Klimataktivisten Allan, 12: "Det kändes konstigt att fråga 'får jag skolka?'"

12-årige Allan Ranke sitter vid statyn på Stora torget i Karlstad, väl påpälsad. Vid fötterna har han en skylt där det står "What I stand for is what I stand on".

Han är en av de aktivister som demonstrerar för klimatet. Han drömmer också om att bli pilot – men kanske kommer klimatfrågan att ändra hans framtidsplaner.

– Hej, Greta Thunberg! ropar en kille som ser ut att vara i samma ålder som Allan.

Och visst är Allan Ranke lite lik den världskända svenska klimataktivisten där han sitter i gul jacka med luvan uppdragen och sitt plakat vid fötterna vid statyn på Stora torget.

Killen och några av hans kompisar kommer fram och pratar en stund och Allan Ranke förklarar varför han tycker att det är viktigt att demonstrera. I vanliga fall är det inte så många som kommer fram. De flesta bara tittar på honom, säger något till den de har sällskap med och fortsätter vidare. Men han pratar gärna.

– Det är väldigt få som pratar med en, tyvärr, säger han. Det är mest de vuxna som får prata, det tycker jag är väldigt synd.

Det här var en av få gånger någon kom fram.

– Jag tror inte att de vågar, säger Allan Ranke. Varje person som går förbi försöker jag säga hej till.

Såg Greta-intervju

Den här fredagseftermiddagen samlas ett tiotal demonstranter på Stora torget i Karlstad, sätter upp en banderoll vid statyn, och står och småpratar. Novemberluften är ruggig.

Hur klär man sig när man demonstrerar?

– Väldigt mycket!

Hans mamma, Ingrid Ranke, har hämtat honom i en lånad elbil efter skoldagen i Tolita, där de bor. Hon har med varm choklad, som passar bra i det gråkalla vädret.

Sedan i februari har Allan Ranke demonstrerat ett tiotal gånger, oftast i Karlstad, men även i Kil. Hans mamma är också engagerad i klimatfrågan och Fridays for future, fredagar för framtiden, den globala rörelse som växt fram ur Greta Thunbergs skolstrejk. Bland annat är hon med och arrangerar manifestationer.

Vad var det som gjorde att du började?

– Mamma visade mig en intervju med Greta Thunberg och innan dess så hade jag tänkt mycket på klimatet och funderade på att skolstrejka, men när jag såg det så vågade jag verkligen fråga. Men det kändes lite konstigt att fråga "får jag skolka?"

Den han frågade var sin mamma. De första gångerna skolkade han för att vara med och demonstrera. Ingrid Ranke säger att hon inte uppmuntrade det, men hämtade honom i skolan när han ville det själv.

Hur kändes det?

– Det kändes bra att jag fick fram det jag ville och tänkte mycket på, säger han.

Han gjorde ett eget plakat till sin första demonstration. Där stod det "Rädda klimatet nu eller aldrig". Men väder och vind har gått hårt åt plakatet, så nu har han gjort ett nytt.

Sedan en tid har fredagsdemonstrationerna senarelagts, så att han inte missar några lektioner.

Varför är det viktigt att demonstrera?

– För att det får folk att förstå att framtiden står på spel.

Vad tänker du om vad politiker och företag gör för klimatet?

– Jag tänker på varför de bara tänker på pengar. Det är ju många som säger så, "vi behöver pengar för att rädda klimatet". Vi kommer också att behöva pengar, men inte bara.

Han berättar att han också tänker på fattiga, låglänta länder som Bangladesh, som kan få stora problem med stigande havsnivåer.

Tänker på framtiden

Det var för ett par år sedan som han började tänka på klimatfrågan.

Vad tänker du på då?

– Jag tänker på min framtid. Ibland är jag väl lite orolig.

Vad brukar du göra då?

– Hitta på något annat, så går det över.

Men han vet samtidigt att det kan vara svårt att leva klimatsmart, det är många saker som påverkar oss. Hans pappa bor i södra Frankrike och dit flyger han.

– Det är inte så bra för miljön och det är tyvärr väldigt dyrt att åka tåg.

– Du har fått båda dina familjer att sluta flyga för att du skulle kunna fortsätta, inflikar mamma Ingrid Ranke.

Däremot försöker han att prata om klimatfrågan med sina kompisar. Alla håller inte med honom, men de är bra kompisar ändå.

Den 29 november är det dags för nästa stora, globala klimatstrejk. Då kommer Allan Ranke och hans mamma att demonstrera i Kil. Det har han gjort förut också.

– Då hade vi en skylt där det stod "Tuta för klimatet". Ibland var det någon raggarbil som gasade.

Var det många som tutade?

– Väldigt många ändå!

Pilotdrömmar

Även om han ofta är det enda barnet som demonstrerar i Karlstad eller Kil är det skönt att veta att barn i länder som Uganda, Tyskland, Nigeria, USA och Italien också är ute på gatorna.

– Då känner man sig inte så ensam. Ibland känns det som att jag typ är den enda i världen som gör det och så tappar man hoppet.

Därför är vetskapen om de andra som demonstrerar så viktig.

– Då vet man att det är fler som blir påverkade och mer som händer.

Förutom att tänka på klimatförändringarna tänker han också på sin egen framtid.

– Jag vill bli pilot, men det är inte bra för klimatet. Vi får se hur det blir med det.

Stora plan lockar lite extra.

– Men klimatet är haken, så jag tror att det kommer att bli jordbruk eller lokförare. Det är fascinerande med maskiner och hur de fungerar.

Ingrid Ranke berättar om när de åkte Inlandsbanan och Allan Ranke fick sitta framme hos lokföraren en hel dag.

– Hela vägen, hela dagen, säger han. Det var ... helt underbart!