Hur ska vi hantera liv och död?

Signerat
PUBLICERAD:
Att varje år inleda året med Marias graviditet och väntan på födelse är en livsbejakande snarare än en mekanisk syn på tid. När livet börjar och när livet slutar är komplicerade frågor som ett samhälle behöver svara på, skriver Edel Irén Segersam.
Foto: Ariel Schalit/AP
Advent är inte bara en förväntan emot jul utan tid som går i vårt liv och påminner oss om att även liv och död har sin plats i ett kalendärt land som Sverige, skriver Edel Irén Segersam.

November övergår i december och därmed inleds även advent. Men det är inte bara första advent och första december som infaller på samma dag utan söndagen är också första dagen på det nya kyrkoåret. Den vita färgen ersätts då i kyrkan med violett, en färg som symboliserar förberedelse. I Norge pyntar man fortfarande hemmen i lila fram till dagen innan julafton då man byter ut alla ljus, dukar och gardiner mot rött. Ur detta perspektiv är november den sista månaden på året och avslutas med domsöndagen, ett nytt år inleds med december, en månad fylld av ljus och förväntan.

Vårt vanliga nyår är en markering att tid förflutit och att ett årtal byts ut mot ett annat. Vi förstår tid som något utanför oss som kontrollerar vår vardag och kan planeras i en kalender. Kyrkoåret presenterar en annan syn på tid, tid i form av liv, födelse och död, och som återkommer cirkulärt och inte som linjära streck i kalendern. Dessa kyrkans perspektiv är i dag allt mer efterfrågade.

I politiken diskuteras allt fler frågor som kräver svåra överväganden. Det är spörsmål där kyrkans resonemang är viktiga, inte minst som bakgrund till dagens ordning. I just dessa frågor som rör livet finns ett värde i att ta hjälp av kyrkoårets kalender som bygger just på att följa och återuppleva livet. Det finns olika etiska principer i dessa dilemman som ger olika svar, om livet har ett objektivt värde i sig eller om livet bara har ett värde när det anses vara värdefullt för den som lever det. Att ha äldre tankegångar med sig kan hjälpa oss att reda ut begreppen och ge stöd i svåra beslut, oavsett tro.

Den kalender vi har i dag antogs 1582, ungefär 1 000 år efter att kyrkoåret redan hade vuxit fram. Människor har åldrats även innan vi hade klockor. December kan lätt bli en lång lista med saker som behöver prickas av i kalendern innan jul, och det finns en förberedelse i det också. Men ljuset i slutet av tunneln är julen som en födelsens och livets högtid. Det är början på något nytt. Advent är inte bara en förväntan emot jul utan tid som går i vårt liv och påminner oss om att även liv och död har sin plats i ett kalendärt land som Sverige.

Att varje år inleda året med Marias graviditet och väntan på födelse är en livsbejakande snarare än en mekanisk syn på tid. När livet börjar och när livet slutar är komplicerade frågor som ett samhälle behöver svara på. Vi kan inte kontrollera död och liv helt och hållet, sådana frågor har inget enkelt svar, men det finns ett värde i att få hjälp att reda ut dem hos institutioner som levt längre än oss.

En mer organisk syn på tid och en frid mitt i väntan kan vara perspektiv som hjälper politiken i en tid där kyrkans resonemang inte hörs i debatten.

Edel Irén Segersam

Elev på SNB:s skribentskola

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.