På nyårsnatten svarade på polis och räddningstjänst i Växjö på ett larm i stadsdelen Araby. Väl på plats möttes de av raketskjutningar, fylleri och ett 15-tal maskerade personer som attackerade poliserna med brandbomber.
Det är skillnad på stenar och brandbomber på flera sätt. En väsentlig aspekt är att de senare kräver ett mått av förberedelse. Inte ens i de så kallade särskilt utsatta områdena växer molotovcocktails på träd. De måste tillverkas. Att samla 15 personer, maskera sig, lura dit polisen och anfalla dem med brandbomber görs inte på en sekund för att någon blev lite arg. Det är ett medvetet och organiserat överfall på våldsmonopolets personal.
I dagens Sverige får det likafullt knappt några rubriker alls. Regeringen har inte kommenterat det. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) har inte ens nämnt händelsen på Twitter. Oförmågan att se och värdera vad som nu händer i landet lär bli vad som kommer att känneteckna denna regering i historieböckerna.
Utan att erkänna det som händer går det heller inte att agera mot det. Regeringens handlingsförlamning innebär dessvärre att utvecklingen oundvikligen kommer att fortsätta.
Det är dock fler än staten som inte tar sitt ansvar. Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell påtalade i ett inlägg på Facebook i samband med det nya året att alla, särskilt föräldrar, har ett ansvar. Den som har valt att sätta ett barn till världen har också ansvar för det barnet och dess agerande.
Familjen är samhällets viktigaste enhet. Det är där som positiva värden ska överföras och moral och korrekt bemötande läras ut. Det är också där som efterlevnaden är som viktigast. Hålls det inte efter är det inte på riktigt. Föräldrar som inte accepterar och som upprörs barnens felaktiga beteende spelar stor roll för barnens utveckling. De barn vars föräldrar inte nämnvärt bryr sig löper mycket större risk att bli kriminella.
Alldeles för många som är inblandade i det gängkriminella våldet är under 18 år. De som inte är det började i de allra flesta fall sin kriminella bana i den åldern. Där finns ett tydligt föräldramisslyckande.
När det talas om svenska värderingar som måste traderas till de människor som kommer hit talas det väldigt sällan om synen på föräldraskapet. Många kommer från länder där man agar sina barn. De får veta att så får man absolut inte göra i Sverige och drar slutsatsen att man inte får uppfostra dem eftersom det är den uppfostransform de känner till.
Även om det är ett reellt problem gäller det naturligtvis inte för alla. Det finns också många dåliga infödda föräldrar. Samhället anser att så dåligt föräldraskap som leder till skador för andra är allvarligt. Ett sätt att inskärpa detta ytterligare är att skärpa skadeståndsskyldigheten för föräldrar. Det är värt att se över både jämkningsmöjligheten samt beloppsgränsen som är satt till en femtedels prisbasbelopp per skadetillfälle, vilket i dag innebär 9 460 kronor. Det är för lågt.
Såväl staten som många föräldrar låter i dag bli att ta sitt ansvar. Konsekvenserna av detta ser vi nu. Det är ett högt pris att betala.