Regeringen blinkade först

Ledare
PUBLICERAD:
Eva Normark är räddad.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Så har då regeringen med sina stödpartier fått lära sig den inte fullt så smärtsamma vägen som en misstroendeförklaring hade inneburit att de inte kan regera genom att strunta i riksdagsmajoriteten. Vad betyder det för januariöverenskommelsen?

Föga förvånande så var det januaripartierna som fick vika ned sig när det gäller den planerade reformeringen och privatiseringen av Arbetsförmedlingen. I själva sakfrågan är det nog inget som Socialdemokraterna sörjer över, men det har onekligen satt förutsättningarna för deras maktinnehav - januariöverenskommelsen (Jöken) med Centern och Liberalerna – i gungning. Detta kan komma att visa sig ödesdigert.

När en kompakt riksdagsmajoritet, bestående av de omaka partierna Vänstern, Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna, hotar med misstroende så fanns det inte mycket att göra för regeringen och stödpartierna än att backa. Det var aldrig frågan om något förhandlingsbud från den samlade oppositionen. Det var en syrlig information om att inte deras krav tillgodoses så kommer de att se till att arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S) avsätts.

Det kan tyckas bakvänt att hota att avsätta ett statsråd för att man inte gillar en politik som regeringen för, ja rent av som ett missbruk av institutionen om misstroendeförklaring. Men nu var detta det enda som stod till buds av riksdagsmajoriteten för att kunna påverka politiken. För enligt Jöken så skulle man, det vill säga de rödgröna med stödpartier, låtsas som att två av riksdagspartierna – Sverigedemokraterna och Vänstern – inte existerade. Det är dock en logik som inte gått hem hos partierna utanför Jöken, och den har nu med all önskvärd tydlighet visat sig ihålig.

Ironin är ju att Jöken uttryckligen säger att SD och V inte skall ha något inflytande, men nu har det visat sig att de har just det, och att V, som avskyr SD lika mycket som januaripartierna, ändå inte ryggat för att i praktiken ta hjälp av SD för att påverka regeringen. I det avgörande avseendet är grunden för Jöken nu överspelad, men januaripartierna kommer säkert att försöka låtsas lite till.

Eva Nordmark själv vränger orden när hon säger att Jöken har reviderats, men inte omförhandlats, och syftar då också på bland annat den punkt i överenskommelsen som Centern krävt om just stora förändringar av Arbetsförmedlingen.

Centerpartiet är emellertid den stora förloraren. De har verkligen vikit ned sig och visat hur tandlösa de gjort sig själva när det kommer till kritan. AF-reformerna var något av deras flaggskepp i Jöken, och nu blir det inte så. Detta har säkert redan noterats med glädje av S-strategerna, som vet att de nu kan pressa stödpartiet ytterligare framöver. För vad kan C annars göra? De har surrat sig så hårt vid Jök-masten och avståndstagandet från minsta lilla stöd från SD att de inte har något att kontra med då S börjar ställa sig på tvären när det gäller andra delar av 73-punktsprogrammet.

Jöken som grund för regeringsmakten blir dock mer och mer ihålig. Den förutsätter något som inte finns – en egen majoritet i riksdagen, alternativt en riksdag som låter sig hunsas och köras över. Som denna ledarsida sagt länge så vore en bättre lösning, som också behåller respekten för parlamentarismens spelregler, för en regering att förankra sin politik i riksdagen redan från början, istället för utanför den i demokratiskt tveksamma överenskommelser.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.