Har Värmland nått målen om funktionshindrades rättigheter?

Debatt
PUBLICERAD:
Kommunerna och regionen behöver starta en kartläggning över dagsläget när det gäller personer med funktionsnedsättning och möjligheten till hållbar försörjning, skriver Ann-Marie Johansson.
Foto: Gorm, Kallestad
Unga vuxna i Värmland hamnar i försörjningsstöd istället för att få hjälp till anpassat arbete och därmed en hållbar försörjning, skriver Ann-Marie Johansson.

Internationella dagen för personer med funktionsnedsättning instiftades av FN 1992 i syfte att öka förståelsen för frågor om funktionshinder i miljön och för att uppmärksamma rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 2007 ratificerade Sverige FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och trädde i kraft i Sverige januari 2009.

Konventionen förtydligar de mänskliga rättigheterna med fokus på personer med funktionsnedsättning, precis som Barnkonventionen förtydligar mänskliga rättigheter med fokus på barn. Mänskliga rättigheter gäller alla. Men är det så i dag? Har Sverige nått fram till detta mål? Har Region Värmland och våra 16 kommuner i länet nått detta mål?

Endast i två av kommunerna finns det namngiven person med uppdraget att arbeta med funktionsrättsfrågor. I en rapport om ersättningen för personer i daglig verksamhet läser vi att inte alla kommuner tar hem de statliga bidrag som finns att hämta. Fler barn med funktionsnedsättningar blir hemmasittare för att skolan inte anpassas efter behov – i kombination med att stödinsatser från vårdens habiliterande delar brister.

Den som bor i bostad med särskild service ges inte möjlighet till självbestämmande, att göra sina egna livsval och förlorar tillgång till LSS-insatsen kontaktperson (kompis) med hänvisning till att det finns personal. Unga vuxna i Värmland hamnar i försörjningsstöd istället för att få hjälp till anpassat arbete och därmed en hållbar försörjning.

Funktionsrätt Sverige släpper i dag en rapport om hur Sverige lever upp till FN-konventionen och konstaterar i inledningen att ”den samlade bilden är att utvecklingen har gått bakåt på flera områden, trots att Sverige är ett av väldens rikaste länder.”

Vidare ”ett tydligt exempel på avsaknad av ett rättighetsperspektiv i regering, domstolar och förvaltning är hur personlig assistans har framställts som ett ”kostnadsproblem” för att legitimera nedskärningar i budget, i domstolsavgörande och i Försäkringskassans tolkning av dessa domar”.

Likaså att ”Sverige är numera det land i Europa där risken för fattigdom för personer med funktionsnedsättning ökar snabbast sedan 2008”.

Vad vill vi då ska hända i Värmland?

Region Värmlands avtal med Funktionsrätt Värmland om samverkan, ska gälla alla grenar av regionen. (Artikel 4:3)

Inga upphandlingar i kommun och region utan att det har gjorts en konsekvensanalys utifrån funktionsrättsperspektivet. Upphandlas t ex lokal för offentligt bruk, ska alla kunna komma in, vara med, både som åskådare och deltagare. (Artikel 9)

Barn med funktionsnedsättning har samma rätt till sin skolgång som alla barn, idag har vi för många hemmasittare. (Artikel 7)

Kommunerna och regionen behöver starta en kartläggning över dagsläget när det gäller personer med funktionsnedsättning och möjligheten till hållbar försörjning. Med livslång funktionsnedsättning ska ingen behöva få sin försörjning via socialtjänsten. (Artikel 27)

Tillse att personer med funktionsnedsättningar nödvändigt stöd för att delta i samhället för att förhindra isolering och att service och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor. (Artikel 19)

Utjämna ojämlikheter så att personer med funktionsnedsättning kan delta i kulturliv, rekreation och fritid (Artikel 30)

Avslutningsvis vill vi poängtera att en del personer behöver lite mer för att få lika mycket – en devis som politiker och tjänstepersoner i Värmland borde se till att införliva.

Ann-Marie Johansson

Ordförande, Funktionsrätt Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.