Bryssel. Klimatarbetet kommer att var en av de allra viktigaste uppgifterna för den nya EU-kommissionen. Det har den nya kommissionsordföranden Ursula von der Leyen gjort klart.
Det var en månad försenad som den nya EU-kommissionen kunde tillträda den 1 december. Godkännandet av de olika kommissionärerna i Europaparlamentet drog ut på tiden, en nog så talande markering. När den väl godkändes var det dock med betydligt bredare marginal än både sin föregångare och den med vilken Ursula von der Leyen själv godkändes av parlamentet i somras.
Det förklarar varför hon knappast låter som en den konservativa kristdemokrat hon nominellt är. För att få med sig ett mer splittrat och bångstyrigt Europaparlament har hon fått göra eftergifter till både de gröna och liberalerna, som sitter som tungan på vågen, och till den socialistiska gruppen. Således mycket tal om det som nu kallas för en europeisk grön giv ("European Green Deal"), kvoterade bolagsstyrelser och en europeisk socialpolitik – den sociala pelaren.
Den som är tveksam till mycket av det här kan i alla fall trösta sig med att det kunde ha varit värre, det kunde ha varit den holländske socialdemokraten Frans Timmermans som svingat ordförandeklubban. Nu fick han nöja sig med att fortsätta som en av kommissionens vice ordföranden.
von der Leyen besökte faktiskt det pågående klimattoppmötet i Madrid innan hon förra onsdagen för första gången som kommissionsordförande framträdde inför den samlade presskåren i Bryssel. En grupp svenska journalister, inklusive undertecknad, kunde följa det på plats när hon aviserade den gröna giv som presenterades i går.
Med hjälp av en klimatlag och mångmiljardinvesteringar skall kontinenten bli klimatneutral 2050. Det återstår att se hur effektivt det blir, särskilt som kärnkraft inte nämns. Eller om alla de investeringar som görs blir ändamålsenliga, eller blir en förtäckt form av offentlig stimulanspolitik. En god tanke är dock att, om man ändå ämnar skrota en massa kolkraftverk och hämma olika industriers energileveranser så inrättas en omställningsfond så att inte vissa regioner och sektorer drabbas mer än andra.
De flesta av de möten som de svenska journalisterna var på hade dock karaktären av bakgrundsinformation "off the record" så det blir svårt att redogöra för vad som sades, eller i varje fall vem som sade något. Danska kommissionären Margrethe Vestager var dock ett undantag – hon känner väl det skandinaviska kynnet. Hennes ansvarsområden rör konkurrens- och digitaliseringsfrågor. Hon är dock själv inte mycket på nätet, men skall ändå bestämma om detta område. Det får en att undra om det inte är så med många beslutsfattare på EU-nivå som vill reglera och styra Internet, men utan att riktigt förstå hur det fungerar där. Det skulle förklara många huvudlösa beslut på senare år.
Det märktes lite grand inne i kommissionsbyggnaden Berlaymont att en ny kommission höll på att flytta in genom travar av nya och gamla möbler i de annars alltid själlösa och avskalade lokalerna. Vestager sade att hon saknade den överdådiga klassiska elegansen som präglar hennes gamla hemvist i Christansborg, där det danska folketinget och regeringen huserar. Det säger också en del om hur identitetslöst EU kan vara ibland.
Henrik L Barvå
Politisk redaktör