Det handlar om människor. Om möten, utmaningar, trygghet och tillit. En diakons vardag består av att vara överallt där människor är. Det visade en av Karlstads domkyrkoförsamlings diakoner när vi fick följa med under en hel dag för att bevaka arbetet runt kyrkans högtidligheter.
Mittemot Karlstads domkyrkas huvudingång har personalen sitt säte, däribland administratörer, kommunikatörer, präster och diakoner. Klockan 8.30 kommer en av de sistnämnda, Miriam Pettersson, till jobbet och det första hon gör är att hastigt byta om.
– Jag har allt från gympakläder till finkläder här eftersom det kan bli flera ombyten varje dag. Ibland måste man vara fin för att vara i kyrkan och ibland passar det sig inte att ha krage, till exempel, säger hon.
Så fort hon har fått på sig den mörkgröna skjortan och den vita kragen springer hon ned till entrén för att möta upp en av de många som ansökt om att få ta del av Julänglarna, en fond som hjälper ekonomiskt utsatta under julen. Sedan dröjer det ungefär en kvart innan hon kommer tillbaka till sitt kontor.
– Så här kommer större delen av dagen att fortsätta se ut. Vi diakoner jobbar med människor och det innebär många samtal, hela tiden. Ibland måste vi rycka ut på samtal som inte bokats i förväg för att det står någon i dörren här nere som behöver akut stöttning.
Under dagen är, utöver ansökningssamtalen, även tre enskilda möten inbokade med personer som behöver ha någon att prata med. Två av dessa möten är hembesök.
– Slarvigt skulle man kunna säga att prästen talar och diakonen gör. Vi diakoner är alltid på fältet och fungerar som en bro mellan människan och den utmaning den står inför.
Vilka är det som kommer och pratar med er?
– Vi jobbar med hela bredden. Det är också viktigt att när man går till kyrkan kommer man hit som en människa. Man kommer inte till oss som ensamkommande, fattig pensionär eller som en förtvivlad nyseparerad man. Här är vi människor.
"Det trasiga blir inte helt"
Innan Miriam Pettersson påbörjade resan till att bli diakon jobbade hon med inköp och försäljning.
– En dag bara kom det till mig. Jag var trött på mitt jobb och ville få hjälpa människor i stället.
För att få bli diakon är det en hel del steg att gå igenom. Först och främst krävs en kandidatexamen inom något sorts socialt ämne som exempelvis sjuksköterska, psykolog eller lärare och minst 90 lästa högskolepoäng måste ha varit inom just psykologi.
– Det gäller också att jobba mycket med sig själv och ställa sig flera svåra existentiella frågor. Man får bland annat gå igenom själavård och delta i flera av kyrkans verksamheter.
Sommaren 2018 blev Miriam Pettersson färdig och kunde börja jobba aktivt som diakon. Innan dess hade hon studerat i Uppsala på diakonprogrammet, och sedan vigts till sin roll.
Behöver man vara troende för att kunna jobba som diakon?
– Absolut!
Vad uppskattar du mest med ditt jobb?
– Att se alla människor och vad som händer i möten. Att få följa med på en resa med någon från att den inte har någonstans att bo till att den har egen bostad och fungerande relationer.
Finns det en baksida också?
– Ja, maktlösheten. Vetskapen om att man inte kan göra något mer när det trasiga inte blir helt.
Hur hanterar man det?
– Med samtalsstöd. Alla diakoner får regelbundet prata ut. Det är vanligt att diakoner bränner ut sig för att man ska vara överallt hela tiden så det är en viktig del för att allt ska funka.
– Det är också skönt att i slutet av veckan gå till kyrkan, lägga händerna på altaret och skicka vidare allt "en trappa upp". Till honom.
Fokus där det behövs
När klockan slår halv tio är det dags för fika med hela personalstyrkan. Det är en stund som ingen gärna missar.
– Det är bara då vi kan sitta ned tillsammans och prata. Annars gör vi olika saker hela dagarna. Fikastunden är helig.
Bredvid oss sätter sig Åse Bernling som också är diakon och som jobbar på kyrkans familjerådgivning. Hon och Miriam Pettersson pratar vidare om kyrkans roll som stöttepelare i människors tuffaste perioder.
– Det är mycket det kyrkan är till för. Här är vi bra på att rycka in och lägga fokus på rätt ställe. Den som möts av kyrkan blir sedd för det som händer här och nu, säger Åse Bernling.
– Många känner bara till delen av kyrkan som innehåller dop, bröllop, begravnings och gudstjänst, men bakom det händer så mycket mer, säger Miriam Pettersson.
Hemlöshet är en av sakerna som kyrkan arbetar flitigt med att motverka.
– Vi har relativt mycket hemlöshet i Karlstad och vi har ett samarbete med kommunen som också gör sitt yttersta. Vi har Vintervärme som ett bra exempel där.
Gratis second hand
Fikat är slut och ytterligare samtal om Julänglarna är avklarade. Nu bär det av till Skattkistan i Norrstrandsskyrkan.
– Skattkistan är en gratis second hand-butik. Den är öppen några timmar varje tisdag och under övriga timmar finns det möjlighet för oss diakoner att ta med människor dit så att de kan plocka det de behöver i lugn och ro, säger Miriam Pettersson och åker sedan i förväg för att plocka upp en kvinna och hennes barn.
På plats i Norrstrandskyrkan möter diakonen Carina Haak upp.
– Hit kommer folk med kläder de inte längre behöver. Vi har tidigare haft något för alla, men nu ska vi fokusera på barn och kvinnor, säger hon.
Hon berättar att många av de som har fått komma till Skattkistan för att samla på sig nödvändiga plagg vid senare tillfällen har velat betala tillbaka när livet har rett ut sig.
Under tiden hon och Miriam Pettersson hjälper den medföljande kvinnan att hitta passande saker till henne och barnet passar de också på att packa ett flertal kassar.
– De ska till andra behövande som av olika anledningar inte har möjlighet att komma hit. Det kan till exempel bero på att man lever under skyddad identitet eller överlag inte känner sig trygg i en sån här miljö.
"Ingen huvudperson"
Strax efter 12 är det lunch för Miriam Pettersson. Hon har inga exakta lunchtider utan får anpassa sig efter hur dagens möten ser ut. Då och då äter hon lunch runt hörnet, på Stadsmissionen.
– Det är trevligt att vara där och umgås ibland, och deras mat är fantastisk.
Efter lunchen är hon iväg på sina enskilda samtal som tar upp hela eftermiddagen. Sorgen hon ska hjälpa människor att hantera handlar om allt ifrån allvarliga sjukdomsbesked till förlorade familjemedlemmar.
Inte förrän klockan slagit 17 är hon klar och får då direkt springa till Stadsmissionen för att möta upp Karlstadsjuristerna – en förening bestående av juriststudenter som erbjuder gratis juridisk hjälp till behövande.
– Det är ett fantastiskt samarbete där studenterna får öva på case samtidigt som de, som kanske inte har råd med en advokat, får värdefull rådgivning.
I dag är Miriam Pettersson på plats för att sitta med som stöd i ett av samtalen.
– Ibland kan de som kommer hit behöva en trygghet med sig, och i det här fallet är det en person jag träffat många gånger.
– Men, ja. Så här ser en dag ut för mig, på ett ungefär. Ingen dag är den andra lik. Jag är ingen huvudperson på något sätt, bara en bro för människor.