe i Nordvärmland. Här trivs jag gott, när jag ser ut över vidderna och här är det lätt att ladda batterierna. Här är också lätt att fundera över livets väsentligheter.

Det jag mest brukar grubbla över är den gröna näringen som ju är den viktigaste. Mat och energi behöver vi ju alla! Men jag tycker det är skrämmande att tänka på, att vi har så låg självförsörjningsgrad på mat i Sverige. Idag är varannan tugga importerad. Vi har den lägsta graden i hela EU. Troligen för att vi inte haft krig på så lång tid och lever i en falsk säkerhet.

Det enda vi har som vi kan till 100 procent kan försörja vår befolkning med är morötter, socker och mjöl.

Såldes ut

Jämför man med Finland har de 80 procent i självförsörjningsgrad av mat och ett beredskapslager som räcker ett halvår. Men Sverige sålde ut sina cirka 200 beredskapslager när vi gick med i EU och mataffärerna har inte mat längre än att vi klarar runt en vecka. Det är helt sanslöst!

Men, men nu är det nytt år och nya möjligheter och jag hoppas att vi detta år får se ett alltmer fokus från politisk nivå att verkligen säkerställa en stark egen livsmedelsproduktion i samarbeta med oss bönder och ge oss förutsättningar så vi kan lyckas.

Så är jag tillbaka i skidspåret med tankarna och släpper oron för framtiden. Nu ska jag ta och bara vara i nuet en stund och snigla mig iväg på Toinibanan.

God fortsättning!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.