Censurera Bibeln!?

Krönikor
PUBLICERAD:
Sören Dalevi
Imorgon, första advent, är det på dagen 20 år sedan den nya bibelöversättningen, Bibel 2000, kom ut.

Det var blott den tredje officiella bibelöversättningen till svenska; Gustav Vasas helbibel kom 1541 och den andra officiella översättningen kom 1917. För det svenska språket finns det ingen viktigare bok än just Gustav Vasas bibel, den kom att prägla vårt språk på ett sätt som är svårt att överskatta. Tusentals är de ord och uttryck som kom in i svenska språket genom den. Men även 1917-års översättning och Bibel 2000 är viktiga för det svenska språket.

Bibeln är som bekant en bok som består av 77 böcker, tillkomna under årtusenden. För att förstå västerländsk litteratur, konst, film, kultur och historia är den ovärderlig. Det gör att det ligger i alla svenskars intresse att ha en hygglig kunskap om Bibeln, oavsett vad man själv tror. Och oavsett vad man tycker om Bibeln.

För tycker om Bibeln, det gör många. Här finns de klassiska texterna om Tio Guds bud (2 Mos 20) eller den gyllene regeln, ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Matt 7:12). Här finns liknelsen om den Barmhärtige Samariern (Luk 10:25ff), här finns liknelsen om den förlorade sonen (Lukas 15: 11ff). Och så vidare. Men det finns också andra texter i Bibeln, av mindre trevligt slag. Och det är inte ovanligt med folk som begär samtal med mig, eller skriver till mig, och berättar om mindre trevliga texter. Texter som åsamkat dem själva, eller deras anhöriga, lidande.

Så frågan jag får, lite nu som då, är: borde inte Bibeln censureras?

Några sådana texter finns i Ordspråksboken i Gamla testamentet. Ordspråksboken är, som namnet antyder, en bok som består av tusentals ordspråk. Många av dem är mycket, mycket gamla. De flesta av dem är dessutom riktigt bra, och Ordspråksboken borde vi läsa oftare. Vad sägs om: ”Svara inte dåren på hans eget dumma sätt, då kan du själv bli likadan” (Ords 26:4). Eller: ”Gott rykte är mer värt än stor rikedom, aktning bättre än silver och guld” (Ords 22:1). Men här finns också andra texter: ”Förkasta inte Herrens fostran, min son, känn inte avsky för hans tuktan, ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär” (Ords 3:11-12). Och: ”Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar i tid” (Ords 13:24). Forskaren Philip Greven har i sin obehagliga bok Spare the Child: The Religious Roots of Punishment and the Psychological Impact of Physical Abuse visat hur texter som de två sistnämnda ibland har klippts ur sitt historiska sammanhang, och tolkats och använts för att legitimera aga och misshandel av barn. I vissa religiösa sammanhang har detta varit vanligt förekommande. Och de personer som talat med mig om detta är bevis på att denna tolkning bevarats ända in i vår tid, och inte bara i USA.

Så frågan jag får, lite nu som då, är: borde inte Bibeln censureras? Vi kunde alltså bara ta bort några få verser här och där, och slippa dumheterna. Mitt svar på detta är alltid ett nej. Dumma människor kommer alltid att tolka Bibeln som de själva vill, oavsett om vi censurerar Bibeln. Vad vi behöver är en insikt om vad Bibeln är för en sorts bok, att det inte är en bok där man kan klippa bibelställen hejvilt för att få fram sin egen sanning. Utan att Bibeln alltid, genom hela historien, lästs i ett sammanhang, där ”Du ska älska din nästa som dig själv” är den bärande principen. Ja, Jesus säger faktiskt att det inte finns något större bud än just detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv” (Markus 12:31).

Det kommer alltid att finnas sammanhang och personer som kommer att använda religiösa texter för att legitimera hat och våld. Då får vi bära med oss Jesu ord. Det om att det finns inget större bud än att älska sin nästa som sig själv.

Och det är – just det - i Bibeln det står.

Fotnot. Varför bara läsa Bibeln på svenska? Nyligen kom professorn i litteraturvetenskap vid Berkeley, Robert Alter, ut med en helt egen översättning av Gamla testamentet på engelska. Nobelpristagaren Seamus Heaney har kallat den ”gudasänd”. Boken är frukten av ett drygt 20-årigt översättningsarbete: The Hebrew Bible: A Translation with commentary.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.