Löfvens märkliga demokratisyn

Ledare
PUBLICERAD:
Löfven jultalade i S:t Nicolai ruin.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Statsminister Stefan Löfven (S) må vara irriterad över hur skakigt stödet är för hans regering i riksdagen, men något hot mot demokratin är det inte. Det är precis tvärtom. Att riksdagen manifesterar sin makt gentemot en minoritetsregering är en styrka.

Symptomatiskt nog höll Stefan Löfven i söndags sitt jultal bland ruinerna i Visby. För dagen efter var det ingen munter läsning för honom när Novus presenterade en undersökning om väljarnas förtroende för de svenska partiledarna. Statsministern tappade mest av alla (minus 6 procentenheter) och hamnade med sina 23 procent på en femteplats. Som salt i såren toppade för första gången SD-ledaren Jimmie Åkesson förtroendelistan – på delad plats med Ebba Busch Thor (KD).

I ett land där den politiska handlingsförlamningen breder ut sig samtidigt som det skjuts, mördas och sprängs var och varannan dag är det inte konstigt att förtroendet är så lågt, och det inte bara för Löfven. Ingen partiledare borde vara särskilt nöjd. Men sämst ligger det till för ledarna för januaripartierna – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna. Talande är också att det är förtroendet för ledarna för ytterlighetspartierna Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som ökar mest. Ett klart underbetyg från väljarna som inte tror på de etablerade partiernas förmåga att lösa de viktiga samhällsproblemen.

Det verkligt intressanta sade Löfven dock inte i sitt jultal, utan i en särskild intervju med SVT:s politiske kommentator Mats Knutson i tv-programmet Mats möter. Där gick han till hårt angrepp mot Vänstern och dess partiledare Jonas Sjöstedt för att ha gått ihop med M, KD och SD och hotat att fälla arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S) om det inte blev förändringar i reformerna av Arbetsförmedlingen.

Det är klart att Löfven är upprörd över att inte kunna regera som han vill, men att insinuera att det är ett hot mot demokratin är att gå över gränsen. Det är den maktfullkomlige sossepampen i sin prydno. I intervjun sade han så här: "Det är inte fråga om mig, det är inte en fråga om regeringen, det är en fråga om svensk demokrati."

Att fyra partier, en majoritet i riksdagen, går honom emot skaver tydligen något enormt, och Löfven är uppenbarligen rädd för att det kan komma fler misstroendeförklaringar framöver. "Det är inte hållbart. Om landet ska kunna styras måste vi faktiskt respektera parlamentarismen", sade han.

Det är ett häpnadsväckande uttalande. Det är statsministern som inte respekterar parlamentarismen. Att en riksdagsmajoritet går mot regeringen är det som är parlamentarism. Det räcker med att regeringen tolereras av riksdagen, men den kan inte driva sin politik om det finns ett aktivt motstånd mot den. Då måste den avgå, eller ombildas så att den under andra former kan söka stöd.

Men januariöverenskommelsen (Jöken) har kortslutit parlamentarismen, och därmed på sätt och vis också demokratin, precis som dess förelöpare decemberöverenskommelsen gjorde under förra mandatperioden. Allt det här visar på hur ihålig Jöken är, när man försöker låtsas att man har en majoritet bakom sig. Självklart så tröttnade Vänstern på det. De släppte visserligen fram Löfvenregeringen, men vill nu hävda sig. Löfvens utfall visar på hur arg han är över att V inte längre accepterar att vara dörrmatta. Ett utfall som kommer att visa sig kontraproduktivt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.