Dags att vi reformerar svensk bostadspolitik

Debatt
PUBLICERAD:
Faktum kvarstår, något behöver göras. Förhoppningsvis går vi nu mot en utveckling där begreppet som sådant inte hindrar en ny bostadspolitisk ansats, skriver Maria Frisk.
Foto: Anders Wiklund/TT
Vad sägs om en offentlig subventionering av bostadstillgång med ett urvalssystem för vilka hushåll som kan komma i åtnjutande av den subventionerade tjänsten, skriver Maria Frisk.

Svensk bostadsförsörjning befinner sig i kris. Befolkningen växer snabbare än någonsin och det byggs allt mindre. Det handlar också om att andelen människor som lever med låg ekonomisk standard har fördubblats under de senaste 20 åren och att den tiondel av befolkningen som har lägst inkomster inte alls hängt med i inkomstutvecklingen.

Bostäder är en vara på en marknad, men inte vilken vara som helst. En bostad är också en rättighet. Vi vill att alla ska ha någonstans att bo, som en del i vårt sociala skyddsnät. Rätten till en bostad är givetvis inte detsamma som rätten till en nyproducerad bostad, ändå är det ofta en diskussion kring att det måste byggas ”mer, enkelt och billigt” för att passa alla. Lösningen finns istället ofta i ett redan befintligt bestånd men för den växande gruppen resurssvaga är inte ens de billigaste bostäderna i beståndet åtkomliga.

Samtidigt som debatten förs kring en friare hyressättning, amorteringskrav och nybyggnation förs debatten om bostadsbrist, utanförskap och social segregering. De diskussionerna behöver skiljas åt, eftersom de som står allra längst från bostadsmarknaden inte kommer vara hjälpta av vare sig reglerad eller fri hyressättning, ökad nybyggnation eller minskade amorteringskrav.

Eftersom bostadsmarknaden inte fungerar i dag så kommer inte ”mer av det vi gör idag” heller att fungera. Vi måste göra något annat. Vi måste våga prata om hur bostadsmarknaden ska fungera för de som inte har råd att betala, de som står helt utanför. Och eftersom sådana bostadslösningar inte är lönsamma att bygga och förvalta för vare sig kommunala eller privata bostadsbolag krävs det andra lösningar.

Vad sägs om en offentlig subventionering av bostadstillgång med ett urvalssystem för vilka hushåll som kan komma i åtnjutande av den subventionerade tjänsten? En ytterligare bostadssektor som baseras på behovsprövning. Den behöver inte ha något med kvalitet och standard på byggnader att göra, inte heller vara kopplad till särskilda områden, kvarter eller byggnader. Och ja, det skulle kunna definieras som social housing.

Begreppet social housing används fortfarande främst för att svartmåla bostadspolitiska förslag man ogillar. Särskilt gäller detta de som anser att behovsprövade bostäder strider mot hela grundtanken med traditionell svensk bostadspolitik, och kritiken mot den selektiva ansats social housing bygger på blir därför både moralisk och känsloladdad.

Faktum kvarstår, något behöver göras. Förhoppningsvis går vi nu mot en utveckling där begreppet som sådant inte hindrar en ny bostadspolitisk ansats. De insatser som ryms under samlingsbegreppet social housing varierar mycket mellan olika länder och det pågår en ständig utveckling bort från de historiska misstag som gjorts. Dessutom bör de som sätter likhetstecken mellan varje variant av social housing och förslummade förortsområden i till exempel franska storstäder självkritiskt fundera över Sveriges förmåga att utan social housing hantera utanförskapsområden, stigmatisering och boendesegregation. Dagens utveckling är kostsam, både mänskligt och för kommunernas ekonomi.

Fastighetsägarna gör inte anspråk på att ha alla svar. Men när trycket på redan hårt ansträngda kommuner växer och fler människor riskerar utslagning vill vi bidra till att nödvändiga politiska beslut påskyndas och att vänta är inte ett anständigt alternativ. Det är dags att vi reformerar svensk bostadspolitik.

Maria Frisk

Näringspolitiskt ansvarig, Fastighetsägarna

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.