Persson: Surt sa Socialdemokraterna

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Skulle Socialdemokraterna vilja finns det ett brett stöd i riksdagen för att stoppa arbetskraftsinvandringen till okvalificerade yrken. Ett sådant initiativ skulle dessutom kunna minska väljarflykten till Sverigedemokraterna, åtminstone för en stund.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Regeringsmakten är allt för Socialdemokraterna, och för ett år sedan hade partiet inga problem att förhandla bort vad som helst inom svensk politik för att få behålla den. Det knorrades förstås lite redan från början, men det var mest ett spel för gallerierna.

Helt ovidkommande är den faktiska politiken förstås inte, men det är länge sedan S tog steget från att vara ett intresseparti för arbetarklassen till att bli ett maktparti.

Nu verkar det dock som om januariöverenskommelsen faktiskt börjar upplevas som negativ även för regeringen. Visst, man får fortsätta att regera men det innebär också att man är låst vid och får kritik för politik man själv helst vill kritisera.

Arbetskraftsinvandringen är ett ypperligt exempel på detta. Januariöverenskommelsen är förhållandevis tydlig på den punkten. Kompetensutvisningarna ska stoppas och i övrigt ska de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring värnas.

Problemet är förstås att S inte är intresserade av att värna dessa regler över huvud taget. Relationen till LO är ansträngd nog som den är och det är en organisation som inte tvekar kring vad den tycker. LO vill göra det svårare för invandrare att komma till Sverige för att jobba i låglöneyrken. En uppfattning som delas inte minst av Sverigedemokraterna, för övrigt det parti som flest manliga LO-medlemmar sympatiserar med.

Även Liberalerna har öppnat för att dagens system behöver ses över. Bland riksdagspartierna är det enbart Centerpartiet och Miljöpartiet som faktiskt vill bevara dagens regler.

Skulle Socialdemokraterna vilja finns det ett brett stöd i riksdagen för att stoppa arbetskraftsinvandringen till okvalificerade yrken. Ett sådant initiativ skulle dessutom kunna minska väljarflykten till Sverigedemokraterna, åtminstone för en stund. Det skulle också ge regeringen den sällsynta möjligheten att visa att den agerar på något av alla de problem som medborgarna uppfattar. Det skulle allt smaka det.

Men så var det ju det där med januariöverenskommelsen. En inte oväsentlig del av den går ju ut på att faktiskt tvinga parterna att hålla sig till det som man har kommit överens om. Därför stadgas klart och tydligt att de ingående partierna inte ensidigt får samverka med andra partier i riksdagen i de sakfrågor som överenskommelsen omfattar. Dit hör utan någon som helst tvekan arbetskraftsinvandringen.

Riksdagen i övrigt har dock inget som helst överseende med regeringens tillkortakommanden. Det ska den heller inte ha, det är upp till regeringen att säkra både stöd och handlingsutrymme. Oppositionen börjar dessutom bli mer och mer aktiv.

S måste alltså lösa denna fråga inom ramen för januariöverenskommelsen. Liberalerna förefaller samarbetsvilliga i frågan, men MP och C är en annan femma. Lösningen ligger i januariöverenskommelsens luddighet. I punkt 21 står det att dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas. Men det är inte en entydig formulering.

Sett till avsikten med reglerna är dagens regler ett misslyckande. Reglerna motiverades med att man vill öka möjligheterna att få hit kvalificerade personer med spetskompetens – just sådana som utvisas för rena formaliafel. Ändå sattes en låg lönenivå, bara 13 000 kronor. Genom att höja lönekravet till säg 20 000-25 000 kronor skulle allt detta lösa sig. Det kan dessutom sägas vara att värna dagens regler genom att se till att deras ursprungliga syfte inte förfelas.

S väg framåt är tydlig. Huruvida partiet klarar av att göra det är mindre uppenbart.

Daniel Persson

Frilansskribent

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.