Hanna Aronsson Elfman, Oliver Solberg, Minna Svärd, Oskar Bäck och Patrik Johansson heter våra nya stipendiater.
Samtliga aktiva håller som vanligt hög internationell klass.
NWT:s och Värmlandsidrottens ungdomsstipendium instiftades för 54 år sedan (55:e kullen) och ungdomsledarstipendiet kom sju år senare.
Precis som tidigare har det varit svårt för juryn att utse stipendiaterna bland alla duktiga ungdomar och ledare i Värmland. Till slut bestämde vi oss för ovan nämnda kvintett som förutom ära och diplom får stipendier på 5 000 kronor.
Hanna världsetta
Hanna Aronsson Elfman går skidgymnasiet i Malung och har haft lavinartad utveckling i utförsåkning. Hon rankades i slutet av förra säsongen etta i världen i sin ålder (födda 2002). Detta trots att hon bröt handen strax innan säsongsstarten.
– Jag förstår inte riktigt själv än. Det är sjukt kul, säger hon.
I sin första FIS-tävling förra vintern startade hon sist och åkte sensationellt upp sig till topp tio.
Sedan följde flera pallplatser varav två segrar i internationell konkurrens.
Tjejen med Mikaela Shiffrin som förebild har lagt grunden i lilla Frykstabacken.
– Hanna var sex år när vi flyttade hit och då hamnade vi i slalomklubben i Kil och där är vi kvar, berättar mamma Malin.
Hela familjen åker och Hanna började tidigt.
– Tror jag stod på längdskidor när jag var ett år eller ett och halvt och utför kanske två år.
Hon tränar fortfarande ibland i Frykstabacken, till och med störtlopp.
– Ja, då får man hålla i hatten, säger hon och skrattar.
Framfarten i fjol gav en plats i svenska Europacuplaget och där har inledningen på den här vintern varit minst sagt bra.
Hon startade fjärde sist (71) i debuten och blev åtta.
Nästa steg sen är världscupen.
– Det hade varit jättekul att pröva. Fick jag frågan skulle jag säga ja.
Förutom Europacupen är stora mål den här säsongen ungdoms-OS och JVM. OS avgörs redan 9–22 januari i Lausanne.
– Där ska jag försöka göra så bra jag kan. Det går bara vart fjärde år och vissa årskullar får köra så det är första och enda chansen.
Oskar får mer istid
Hockeyforwarden Oskar Bäck gick ner från Färjestad till Bofors i allsvenskan förra säsongen för att få mer istid.
– Jag är imponerad att han valde en allsvensk klubb, säger systern Sanna, som hämtade utmärkelsen eftersom brodern laddade för junior-VM i Tjeckien den 26 december–5 januari.
Bytet var ett genidrag. Bäck fick var tongivande i BIK och togs sensationellt ut till JVM ett år ung. Sverige åkte ut i kvartsfinal.
– Det har varit ett riktigt roligt år. Om man blickar tillbaka på slutet av förra säsongen var jag med och gick långt med Karlskoga och med Färjestad har det ju också gått bra. Det känns som att det bara går bättre och bättre, säger Oskar Bäck.
Nu är han i FBK och har fått mycket mer istid.
– Jätteroligt, såklart. Det känns bättre och bättre och förhoppningen är att jag ska fortsätta utvecklas. Sedan är det ju så att alla har spelat ganska mycket. Det är ett sätt för att inte bränna ut alla spelare och att vi ska orka över en hel säsong, vilket jag tycker är vettigt.
Nu är han sugen på revansch för det snöpliga slutet i förra JVM.
Systern är på plats i Tjeckien, precis som på de flesta matcher Oskar spelar.
– Det är så roligt när det går bra och jätteroligt att följa matcherna, säger hon.
Minna var först sist
Minna Svärd hakade på storasyster Nelly och började med friidrott som fyraåring.
– Jag var jättedålig. Vi började med terrängtävlingar i Skåre (Grava serieterräng). Pappa fick springa med mig för jag hann inte med de andra och kom sist varje tävling. Min syster vann alltid.
Sen kom Minna på att hon inte var sist, pappa sprang ju alltid bakom.
– Jag slutade gråta och ända sen dess har jag fortsatt att kämpa.
Det gick bättre och bättre och hon vann bland annat ungdoms-SM.
Nu läser hon på Texas A&M University och tillhör stjärnorna i sina grenar 400 meter häck och stavhopp.
– Det går jättebra. Jag har slagit skolrekord och kvalat till nationals inne och ute båda åren.
Största framgången i USA kom i maj när hon blev tvåa i amerikanska collegemästerskapen på 400 häck med personrekordet 57.53.
Hon vann dessutom grenen i Karlstad GP och gick till semifinal U23-EM i Gävle.
Minna har också Värmlandsrekord i stav med 3,93, men har hämmats gångna året på grund av ryggskada.
Dubblerandet kan ta på krafterna. I en tävling fick hon knappt någon vila mellan 400 meter, stav och stafett 4X400. Stafetten hade redan startat när hon fick rusa iväg från stavhoppet för att ta sista sträckan och därifrån tillbaka till sista hoppet.
– Jag var tvungen att klara för att vinna. Det var bara att hoppa med mjölksyra i benen.
Hon lyckades och det blev seger i stafetten också.
Nu tävlar hon vidare i USA och siktar sen på bland annat SM.
– Jag vill göra utomhussäsongen i Sverige. Jag vill vila lite och ta hand om mig själv så jag inte blir skadad.
Oliver född till förare
Oliver Solberg är i princip född till rallyförare. Pappa Petter är världsmästare i rally och dubbel världsmästare i rallycross och mamma Pernilla var en av Europas bästa kvinnliga rallyförare.
– Jag bor mitt i skogen så jag är ute och kör varje dag. Fick min första fyrhjuling när jag var två och min första bil när jag var fem. Jag har haft en tioårskarriär men på väldigt kort tid, konstaterar Oliver, som blev proffs innan han fyllt 18.
Han går tredje året på motorsportgymnasium i Frankrike.
– Flyttade dit när jag var 15. Man är nära sina föräldrar så det är tufft.
– Ja, du var ju väldigt ung. Jag var i alla fall 18, säger Minna Svärd.
Under 2019 har Oliver gjort succé i filmen om sig själv och familjen, Born to drive, och haft stora tävlingsframgångar, med totalseger i lettiska mästerskapet och tredjeplats i USA, trots att han bara körde sex av åtta deltävlingar.
Han vann också ett EM-rally och tog hem fyra sträckor i WRC2 i VM-debuten i Wales, knappt två veckor efter att körkortet blev klart.
Starten hängde på en skör tråd då han missade första teoriprovet, men klarade andra med kniven på strupen.
– Ja, jag har aldrig varit så lättad i hela mitt liv. Jag bara skrek rakt ut.
2020 tar supertalangen klivet fullt upp i VM i WRC2-klassen och siktar på tolv av 14 tävlingar.
Inledningen är redan klar.
– Jag börjar med Folkvagn i Monte Carlo och sen kör jag Svenska rallyt, säger Oliver Solberg.
Patrik tror på hallen
Patrik Johansson är ungdomsledare för ett U10-lag i Mosserud och P16 i Karlstad bandy. Han har varit ledare i åtta år.
– Jag spelade i Dottevik i Arvika när jag var ung. Jag tyckte bandy var roligt så barnen började och vi fastnade för Mosserud.
Sönerna Johan, 16, Markus, 14, och Albin, 9, håller på fortfarande.
Det har gått bra tävlingsmässigt.
– I fjol vann P14-laget serien och det var vi väldigt nöjda med. Vi möter ju etablerade föreningar som Villa, Kungälv och Gripen. Men viktigast är att få ihop lag och behålla intresset.
Patrik berättar att Mosserud, Karlstad bandy, Västerstrand och Boltic har via Svenska bandyförbundet dragit i gång ett projekt för hur man ska lyckas när hallen kommer.
– Den ska börja byggas 2021 och planen är flera etapper så det är säkert två–tre år innan den är helt färdig. Vi har lite målsättning att få igång en rejäl ungdomsverksamhet till dess.
Det finns en tro på att tak över Tingvalla ska bromsa det minskande intresset och rädda bandyn i Karlstad.
– Ja, men hallen i sig löser inte alla problem utan föreningarna måste vara redo också.
I Mosserud har det redan ökat. Bandyskolan för de yngsta har cirka 50 anmälda.
– Vi har skickat ut till barn och det har gett resultat. För Mosseruds del ser det ljust ut.