• idag
    3 juli
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 juli
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 juli
    19°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 juli
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Spelrecension: Phoenix Point

Spel
PUBLICERAD:

Phoenix Point

Windows
Snapshot Games
Åldersmärkning: 18

När jag spelade Xcom för första gången i mitten av 90-talet blev jag helt golvad. Grafiskt var det simpelt redan för sin tid, men atmosfären var extremt medryckande, och det strategiska djupet var svindlande. Xcom-skaparen Julian Gollop har under hela sin karriär, sedan mitten av 80-talet, lekt med varianter av sitt klassiska, taktiska koncept. Det senaste exemplet är Phoenix Point.

Premissen är att en mystisk dimma sprids över jordklotet. Med den breder också mutationer av växter och djur ut sig, och hotar mänskligheten. Människorna reagerar med att samarbeta och hjälpas åt för att lösa krisen.

Jag skojar naturligtvis. Mänsklighetens svar är att splittras i olika fraktioner. Några blir teknikfokuserade och halvfascistiska, medan andra går med i en bisarr sekt som dyrkar mutationerna. En tredje fraktion försöker hitta sätt att leva fredligt med de muterade monstren. Inget verkar funka särskilt bra.

Din uppgift är att försöka navigera både de här diplomatiska förhållandena, samtidigt som du skickar ut soldater för att rensa upp hot. Du behöver forska fram ny teknik för att ha en chans, och med tiden blir dina soldater starkare och får fler och fler förmågor.

Spelmässigt lägger sig Phoenix Point mittemellan Gollops gamla Xcom från 1994, och Firaxis magnifika nyversioner från senare år. Spelet har flera goda idéer, som det fria siktet. Istället för tärningsslag som avgör om du träffar eller inte, så får du sikta själv. Skottet kommer alltid att träffa inom ringen som omger siktet. Ju mer pricksäker soldaten är, desto mindre är ringen.

Det finns fler smarta inslag än så, och jag gillar verkligen spelet. För det mesta. Tyvärr är det också bitvis frustrerande, inte minst för att genomförandet av de här idéerna inte alltid är så slipat. Phoenix Point skulle behöva en rejäl uppdatering för att balansera spelet bättre, och putsa till buggar och avigheter.

Trots bristerna har jag oftast riktigt kul med spelet. Om inget annat så kan jag mutera mina stackars soldater och ge dem elektriska tentakler. Extremt obekvämt för dem, men behändigt för mig.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.