Europa välkomnade mig med öppna armar

Nu är jag hemma igen, tillbaka i mitt rum där jag satt och packade för tre månader sedan.

Här är allt exakt likadant. Kläderna i garderoben orörda, sminklådan lika rörig, fläcken på spegeln lika störig.

Ändå känns klyschigt nog allt annorlunda.

Det är som att sexton länder, 45 städer och otaliga människor har flyttat in tillsammans med mig. Innan jag började skriva ägnade jag tre timmar åt att stirra mig blind på det vita Word-dokumentet som jag skulle fylla med min tredje och sista artikel.

Under den tiden hann jag byta låt säkert 300 gånger och minnena dök upp om vartannat.

“Varför är det så svårt att börja?” frågade jag mig själv, men så insåg jag att det svåra är att allt snart är slut. Men först, låt mig presentera – mina två sista veckor av denna resa.

Rolig guidning

Den 25 november anlände jag till min sista destination i Italien, Bologna, där maten är bättre än bäst, där Europas äldsta universitet håller hus och där amerikanen Scott bor.

Scott kommer från de rika områdena i North Carolina men har spenderat de senaste 28 åren bland pasta, pizza och vin. Med en litteraturexamen och jobberfarenhet som limousinchaufför, lärare och kock jobbar han nu som guide för turister.

Klockan 14.45 vid Garibaldi-statyn stod jag och inväntade en av dessa turer för att lära mig mer om Bolognas historia. Det gjorde även en tysk tjej och två sköna killar vid namn Davohn och Kendre som båda bor i Hollywood. Scott ankommer och tar oss med storm med sin helt klart unika personlighet. Turen börjar.

Trots att vi är en liten grupp främlingar har vi väldigt roligt tillsammans och det som började som en vanlig guidad tur slutar som en barrunda där ett av stoppen är Scotts hem. Hans hem är lika unikt som han är. Sedan fortsätter kvällen till hans favoritrestaurang Alle Due Porte och vi får möta många av hans vänner som är konstnärer och musiker.

Kvällen tar slut klockan 23.30 och med mig därifrån hade jag underbara minnen, ett leende på läpparna och ett munspel.

Sex timmar nattbuss

Från Italien åkte jag till Slovenien, ett litet land med en stor själ. Klockan 10.45 den 28 november utanför den rosa kyrkan i Ljubljana fann jag mig själv än en gång inväntandes en guidad tur.

Denna gången mötte jag en tjej vid namn Dorien, från Holland, som varit på resande fot i 14 månader. Hur har hon rest? Med cykel. Ensam! Dorien har en master i geografi, men hon är en mästare överlag enligt mig. Hon besitter massor av kunskap och en beundransvärd trygghet och nyfikenhet.

Tillsammans upptäckte vi delar av Ljubljana samt den mindre staden Bled. Dorien blev intervjuad av mig till min podcast Limitless, där delar hon med sig av helt fantastiska historier från sin resa.

En sex timmar härlig resa med nattbuss från Ljubljana tog mig till Budapest, Ungern. Där blev jag välkomnad av Atheer, kusin till en tidigare bekantskap, Ali, från Turin. Han visade mig Budapests höjdpunkter och vi hade en väldigt trevlig stund tillsammans.

Tack vare mitt möte med Ali i slutet av oktober fick jag en månad senare möjligheten att träffa en varm och vänlig själ. Tänk så många möjligheter som öppnas varje gång du möter en ny människa.

Europas yngsta land

Samtidigt som snön började falla i Budapest förflyttade jag mig till Wien, Österrike. Klockan 12.00 ankom jag och 13.45 stod jag vid Albertinaplatz omringad av 30 andra som ville lära sig mer om Wien.

Att en stad som blivit bombad 52 gånger under andra världskriget kan vara så vacker i dag, bara 74 år senare, är otroligt. I Wien gick jag även på balettuppvisning, åt schnitzel och testade äkta sachertarte, allt detta tillsammans med folk jag mötte från den guidade turen. En vänlig främling vid namn Karthik som jag fann via hemsidan Couchsurfing lät mig bo hos honom två nätter.

Den 4 december anlände jag till det yngsta landet under min resa, Tjeckien, som bara varit ett eget land i 26 år. Här bodde jag på ett hostel i Prag och det är jag mig själv evigt tacksam för. Jag träffade så många roliga människor som verkligen gjorde mig genuint glad i själen.

Framför allt är jag glad att jag träffade amerikanen Kass som har en sprudlande energi och får alla runt omkring sig att le.

Ska fortsätta jaga

Eftersom att jag valde att stanna i Italien en hel månad blev mina två sista veckor en spurt genom Östeuropa. Redan den 6 december befann jag mig därför i Warszawa, Polen.

En destination som jag inte hade haft på kartan om det inte vore för Izabella som jag mötte i Catania på Sicilien. Hon bor i Warszawa och vi blev så goda vänner att det inte fanns nåt annat alternativ än att hälsa på innan hemfärd. Jag är så glad att hon bor just där, för nu har jag ännu en ny favoritstad, som jag troligtvis inte hade upptäckt på länge utan henne.

Mest överraskad blev jag av polsk mat. Det finns jättemycket gott som ni alla borde åka dit och testa! Till exempel Barszcz czerwony (en soppa), Golonka (kött) och givetvis alla olika sorters piroger.

Sist men inte minst besökte jag Berlin, där cirkeln slöts på sätt och vis. Min första destination den 17 september var Hamburg, där mötte jag Chris, Guy och Steph. Guy och jag reste från Hamburg tillsammans till Nederländerna och Steph mötte jag i London. Chris bor i Berlin och han välkomnade mig in i sitt hem och erbjöd sig att visa mig en av de häftigaste städerna i Europa.

Den 11 december klockan 16.12 anlände jag till Karlstad Centralstation där min kära mor välkomnade mig med öppna armar, på samma sätt som hela Europa har gjort under dessa tre månader. Nästa steg för mig är en nybörjarkurs i italienska och att fortsätta jaga mina egna och andras drömmar.

Fotnot: Har du blivit inspirerad av Felicia Johanssons resa och vill ställa frågor, få någon mer rekommendationer eller tips går det bra att mejla Felicia på felicia.em.johansson@gmail.com.