• idag
    3 apr
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    13°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Spelrecension: Black Future ’88

Spel
PUBLICERAD:

Black Future ’88

Switch, Windows
Superscarysnakes
Åldersmärkning: 7

Det kryllar verkligen av 80-talsosande roguelike-spel. Black Future ’88 är ännu ett i raden, och även om det inte har så mycket som får det att sticka ut, så gör det sitt jobb. Premissen är att himlen är förmörkad efter en kärnvapenkatastrof. Därför har det varit år 1988 i evigheter, för folk har slutat att ens räkna år längre.

Nu är inte intrigen särskilt framträdande i spelet, men det är en passande premiss för ett pixligt actionspel med synthwave-soundtrack. Det är ett märkligt behagligt spel, trots att det är väldigt utmanande. Den nostalgiska inramningen gör mörkret mysigt, snarare än eländigt.

Det hela går ut på att du ska kämpa dig upp för ett torn, och besegra bossar längs vägen. Detta är verkligen lättare sagt än gjort. Under spelets gång måste du göra avvägningar, vad som är värt att offra eller riskera för att få nya bonusar och föremål.

Striderna är intensiva och snabba, och i början lär du inte komma särskilt långt innan du snällt får börja om. Problemet är bara att den framslumpade bandesignen är ganska trist, så det är ganska sällan jag orkar spela mer än ett par omgångar åt gången. Men i korta, intensiva spelsessioner är Black Future ’88 underhållande. Bekant, men gediget.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.