När Kulturkoppra hade sin tid runt sekelskiftet arbetade vi inte bara med Dalbyordboken, utan vi hade också en del sidoprojekt. Ett sådant var att vi 1997 försåg den alltid lika aktive Erik Tellander med en bandspelare och bad honom åka runt och intervjua äldre personer, främst i hans hembygd Norra Finnskoga. Ett par år senare fanns ett fyrtiotal Finnskogabors minnen bevarade på band. Inspelningarna har digitaliserats. Flertalet av de intervjuade är nu, liksom Erik själv, avlidna.
Ett starkt minskande antal människor är kvar i livet av dem som arbetade vid kraftverksbyggena vid Tåsan, Letten och Höljes i mitten av 1900-talet. För att få deras hågkomster dokumenterade sände vi 1996 ut Tina Wåhlén med bandspelaren på intervjuuppdrag. Alla 18 intervjuerna finns bevarade och överförda digitalt. De intervjuade personerna var redan vid tiden för inspelningarna till åren komna men med klara minnesbilder. Beskrivningar finns av olika arbetsuppgifter, av svåra olyckor och inte minst av hur bygden levde upp under dessa intensiva år.
Delar av Eriks och Tinas intervjuer kan avlyssnas på www.nordvarmland.com. För att alla intresserade ska kunna ta del av dem som helhet har biblioteket i Sysslebäck nu fått tillgång till inspelningarna som de kan erbjuda sina besökare att lyssna på. (Under årets slut har biblioteket begränsat öppethållande, men man kanske kan se fram emot en liten invigning av intervjuerna i början av nästa år.)
* * *
Nedanstående personer intervjuades av Tina Wåhlén (inom parentes står deras ålder vid intervjun 1996):
Barbro Hansson (56 år) som satt på avlöningskontoret i Höljes 1957–1961. Bostad på platsen, det så kallade Hönshuset, ordnades av arbetsgivaren.
Elis Bengtsson (79 år) var med på alla tre kraftverksbyggena. Han byggde baracker och han var med och sprängde tunnlar.
Eskil Eskilsson (77 år) byggde kraftledningar och lade räls, ”skrotade” i tunneltaken efter sprängningar, det vill säga rev ner lösa stenar.
Folke Jonsson (81 år) högg kraftledningsgator och deltog i sprängningsarbete vid Tåsan och Letafors.
Gunnar Jonsson (76 år) arbetade som svetsare och reparatör vid Fageråsdammen och Höljes.
Gösta Börjesson (79 år) Brattmon, var med som bergsprängare på alla tre byggena och som ”skrotare” i tunnlarna. Överlevde den svåra olyckan i Lettentunneln.
Gösta Persson (83 år) byggnadsarbetare vid Klarabro, Letafors och Höljes.
Helge Larsson (75 år) förberedde barackbygge, höll på med tunnelarbete och sprängde berg vid alla tre byggena.
Holger Damberg (85 år) jobbade med kartläggning, avvägning och markundersökning vid Fageråsdammen och Klarabro.
Lars-Erik Larsson ”Lasse i Verksta’n” (66 år), Näckådalen, jobbade som rörmokare när villorna till arbetarna byggdes, senare arbetsledare.
Lars-Erik ”Lasse” Larsson (65 år), Sundhult, höll mest på med stakning av linjer vid Höljesbygget, där dämningsgränserna skulle gå. Körde travers i Svansåsen.
Marianne Olsson (73 år) lagade mat åt arbetarna på markan vid Fageråsdammen och Svansåsen, såg till att grovarbetarna fick äta i samma matsal som tjänstemännen (”Det bästa jag har gjort”).
Oliver Olsson (74 år), Brattmon, jobbade åt ingenjör Moberg med mätningar och utsättning.
Olle Lodin (82 år), Brattmon, bergsprängare vid Tåsanbygget, jobbade med lite av varje vid Klarabro och Höljes.
Ragnar Bengtsson (63 år), Ransby, började med montering i Tåsanstationen 1952, sedan över till Letten, där han blev kvar som maskinist och reparatör, blev bas 1979 och enhetschef 1985.
Sixten Karlsson (69 år), Ransby, jobbade med olika uppgifter i tunnlarna, mycket räls- och rörläggning, och var med om flera ras.
Sven Bengtsson (77 år) var med och byggde stationen vid Klar-Perfallet, där han blev maskinist, var några år vid Tåsan, sedan Letten, blev stationsmästare efter Stjernlöf.
Sven (77 år) och Melker Olsson (76 år), Sundhult. Sven gjorde markarbeten och tunneljobb på alla byggena, Melker arbetade i tunnel och var rälsläggare.
***
Lukas 2
På fleras begäran får texten till Julevangeliet på Dalbymål i min tolkning följa med och får bli min önskan om en god jul till mina läsare.
Langt tebakers i tia sa han kejsãr Augustus ifrå, att he'l vala skull skattskrives. Detta va den fö'rst skattskrivinga, å ho vart gjord da han Kvirinius va lannshövding övver Syrien. Da drogg di iväg hôr å en te sin sta för å bli skatt-skreven. Så gjo'rd han Josef å. Å ättersûm han va uttå släkta hass David, se resst-n ifrå sta'n sûm hettã Nasaret i Galileen ôpp te sta'n hass David, sûm hettã Betlehem i Judeen. Detta gjord-n för å skattskriv sã ihop mä ho Maria, fästmöa si, sûm va havenes. Mens di va der bar dã sã int bätter än att dã vart dags för-o å fö.
Å ho fö'dd den fö'rst ongen sin, en pôjk, å linn-en å la'-n i e krû'bb, för dã fanns ingen plass at dûm på gästgivergalan. Int se langt derifrå va rã nôr herdã u't på backen å va'kt söa'n sin ôm natta. Da stogg dã en ängel ifrå Gud frammamä rûm, å dã vart sûm ett gudomle sken rûnt ikring dûm. Å di vart se styggene rä'dd! Men änge'ln sa te rûm:
"Vãr int se förskräckt! Jã kom ju mä go' nyhetã te fûrti. För i dag har dã vû'rt en frälsãr född at nã i sta'n hass David, å han e Messias, Herren. Å dette ska nã känn igen-en på: Nã ska fi'nn en nyfödd o'ng sûm ligg linnen i e krû'bb."
Å märãsa'mm visst dã sã inve änge'ln en storen hop mä änglã, å ri pri'sst Gud å sa': "Ära ôpp i höjda at Gud å fre på jola at dû'm han har vört ut." När se ängla'n hadd fûr ifrå herda'n ôpp i him¬¬me'ln, se sa herda'n te eranner: "Nu knallã vã allt iväg bort te Betlehem å ser hônt dã e sûm har hänt å sûm Gud har lätt ôss få reda på."
Å di drogg iväg dit å fann åt ho Maria å han Josef å ongen sûm logg i krûbba, å när di hadd sett-di tal di ôm allt di hadd fått hö'r ôm denne ongen, å a'll sûm hörd-di förunner sã övver hônt herda'n tal ôm för dûm.
Men ho Maria, ho la' allt detta noga på mi'nn.
Tolkning på Dalbymål av Torleif Styffe