Slumpen får inte styra löneökningstakten

Debatt
PUBLICERAD:
Som företrädare för Unionen, Sveriges största fackförbund, anser vi att det är orimligt att konjunkturen ska styra löneökningarna. Det skulle innebära att slumpen får styra löneökningstakten i svensk ekonomi, skriver Magnus Hildebrand och Katarina Lundahl. Janerik Henriksson/TT
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT
Logiken att konjunkturen ska avgöra storleken på löneökningarna verkar bara gälla när det passar arbetsgivarna, skriver Magnus Hildebrand och Katarina Lundahl.

Nu finns tecken på att konjunkturen bromsar in. Då menar företrädare för Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen att löneökningstakten måste växlas ned i den kommande avtalsrörelsen.

Som företrädare för Unionen, Sveriges största fackförbund, anser vi att det är orimligt att konjunkturen ska styra löneökningarna. Det skulle innebära att slumpen får styra löneökningstakten i svensk ekonomi. Med den logiken blir löneökningarna höga när avtalsförhandlingarna råkar ske under en högkonjunktur, och låga när förhandlingarna sker i ett läge med vikande konjunktur.

Ett löneökningsavtal sträcker sig ofta över flera år. Under den perioden hinner konjunkturer svänga både upp och ner. Inte heller har vi – någonsin – hört arbetsgivarna hänvisa till konjunkturläget när det är goda tider. Logiken att konjunkturen ska avgöra storleken på löneökningarna verkar bara gälla när det passar arbetsgivarna.

Företagens långsiktiga förmåga att betala högre löner påverkas framför allt av annat än konjunkturläget, som till exempel hur produktiviteten i företaget utvecklas. Här ger arbetsgivarna en missvisande bild av utvecklingen. Vi instämmer i att produktivitetstillväxten har avtagit efter 2006. Men därför har också löneökningstakten redan växlat ner – vilket arbetsgivarna glömmer att nämna.

Vår bild är att svensk industris konkurrenskraft har stärkts de senaste åren. Industrins produktion har ökat kraftigt och produktiviteten har utvecklats bättre än för industrin i viktiga konkurrentländer som Tyskland och Västeuropa. Svensk export har hållit de globala marknadsandelarna i linje med andra västländer, företagen har gjort rekordinvesteringar och industrin har gjort stora vinster. Vi ser inget som tyder på försämrad konkurrenskraft och behov av en nedväxling av löneökningarna.

Försvagningen av den svenska valutan har spelat en viss roll för den positiva utvecklingen de senaste åren, men är inte alls hela förklaringen. När den svenska valutan var stark, runt 2013 och 2014, använde arbetsgivarna det som argument för att löneökningarna måste växla ner. Nu hör vi att en svag krona gör att vi måste växla ner löneökningstakten, för att skapa utrymme för en starkare valuta i framtiden. Oavsett vad hur valutan utvecklas landar alltså arbetsgivarna alltid i att löneökningarna måste ner. Det är inte trovärdigt.

Många svenska företag går just nu för högtryck. Ett något lugnare produktionsläge är därför inget konstigt. Företagen går in i denna lite svagare konjunkturfas med goda förutsättningar. Kapacitetsutnyttjandet är högt, lönsamheten ofta god och de finansiella positionerna starka. Företagen är också överlag väl förberedda för ett lite svagare konjunkturläge. Sammantaget ser vi inte att det finns några hållbara argument för sänkt löneökningstakt.

Det drar ihop sig till 2020 års avtalsrörelse. Arbetsgivarna kommer fortsätta att pumpa ut sitt budskap - att löneökningarna måste ner. Vi uppmanar alla att granska deras argument noga i sömmarna.

Magnus Hildebrand

Regionchef, Unionen Värmland

Katarina Lundahl

Chefsekonom, Unionen

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.