• fredag
    3 apr
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    3 apr
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Jag fick sparken som tomte

Krönikor
PUBLICERAD:
Det var fyra dagar före julafton som jag fick dråpslaget.
Min väninna Jan-Olov ringde och sa en massa trevliga saker om vädret och om hur skönt det var med kylan och att barnen var så glada.

Jag höll med.

Så kom beskedet.

Han lindade in det och jag förstår varför; han skämdes och han ville inte säga det, eftersom han visste att det skulle förstöra julen och kanske en massa jular i framtiden. Kanske inte bara för mig utan kanske också för honom.

Jag lyssnade och han pratade. Jag ursäktade mig och gick och satte på Jeff Buckleys ”Hallelujah” eftersom han emellanåt yrade om Peter Jöbacks ”Hallelujah”. Fjölback, tänkte jag. Jag kom tillbaka och han mässade fortfarande på samma tema och jag knäppte bara tyst bort honom. Jag ville inte höra honom längre.

Jag la mig under hemtexfilten. Det var på det hela taget ingen bra dag. Julen kunde komma som den ville. Jag hade sparat ett avsnitt av Ernsts jul, men jag brydde mig inte längre. Julen var inte min längre. Jag var inte berörd.

Det hela började när Jan-Olov ringde en dag november. Han har små barn och de piskade honom i bakgrunden hörde jag. Det var inte en lugn stund.

– Kan du tänka dig att vara tomte, sa han.

– Kan jag tänka mig att vara tomte? Kan Färjestad vinna SM-guld? Kan Zlatan reta upp halva Skåne? Kan vattnet stiga i Arvika? Kan Greta reta klimakterietgubbar? Klart jag kan vara tomte, sa jag.

Jag gillar ju Jan-Olov. Gillar hans barn. De är små, men de är mina vänner och att följa dem när de får sin första upplevelse med tomten och se skräcken, förvåningen och sen om några år den skeptiska blicken när de undrar över varför den bullriga tomten låter så anmärkningsvärt lik pappas kompis. Att få vara med om det var en ynnest och jag såg fram emot det som ett barn ser fram mot julafton.

Överhuvudtaget får en man så sällan chansen att vara tomtigt bullrig nuförtiden. Ingen gillar en medelålders man som skrockar och bullrar och gör sig till med sina hö hö-anden, tänkte jag och insåg att jag äntligen hittat ett passande forum för min mansroll.

Jag pratade ibland med Jan-Olov. Han förberedde sig, köpte tomtekläder och skägg och säck. Det kostade mycket pengar men var å andra sidan en livslång investering. Det är sånt man gärna gör, även om man har ont om pengar, för man vill ändå ge sina barn en bra tomte.

Jag övade.

Jag har i och för sig varit tomte förr. Grannens barn ville ha tomte och jag hade förtjusande stunder med vilda historier om hur jag kommit genom skorstenen. Grannens pappa är skådespelare så han hade coachat mig och jag tog regi. Vi var båda glada tills barnen ett år tyckte att jag var patetisk och de tyckte att de kunde få sina tv-spel och Frost-enhörningar utan att nån gammal gubbe kom och skrockade ho ho.

Det där var för några år sen och jag hade förberett mig inför den nya tomtekarriären med lite modernare tomtesnack.

– Ho ho, finns det några snälla barn här… eh, finns det några snälla SvampBob Fyrkant-barn här… ho ho? Jag visste att jag var bra.

Tiden gick.

Jag tyckte nog att jag hade rollgestaltningen som i ett litet paket. Det lackade mot jul och jag såg fram mot en jul i min anda. Värdig, upphetsad och tindrande.

Så kom samtalet.

Jan-Olov harklade.

Jag var tyst.

Sen sa han det:

– Du, det där med tomte som vi pratade om…

– Jaa…

Jag kände mig som pigan inför det efterlängtade frieriet i Lönneberga.

– Jaa…, sa jag igen. Jag hörde andhämtning i telefonen.

– Vi skiter i det.

Tystnad. Inte ett ljud. Man kunde höra en lajk falla.

– Vi skiter i det…? sa jag.

– Ja, grannfrun tar det. Hon är dessutom lite... hur ska jag säga det... fryntligare än du.

– Fryntligare?

Ja, en tomte måste vara lite rundare än du.

– Rundare...?

– Ja, du är ju lite mager, en tomte kan inte vara för benig.

Jag var utrensad. Bortvald. Jag kände det som jag var bortsorterad på grund av ras, kön och etnisk kroppsuppfattning.

Jag var utsatt för rasism för att jag var en medelålders och mager svensk man.

– Men du, Jan-Olov…

– Eeeh, ja?

– Tomten kan väl inte vara en… eeeh… kvinna?

– Det är nya tider nu. Du måste nog inse det.

Veckans musik

Svenska Sara Parkmans ”Vesper” var det mest egensinniga album som kom ut 2019. Bra lyssning för långsamma vinterdagar på nya året.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.