En hård dag med Beatles i Liverpool

Det finns två starka skäl till att besöka Liverpool – fotboll och popmusik.

Det ena utesluter inte det andra. Att två dagar istället blir till tre kostar förstås lite mer, men gör resan ännu mer värd.

Trots att vi hann se såväl Evertons hemmaarena Goodison Park som Liverpool FC:s Anfield, blev rekommenderade helt rätt pub, där det sjöngs ”You´ll never walk alone” redan drygt två timmar före avspark, och vi fick stå på kultläktaren The Kop och se Liverpool FC vinna, slår det inte en heldag i Beatles fotspår.

Det har gått drygt 50 år sedan Beatles spelade tillsammans för allra sista gången. Men fortfarande är kvartetten musikhistoriens mest välkända.

En Beatlesdag startar lämpligen i det upprustade hamnområdet Albert Dock. Eftersom den mäktiga floden rinner där dyker självklart Gerry and the Pacemakers 60-talshit ”Ferry cross the Mersey” upp i skallen. Gerry Marsdens kvartett var ett av många berömda Liverpoolband, men till Beatles status nådde inga andra.

På Gower Street finns sedan den 1 maj 1990 museet The Beatles Story. Liverpool besöks årligen av cirka 600 000 turister och en mycket stor del av dessa väljer Beatlesmuseet, som 2015 utsågs till en av Storbritanniens allra bästa turistattraktioner. The Beatles Story ska också haft stor betydelse för att Liverpool blev Europas kulturhuvudstad 2008.

Johns syster i öronen

I rum efter rum får besökarna följa Beatles karriär från skiffelgruppen The Quarrymen 1957 och fram till splittringen 1970 samt de följande solokarriärerna. Guidningen görs med hjälp av hörlurar och det finns tio språk (dock ej svenska) att välja mellan. På engelska är det John Lennons syster Julia Baird som berättar.

Namnbytet till The Beatles skedde 1960 på klubben The Casbah, som drevs av Mona Best, mamma till originaltrummisen Pete.

Från The Casbah fortsätter museivandringen till Star Club i Hamburgs så kallade glädjekvarter där Beatles framträdde i flera långa perioder och spelade in sin första skiva (som kompband till sångaren Tony Sheridan).

Vi forsätter genom The Mersey Beats tidningsredaktion, musikinstrumentaffären Hessy’s, The Cavern Club där Beatles spelade hela 292 gånger, ”Love me do” blir första singeln, managern Brian Epstein dyker upp, Beatlemania blir ett smittsamt själstillstånd världen över, Ed Sullivan Show i USA, raden av kultalbum och byten av musikstilar inleds, ”Magical Mystery Tour”, ”Yellow Submarine”, ”Sgt Pepper`s Lonely Hearts Club Band”, Abbey Road, Indientiden…

Inget från Karlstad

Vi letar dock förgäves efter något minne från Beatleskonserten i Sundstaaulan i Karlstad den 25 oktober 1963. I Sverige var det en historisk spelning, men i Beatles fantastiska karriär nog bara en av väldigt många jobbkvällar.

En och en halv timme beräknas rundvandringen ta, men det är så mycket information och så många saker att titta på att man gärna sovrar. Koncentrerar sig på det man tycker är mest intressant och passerar annat relativt snabbt.

Museet är öppet alla dagar (utom två runt jul) klockan 9-19.

Ett helt fantastiskt museum (215 kronor för inträdet är absolut inget överpris), men när man når kaféet och souvenirshopen är man rätt mör både i kropp och skalle.

Det gäller ju att ha krafter kvar – för mycket Beatles återstår.

Buss på!

Strax intill The Beatles Story, på Anchor Courtyard, finns starten för Magical Mystery Tour – en guidad tur i en färgglad buss och till Beatles rötter.

Tyvärr finns inget paketpris för museet och bussturen. Det är två olika bolagoch inget direkt samarbete. 250 kronor för två timmar i buss med endast fyra stopp under turen kan tyckas vara en turistfälla, men visade sig vara en mycket god pophistorisk investering.

Biljettkontoret, som även har en souvenirdel, är öppet klockan 09.30-16.30 (sista turen). MMT-bussarna körs varje dag, utom juldagen, annandag jul och nyårsdagen.

Guiden Neil Ray har mycket att berätta, men låter oss också vila öron och hjärna ibland. Vi åker till södra Liverpool där John, Paul, George och Ringo växte upp. De bodde ganska nära varandra, men åldrar och kvarter skiljde dem åt tills musiken förde dem samman.

Working class hero?

– John växte upp i ett överklasshem, Paul var medelklass, George arbetarklass och Ringo riktigt fattig arbetarklass, berättar guiden.

Lite överraskande vad gäller John Lennon, eftersom man känner till hans uppväxt utan närvarande föräldrar och att det i hans låttexter kan anas andra värderingar. Men han bodde hos sin moster Mimi, som var relativt välbärgad.

– Titta bara vilket stort och vackert hus, Mendips, John bodde i. Han var överklass, men ville gärna solidarisera sig med arbetarklassen och dela dess värderingar, säger Neil Ray.

Vi åker bara sakta förbi Lennons hus på 251 Menlove Avenue, som numera ägs och förvaltas av National Trust som en museibyggnad.

Turister utanför dörren

Första husstoppet blir istället där George Harrison växte upp. En ganska typisk brittisk stenradhuslänga, dock inte speciellt lång.

Ringo Starrs hus får vi bara skymta på långt avstånd. Det har varit rivningshotat, men åtminstone för tillfället räddat efter protester och inköpt av en Beatles-fan.

Några minuters stopp blir det dock där den tack vare Paul McCartney världsberömda gatan Penny Lane startar. Låten släpptes den 13 februari 1967 i USA och fyra dagar senare i Storbritannien.

Penny Lane (1967)

”In Penny Lane, there is a barber showing photographs / Of every head he's had the pleasure to know / And all the people that come and go / Stop and say, 'Hello' / On the corner is a banker with a motorcar / And little children laugh at him behind his back / And the banker never wears a mac / In the pouring rain, very strange.”

Texten började Paul med när han satt och väntade på John i en busskur. Han skrev helt enkelt ned det han såg längs gatan. Den musikaliska inspirationen till Penny Lane fick McCartney från Bachs Brandenburgerkonsert nummer 2. Den piccolatrumpet som blåsaren Dave Mason använde när Penny Lane spelades in såldes på en auktion 1987 för närmare 100 000 kronor.

Penny Lane kvar

2006 var det nära att namnet Penny Lane försvann. Liverpoolpolitiker hade då bestämt att alla gator och platser som förknippas med slavhandeln skulle få nya namn. Redaren James Penny blev rik på att frakta slavar från Afrika under 1700-talet, men eftersom Beatleslåten var ännu mer känd gjorde de folkvalda ett undantag.

En gatuskylt där Paul McCartney skrev sin autograf i James Cordens helt fantastiska tv-program Carpool Karaoke (en riktig pärla på You tube!) fick senare bytas ut. Den var redan hårt nedklottrad och nu ville man rädda Pauls autograf. Dessutom var nog stöldrisken rejält hög.

Den fortsatta färden, när vi sakta åker den långa gatan fram, är kanske Magical Mystery Tours absoluta höjdpunkt. Penny Lane ljuder ur högtalarna och guiden pekar allt eftersom texten avancerar. Penny Lane är ju McCartneys kärleksfulla beskrivning av gatan och dess liv under hans ungdomsår och mycket finns fortfarande kvar.

-Några av byggnaderna i låten ligger faktiskt inte på Penny Lane, men i gatans förlängning. Jag tycket vi kan förlåta Paul för den historieförfalskningen, säger guiden.

Strawberry Field

Penny Lane var också McCartneys svar på John Lennons Strawberry Fields Forever, ett annat barndomsminne. Bussen stannar även vid Strawberry Field, som förr var ett barnhem och drevs av Frälsningsarmén. Länge var hela området stängt för restaurering, men sedan september 2019 är det en öppen turistattraktion. John Lennons änka Yoko Ono skänkte 90 000 dollar till upprustningen.

Strawberry fields forever (1967)

”Let me take you down / 'Cause I'm going to Strawberry Fields / Nothing is real / And nothing to get hung about / Strawberry Fields forever.”

Lennon bodde i närheten och som barn lekte han i parken.

Om sin barndom har han dock sagt:

”Jag föddes i Liverpool, men växte upp i Hamburg”.

Penny Lane och Strawberry fields forever är klara solonummer vad gäller låtskrivandet. Men McCartney och Lennon kom tidigt överens om att de gemensamt skulle stå för alla låtar.

– Paul ville dock att den egentlige kompositörens namn skulle stå först, men media och många andra tyckte att det var bättre flyt i Lennon-McCartney än i McCartney-Lennon. Paul fick ge med sig.

Eleanor Rigby

Vi åker förbi kyrkan St Peters där Lennon och McCartney för första gången träffades på en konsert och där Eleanor Rigby ligger begravd.

Eleanor Rigby (1966)

”Eleanor Rigby /Picks up the rice in the church where a wedding has been / Lives in a dream / Waits at the window / Wearing the face that she keeps in a jar by the door / Who is it for?"

McCartney, som skrev merparten av texten, har sagt att han tog namnet Rigby från en klädaffär i Bristol och Eleanor från Bron, som spelade med i filmen Help. Men Beatleshistoriker anser att namnet troligen (och kanske undermedvetet) kommer från en gravsten vid kyrkan i stadsdelen Woolton. I ett tidigt skede hette låtens huvudperson Daisy Hawkins och textens präst McCartney (ändrades till MacKenzie).

Bussen stannar i närheten av Forthlin Road, där Paul McCartney växte upp. På promenaden dit får guiden svara på frågan om Beatles höll på Liverpool FC eller Everton.

– John höll på Liverpool. Paul var smart nog att inte ta ställning offentligt. George gillade bara motorsport och Ringo var inte intresserad av någon sport alls.

Träffade Dalglish

Andra källor berättar dock att McCartney var Evertonsupporter i smyg, men att han senare stödde båda Liverpoolklubbarna efter ett trevligt möte med LFC-ikonen Kenny Dalglish.

På det folkrika albumomslaget till Sergeant Pepper´s Lonely Hearts Club Band syns Liverpoolforwarden Albert Stubbins strax bakom Marlene Dietrich. Ett tecken på att Beatles höll på LFC, hävdar vissa.

Bara för att Lennon tyckte att spelaren hade ett fräckt namn, anser andra.

Även Paul McCartneys uppväxthem på 20 Forthlin Road förvaltas av National Trust. Det är, liksom Lennons hus, bara öppet för besök delar av året och hör till andra mindre turer. Vi fick nöja oss med utsidan och kunde alltså varken se McCartneys piano eller toan där Paul och John testade låtar för att akustiken var så bra.

Vi får också se de skolor som Beatlesmedlemmarna gick i, inklusive Art College and the Liverpool Institute (numera LIPA) där McCartney studerade och som han senare stöttat.

Två timmar i Beatles fot- och hjulspår går alldeles för fort, men på vägen mot Liverpools centralare delar igen får vi även se kyrkan där John och Cynthia Lennon gifte sig 1962.

Mathew Street

När vi når centrum är den innehållsrika bussresan slut, men inte alls hela Beatlespaketet. Det slutar nämligen med ett besök på Cavern Club på 10 Mathew Street.

Cavern startade som en jazzklubb 1957. Så småningom accepterades även skiffel, men när John Lennon i The Quarrymen testade med rock 1961 blev det stopp. Som Beatles uppträdde gruppen i Cavern första gången den 9 februari 1961 och då hade de musikaliska gränserna vidgats. Exakt nio månader senare såg och hörde Brian Epstein Beatles i Cavern och det var början till världsberömmelsen.

Beatlesmanagern Epstein dog hösten 1967.

– Många anser att det var Yoko Ono som splittrade Beatles, men skälet var framför allt girighet. När Epstein dog trodde Beatles att de skulle kunna sköta affärerna på egen hand och få ännu större delar av inkomsterna. Men Epstein hade betytt mer än vad Beatles insett och snart började bråken om arbetsinsatser och pengar. Det gick så långt att Paul stämde sina gamla bandkompisar, berättar guiden.

Beatles blev som ett husband på Cavern Club och publiken växte. Andra berömdheter som spelade på klubben var exempelvis Rolling Stones, Hollies, Kinks, Yardbirds, The Who och John Lee Hooker.

Revs 1973

Cavern Club stängdes och revs 1973 när en ny järnväg skulle byggas. Järnvägsbygget blev dock aldrig verklighet.

1982 byggdes Cavern Club upp igen, i närheten av originalet. Den gamla grunden var inte tillräckligt stabil för ett nybygge. Många tegelstenar från gamla Cavern återanvändes, medan andra såldes för delfinansiering av bygget och för uppfräschningen av Strawberry Field.

1984 återinvigdes “The most famous club in the world”. Ägare då var förre Liverpool FC-spelaren Tommy Smith, men både han och landet drabbades av finansiella problem och klubben stängdes 1989.

1991 fick Cavern nya ägare. Det blev bättre snurr på affärerna och numera ingår Cavern i ett företag som även driver bussturer, en Beatlesvecka varje höst och hotellet A Hard Day´s Night (vars rum är uppkallade efter Beatleslåtar).

Under the boardwalk

Cavern gör skäl för sitt namn. En källarlokal ganska långt ner under gatunivån. Känns inledningsvis en aning klaustrofobiskt, men man vänjer sig och får snabbt mycket annat att titta och tänka på. Från förmiddag till natt är det musikunderhållning, ofta i form av Beatles-covers.

Klockan 10-12 är det fri entré. Därefter är priset som högst fem pund – om det inte är något specialarrangemang. 1999 och 2018 gjorde Paul McCartney återbesök.

I Cavern slutar Magical Mystery Tour, men att se Andrew Edwards 1,2-tonsstaty av John, George, Paul och Ringo är också ett måste. Den invigdes 2015 och står vid Pier Head, nära Mersey. Statyn skänktes till staden Liverpool av ägarna till Cavern City Tours.

Vi utökade med Philharmonic Pub på Hope Street, som Beatles ofta gästade innan Beatlemanian bröt ut och där Paul McCartney överraskade i Carpool Karaoke 2018. Huvudlokalen ser dock inte ut som i tv-programmet. Både scenen och bardisken var tillfällig tv-scenografi.

Ungefär så mycket hinner man med på en intensiv Beatles-dag i Liverpool.