NWT möter tre aktörer på den värmländska musikscenen. Alla med helt olika perspektiv. Vad finns det för fördelar med vara artist i Värmland? Vilka är nackdelarna för en arrangör? Vad var dåligt 2019 och vilka förhoppningar finns inför 2020?
Sam Florian, Ia Öberg och Fredrick Berntsson ger sin syn på musiklivet i Värmland.
– Jag har spelat en hel del under det senaste halvåret, mest i Stockholm och Malmö, säger Simon Öman över en kopp kaffe vid Stora torget i Karlstad.
Han ser tillbaka på ett hektiskt år under artistnamnet Sam Florian med släpp av både singlar, ep:s och ett fullängdsalbum. I veckan stundar en Tysklandsturné.
– I Värmland har jag bara gjort en konsert i år. Det är få som känner till mig här och det finns få ställen att spela på. Dessutom är mitt bokningsbolag, Jubel, baserat i Stockholm.
Han ser både för- och nackdelar med att utgå från Värmland.
– Det är både jävligt gôtt och väldigt svårt tycker jag. Det svåra är att du inte hittar några kontakter här som är verksamma utanför Värmland. Det som är bra med Karlstad är att det ligger mitt emellan Oslo, Göteborg och Stockholm, det är hyfsat nära till de intressanta scenerna.
Har du valt att stanna eller är du på väg?
– Jag har varit på väg flera gånger, men jag trivs väldigt bra i Karlstad. Samtidigt tycker jag att musikscenen är lite tråkig, speciellt om du jämför med hur det var typ tio år sedan. Då upplevde jag att Karlstad hade en grym musikscen. Det fanns hur många band som helst. Jag upplever Malmö som en fantastisk musikstad, de har många lokala band och artister och många spelställen. Karlstad är inte för litet för att ha en liknande utbud, det behövs bara mer engagemang.
Örebro kontra Värmland
Ia Öberg är musiker i de värmländska banden Lykantropi och John Moose. Till vardags arbetar hon som verksamhetsutvecklare på Studiefrämjandet. Hon pratar också om en brist gällande engagemang i Karlstad.
– Jag jobbar med både Värmland och Örebro och den största skillnaden mellan dem är att Örebro har sjukt mycket mer livespelningar, börjar Ia med kaffe och en prilla på Gjuteriet i Karlstad.
– De har ett helt annat musikliv vilket ger Örebromusikerna ett helt annat driv. De har fler scener att spela på och växer med det. För många av banden i Karlstad i vår verksamhet finns typ bara The Bull Bar och The Rock Bar.
Fredrick Berntsson sköter bland annat artistbokningen till Arvika hamnfest som årligen lockar 25 000 besökare över tre festivaldagar. Han har också varit verksam som dj och producent under många år.
– Jag upplever också att det fanns flera uteställen i Karlstad både för dj:s och livemusik för tiotalet år sedan, och många av ställena tog in över 1000 pers och det kunde vara fullt överallt en lördagskväll. Så ser det inte ut i dag. Då var Karlstad en unik stad, det fanns ingen som hade så många som gick ut per capita i hela landet.
Han rätar ut mustaschen, blickar ut från kontoret i centrala Arvika och fortsätter:
– Jag har nyligen haft en diskussion med ett stort produktionsbolag som upplever ett problem med att sälja biljetter i Karlstad. Oavsett vilken akt det gäller. Historiskt sett så har det där alltid gått i cykler, vissa generationer är mer benägna att gå ut och se livemusik, andra mindre. Vi har inte ett lika stort utbud i Arvika som i Karlstad, så vi har nog inte kommit till den mättnadskänsla som kanske har infunnit sig i Karlstad.
Livemusik konkurrerar med strömningstjänster, spel och annat i dag, kan det vara en förklaring? Kan det också handla om kvalitén på de akter som turnerar?
– Absolut. Allt spelar in. Livekvalitén är nog inte lika hög. Många nykläckta "artister" turnerar med tre låtar. Det där tänker vi mycket på med Hamnfesten. Det vi ställer på scenen måste vara på riktigt. Jag som bokare måste ha sett akten och vara övertygad om att artisten kan leverera minst 50 minuter toppklass. Man måste ha en kvalitetsstämpel gentemot publiken.
"Fattat grejen"
För Simon har småstaden varit en katalysator.
– Hade jag bott i Malmö hade jag nog skateat hela dagarna. Jag började skriva musik för att det inte fanns så mycket att göra. Om jag bodde i en storstad skulle jag helt klart skriva mindre.
Tristess skapar kreativitet?
– Så är det ju. Jag tror också att man som artist här är van vid att få saker att hända på egen hand. Man vet att om man inte tar tag i det själv blir det inget.
Förmågan att skapa egna förutsättningar känner Ia igen från sitt arbete i Värmland. Det är främst en region i länet som utmärker sig.
– I vissa kommuner i finns det inget engagemang runt musik alls, i andra är det öppna famnen. Arvika är klart bäst. Där har folk fattat grejen att om något ska hända får man göra det själv. Mycket mer så än i Karlstad till exempel. Det finns ett engagemang i Arvika, en mentalitet som säkert går att spåra till Arvikafestivalen och den arrangörstradition som växte fram med den.
För Fredrick Berntsson var Arvikafestivalen (1992–2010) ett startskott. Det var där han började arbeta som bokare.
– Värmland är en tacksam region, inte minst på grund av närheten till Oslo, säger han.
– Det finns ingen direkt konkurrens här för Arvika hamnfest, det skulle det göra om vi låg i en storstadsregion.
Hamnfesten lockar många besökare från Telemark i Norge och från regionen genom Dalsland ner mot Göteborg. Den lockar också allt fler från Karlstad och Stockholm. Nästa år arrangeras Arvika hamnfest för 16:e gången.
– Med åren har vi arbetat fram ett nära samarbetade med de stora bokningsbolagen i Norden vilket gör att Hamnfesten finns med i deras planering på ett tidigt stadium. Vi har en självklar position i Sverige som en av landets stora, etablerade festivaler.
Som bokare upplever Fredrick att det kan vara en fördel att ligga utanför storstäderna.
– Ja! Som artist vill man spela här. Zara Larsson förklarade det där bra efter en konsert i Arvika – hon spelar hellre i mindre städer för där är publiken mer på riktigt. Den består inte av musikpoliser, utan den släpper loss och ger sig hän. I storstäderna är folk påprackade underhållning konstant, det finns en mättnadskänsla där. Det blir unikt och exklusivt på ett annat sätt för en artist att spela på en festival i lilla Arvika.
Vilka problem möter en bokare i Värmland?
– Det stora problemet vi har i Arvika är bristen på hotellsängar. Staden kan inte ta emot alla externa gäster. Vi försöker åtgärda det genom att ordna tågresor fram och tillbaka under festivaldagarna.
Vilka är fördelarna?
– Vi har en väldigt tillmötesgående kommun. Det är en enorm fördel.
Unga hittar andra vägar
För Ia handlar arbetet om att skapa mer kultur för fler. Bland hennes arbetsuppgifter ingår att hjälpa aspirerande band med replokaler och spelningar.
– De flesta som har replokal via oss är i åldern 25 till 40 år. Det är färre unga som startar band.
Varför?
– De yngre hittar andra vägar. Det var svårare att spela musik tidigare, man behövde studieförbunden på ett annat sätt. I dag är tekniken så tacksam, musiken präglas av DIY-tänket. Man kan släppa musik hejvilt. Det är viktigt att det finns alternativ för alla åldrar. Många vill gå till en replokal några dagar i veckan, andra har inte det behovet.
Simon är en av artisterna som skapar sin musik på egen hand.
– Det hör liksom till min genre – bedroom pop. Den är ganska nischad och smal, enkelt kan den beskrivas som snäll, elektronisk pop, förklarar han.
Förhoppningar 2020
Sam Florians största publik finns i USA och i Sverige. Det finns planer på att spela i Kina till våren.
– Min förhoppning inför 2020 är att det uppstår fler scener i Karlstad. Jag tycker att Nöjesfabrikens satsning Carlstad Beer and Music Festival låter spännande, kul initiativ.
Fredrick ser gärna att 2020 bjuder på ett värmländskt genombrott.
– Det vore extremt kul om Värmland kunde få en akt som slår igenom på bred front. Det var länge sedan vi hade en musikexport ut i landet. Det har funnits band från både Arvika och Karlstad som jag har trott skulle kunna mäkta med det, men det har inte lyft. Arvikabanden Gain Eleven och Children of the sün är tänkbara kandidater. Sjukt talangfulla.
Ias förhoppningar inför det nya året är att de scener som finns i länet ser över sina bokningar när det gäller könsfördelningen.
– Jag har tittat på hur scenerna i Karlstad bokat och i år har det varit skamligt på sina håll! Speciellt i somras. Det ska inte behöva se ut så 2019, det råder ingen brist på kvinnliga artister. Men ändå ser vi mest äldre vita män på scenerna.
Året har också bjudit på positiv utveckling.
– Musikgäris och konserten till förmån till Musikhjälpen var en höjdpunkt. Kul att samla krafter på det sättet. En annan lovande sak är att Värmlands museum börjat boka konserter. Kul att de vill bredda sin målgrupp och verksamhet. Musikkvällarna i Kvarteret Almen är en annan höjdare, det har skapat liv i stan.
Hon avslutar med en uppmaning:
– Fler som sysslar med musik borde bli skarpare på att arrangera saker. Gå samman och skapa möjligheter – konserter, festivaler. Entreprenörsandan! Det är lätt att bli nedslagen för att det inte finns något bra ställe att spela på, då får man se till att skapa förutsättningar själv. Att spela i band kan vara så mycket mer.