Kontroversiella uttalanden har gjort henne rikskänd och för 25 år sedan fick hon sparken från Kristinehamns folkhögskola, KPS, på grund av sina undervisningsmetoder. Men hon har också fått mycket kärlek och uppskattning från alla de utsatta kvinnor som hon kämpat för i nästan ett halvt sekel.
– Jag har varit en drivkraft och hjälpt många, även om jag inte alltid har stått på barrikaderna, säger Ireen von Wachenfeldt.
Hon har aldrig varit rädd för att sticka ut hakan, 69-åriga Ireen von Wachenfeldt. Ibland har opinionen varit med henne, men lika ofta har det blåst motvind. Allt detta och lite till har Ireen behandlat i sin bok "Den onda, den goda... i media" som kom 2007.
– Det var mest för att få rätsida på allt som hänt. Jag behövde skriva av mig. Ibland spelar det ingen roll hur mycket gott man gjort. Hittar media någonting negativt så blir du "den onda", och det finns ingenting man kan göra. Man blir bara överkörd, säger hon idag.
2019 är Ireen pensionär, men sitter kvar som ledamot för Vänsterpartiet i Karlskogas kommunfullmäktige. Hon kommer ursprungligen från Degerfors, men flyttade senare till Karlskoga. Trots att hon, tillsammans med maken Kenneth som är präst, ibland har levt ett lite kringflackande liv så är det Karlskoga som för det mesta har varit den fasta punkten.
Ireen tog aldrig någon realexamen. Istället har hon under hela sitt liv förkovrat sig och byggt på med olika kurser och utbildningar, som psykologi och beteendevetenskap. Hon är fritidsledare i grunden.
– Som 19-åring var jag gymnastikledare för unga flickor. Det var väldigt roligt, men efteråt kunde vi sitta i två timmar och prata om hur de hade det. Jag blev tidigt stödperson för många som for väldigt illa hemma. Jag hjälpte många att ta sig bort från våld i hemmet, säger Ireen.
Kvinnokurser
Ireen jobbade tio år på Nobelverken i Karlskoga där hon var stationerad ute på gjuteriet. Hon var facklig ordförande och skyddsombud på en mansdominerad arbetsplats där förslitningsskador hos framförallt de kvinnliga anställda var vanliga.
– Det här var på 80-talet och det var väldigt inne att prata om manligt och kvinnligt. Jag fick ofta höra att jag var en riktig rödstrumpa. Jag var som skyddsombud dessutom med och slog igen flera feldoserade linor, och det var inte så populärt. Man fick höra att det skulle gå åt skogen med hela Karlskoga.
I Karlskoga började Ireen senare hålla i särskilda kvinnokurser för att stärka kvinnors självkänsla. Hon använde sig av ett egenförfattat studiemateriel som hette "Våga växa". Hon blev tillfrågad av kommunen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen att hålla i dessa kurser. Förväntningarna var låga. De kvinnor som deltog i dessa första kurser stod ofta mycket långt från arbetslivet.
– Det fick mig att ligga vaken om nätterna. Jag bestämde mig för att verkligen ge järnet för de här kvinnorna.
Resultatet av den första kvinnokursen blev att flera av deltagarna startade eget och att de allra flesta på ett eller annat sätt kom ut i arbetslivet. Det var en framgång som överträffade alla lågt ställda förväntningar.
– Folk sa "det är inte möjligt". Klart att det är möjligt. Men man måste nå människor på rätt sätt, säger Ireen.
Hon fortsatte därefter som föreståndare för Kvinnohuset i Karlskoga. Därefter erbjöds hon och maken Kenneth att komma till Stensta Center och KPS i Kristinehamn. När Ireen startade upp sina kvinnokurser på KPS blev mottagandet och resultatet lika positivt som i Karlskoga. Ansökningarna strömmade in från hela Sverige. De som blev antagna till kursen fick i ett brev skriva ner sina tankar och funderingar och ange önskat kursinnehåll. Det var mycket mörker, minns Ireen.
– Jag tog med mig de här breven hem och läste, och det var så jäkla mycket... De hade blivit utsatta för sexuella övergrepp, misshandlade, de hade skyddad identitet, de hade blivit mobbade och osynliggjorda... Jag tänkte: hjälp, vad ska jag göra med det här?
Våga se sig i spegeln
Ireen började skissa på ett upplägg för kursen. Det handlade mycket om självkänsla och personlig utveckling. Att våga se sig själv i spegeln. Att våga älska sig själv. Man pratade om sex, kärlek, kroppsfixering, vad det innebär att vara sensuell.
– Man gör en planering utifrån gruppens behov. Det är viktigt att alla får ut något av kursen.
Vid ett kurstillfälle var det en deltagare som flera gånger sa till Ireen att det var enkelt för henne att prata om självkärlek, hon som var så "ärtig" och gift med en så fin man.
– Jag kände att jag behövde komma åt detta på något vis.
Hon var 44 år och hade fött fem barn. I slutet av kursen bestämde sig Ireen för att visa upp en "riktig" kvinnokropp för kursdeltagarna. Till tonerna av Tina Turner klädde hon av sig naken.
– Jag sa att "jag heter Ireen, är 44 år och har fött fem barn som jag har ammat med mina bröst". Jag frågade om de tyckte att jag dög, och om de verkligen trodde att min man hade tagit mig för min kropp. Jag kände att "det här går in, det landar verkligen". Det blev skitbra, säger Ireen.
Lärarinna som strippar
Hon var nöjd med att ha fått fram sitt budskap, och kursdeltagarna var nöjda. Men väggarna på en folkhögskola är tunna och snart började det pratas i korridorerna om Ireens undervisningsmetoder. För en utomstående utan helhetssyn förstår Ireen att det hela kunde låta märkligt:
– En lärarinna som strippar, har du hört? säger hon med ett skratt.
Men det som hände sedan var inte mycket att skratta åt.
– Det tog några dagar. Sedan blev jag uppkallad till rektorn och allt brakade loss. Först blev jag förvånad, sedan blev jag arg.
Hon menar att hela teamet på skolan, inklusive rektor, varit införstådda med upplägget och pedagogiken.
Ireen och maken Kenneth fick sluta på dagen. Uppmärksamheten blev enorm. Det ringde journalister från hela världen. Ireen erbjöds till och med att medverka i ett amerikanskt tv-program, men avböjde.
Har du någon gång ångrat dig?
– Nej. Det var helt rätt, även om det kostade väldigt mycket. Vi fick sälja bil, hus och båt och fick med oss en hel del skulder, men hade samtidigt inte tillräckligt med skulder för att få skuldsanering. Många i vår närhet mådde väldigt dåligt. Det är tur att jag och Kenneth har synsättet att svårigheter kan ge möjligheter.
Händelserna på KPS under senhösten 1994 slutade som en rättssak, men där fick Ireen rätt. Hon hade blivit avskedad på felaktiga grunder. Jobbet fick hon däremot inte tillbaka, och åren som följde blev utmanande.
– Det var väldigt tufft. Men jag åkte runt mycket och föreläste om min pedagogik, även om det inte gav så mycket pengar.
Om det här hade hänt idag, hade det blivit samma sak?
– Ja, jag tror faktiskt det.
Ireen blir fortfarande påmind om KPS-tiden.
– Det räcker med att säga mitt namn så minns folk.
Några år senare valdes hon in i styrelsen för ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Det var i rollen som ROKS ordförande som hon återigen hamnade i strålkastarljuset 2005 efter att ha medverkat i den omtalade dokumentären "Könskriget" i SVT. Ireen övertalades att släppa in en journalist på ROKS kansli.
– Hon följde vårt arbete under ett helt år. Men jag hade en konstig magkänsla hela tiden.
Ireen trodde, liksom hela ROKS, att dokumentären skulle bli en skildring av ideella kvinnors engagemang, men i själva verket var syftet att granska det som i programserien beskrivs som "extremfeminism". Det är i det sammanhanget som Ireen von Wachenfeldt säger:
– Män är djur, tycker inte du det?
I själva verket utgick hela den två timmar långa intervjun från en artikel i ROKS egen tidning. Det var en svensk översättning av Valeri Solanas SCUM-manifest som hade recenserats. Ireen pressades att säga att hon höll med om det som stod i texten och att det var detta som hela organisationen stod för.
Könskriget
– Det är klart att jag inte tycker att alla män är djur. Men när man sitter i stödsamtal med kvinnor som blivit misshandlade eller våldtagna av män som säger sig älska dem, så säger de ofta att mannen som de älskar plötsligt kan bli som förbytt, något helt annat. Farlig och som ett djur. Och när kvinnorna säger detta till mig så förstår jag precis, säger Ireen.
"Könskriget" fälldes senare av Granskningsnämnden för partiskhet. Men vid det laget hade programmet redan blivit en riksnyhet och en stor snackis. Ireen och Ireens familj utsattes för hat och hot, och Ireen tvingades lämna posten som ordförande för ROKS. Det tog lång tid för henne att hitta tillbaka till en någorlunda normal vardag igen.
– Det var ett par år av terapi och bearbetning.
Journalisten bakom "Könskriget" utnämndes för reportaget till "Årets förnyare" vid utdelningen av Kristallen 2005. Del ett av "Könskriget" belönades dessutom med Guldspaden.
Får brev
Än i dag kommer det brev från folk som skriver att de är tacksamma för det som Ireens kurser gett dem. Det händer att hon träffar på kvinnor som kommer fram och berättar hur de tack vare henne fått ordning på sina liv.
Men på många sätt tycker Ireen att jämställdhetsarbetet idag har gått bakåt. Hon ser Metoo-rörelsen hösten 2017 som ett sundhetstecken.
– Metoo har satt ord på mörkertalet. Jag hoppas att det fortsätter och att allt kommer upp till ytan. Brottsförebyggande rådet har alltid sagt att man ska ta alla siffror gånger fyra eller fem.
Hon fortsätter:
– Det är därför jag blir så glad när man möter män som säger nej till våld. Jag känner: bli fler. Bli medveten om machokulturen.
Ireen menar att all feminism i grunden inte är något annat än en önskan om ett jämställt samhälle.
– En del tror att feminism är något militant. Men att tycka om och sträva efter jämställdhet är att vara feminist. Man får ingen jämställdhet utan feminism.
Enda sättet att åstadkomma förändring är att våga prata om problematiken, menar hon. Och att börja tidigt, med samhällets yngsta.
– Det behöver inte handla om blått eller rosa. Men vi måste börja med barnen, och att som vuxen vara en jämställd förälder. Annars blir det ju bara att vi för vidare allt det här gamla. Det sitter så djupt rotat. Det är hemma vi kan börja ändra attityderna, säger Ireen von Wachenfeldt.