Vi ger dig berättelser från en mörk framtid

Du sköna nya värld. 1984. Gilead.

Lika länge som människan drömt om det perfekta samhället, lika länge har hon fasat för dess motsats. Dystopin är en livskraftig genre om en mörknande framtid.

George Orwells "1984" från 1949 är den mest namnkunniga i genren, men då hade Aldous Huxley redan gett ut "Du sköna nya värld" och Karin Boye "Kallocain". På 1950-talet kom Ray Bradburys "Fahrenheit 451", där brandkåren inte släcker bränder utan tänder dem för att komma åt de farliga tankarna i litteraturen.

Dagens populärkultur har präglats av berättelser som Suzanne Collins "Hungerspelen" och än mer av tv-versionen av Margaret Atwoods "Tjänarinnans berättelse", om ett kvinnoförtryck, som i praktiken redan är verklighet i delar av världen.

Flera av dystopierna känns mer aktuella i dag än när de skrevs. USA leds av en president som förnekar klimatförändringarna, beter sig nedlåtande mot kvinnor och minoriteter och föraktar det system vars främste företrädare han ska vara, medan han skickligt driver på polariseringen i landet. Samtidigt stiger atmosfärens koldioxidhalt och inte ens miljoner demonstrerande barn och ungdomar har – hittills åtminstone – fått världens ledare att fatta de beslut som krävs för att mildra krisen så långt det går och avvärja en katastrof, vars omfattning vi inte kan föreställa oss. Dödliga värmeböljor, vattenbrist, förödande bränder, skövling håller på att bli vardag. Långsamt vänjer vi oss, för utanför fönstret ser det mesta ut som vanligt.

Samtidigt går demokratin mindre säker än någonsin sedan Berlinmurens fall för 30 år sedan. Populister, extremister och kleptokrater bryter och bänder obönhörligt i den liberala demokratin med dess folkstyre inom ramen för individuella fri- och rättigheter och en fungerande rättsstat. Detta bräckliga byggnadsverk är vårt enda försvar mot godtyckliga övergrepp, diskriminering, våld mot kvinnor och minoriteter och – ytterst – folkmord.

Växande klyftor, antibiotikaresistens och mer eller mindre organiserad brottslighet skapar lidande, rädsla och misstänksamhet.

Vår egen tid har gott om dystopiska drag. För många av våra medmänniskor är dystopiernas skildringar av våld, kvinnoförtryck och klimatkris redan verklighet. Men en väl gestaltad dystopi ruskar om och ger – i den bästa av världar – handlingskraft.