"Inte sjutton är det flyktingarnas fel"

Insändare
PUBLICERAD:
Många flyr sina hemländer av olika anledningar. Här en insändarskribents tankar om att komma som flykting till Sverige.
Foto: Tore, Meek
Jag vill att alla ska veta att det i Sverige finns en tapper skara människor som fortfarande står kvar vid sidan av dem som kommit hit som flyktingar. Med flyktingar vill säga människor som har flytt från sina hemländer för att det är för farligt att leva där.

De flyr från förföljelse, förtryck, våld, extremism och fattigdom. Vi har alla sett det på tv. De bor i tält, har trasiga kläder och kommer i små överfulla gummibåtar över havet.

Vissa klarar det, andra inte. De bilder som visas i media väcker ofta vår medkänsla. Stackars stackars människor som måste lämna allt de har, sina familjer och riskera sina liv för att hitta en trygg och säker plats att leva på.

Det är förhållandevis en väldigt liten skara av dessa (de är ca 70 miljoner) som lyckas att ta sig hit upp till vårt lilla hörn av världen. Det är en lång och mödosam resa men ryktet går i flera flyktingläger att det är mödan värt. För Sverige är ett tryggt land. Där äter alla sig mätta, barnen får gå i skola och folket är vänliga.

Tänk vilken kalldusch det har inneburit för tusentals som har tagit sig till oss i hopp om ett nytt liv, en fristad och en trygg plats för barn att växa upp på. För här har politikerna bestämt att det "ska vara hårdare tag". Det spelar ingen roll under vilka omständigheter man är här, vilken bakgrund och utbildning man har eller hur förhållandet i hemlandet ser ut. Här får man inte stanna.

I Sverige låser man in oskyldiga människor. Det kallas för förvar och där får de som anses som "flyktbenägna" efter avvisningsbeslut sitta inlåsta i väntan på deportation. I Sverige chartras flygplan som fylls med "tillbakavändande" flyktingar. Sverige deporterar de som valt att konvertera till kristendom och riskerar dödsstraff i hemlandet. Likaså behandlar vi de som har vågar gå ut med sin homosexualitet i hopp om att vara i en trygg hamn här hos oss. De skickas tillbaka då en av våra myndigheter anser dem som "icke trovärdiga".

Jag undrar: är det verkligen såhär vi vill att vårt samhälle ska vara? Att det har blivit ett hårdare klimat, det kan vi nog enas om, men inte sjutton är det flyktingarnas fel? Det är inte deras fel att vården går på knäna, att skolbarn inte når upp till resultat, att a-kassan sänkts, att pensionärerna är fattiga eller att busspriserna är dyrare. Snarare är de en lösning på många problem.

Att jag skriver det här är delvis en reaktion på en chatt jag precis haft med en kille som tidigare bott i Karlstad. Nu bor han på gatan i Paris tillsammans med hundratals andra som flytt från Sveriges asylrättslagar.

Jag har fått mail från en tjej som varit här i ett år. Nu bor hon på gatan i Göteborg efter att ha fått avslag. Hon har rymt från sin familj och mördas om hon återvänder.

Det dessa har gemensamt är att Migrationsverket hat ansett deras berättelser "icke trovärdiga". De har inte kunnat visa upp de dokument som behövs (människor på flykt har oftast inte en mapp med alla viktiga papper med sig) eller de har kommit på fel datum, har fel ålder eller bara en klantig advokat.

Reglerna är för hårda!! Resten av världen har förstått detta. Ge afghaner rätt att stanna, ge familjer en chans att återförenas efter smärtsamma splittringar. Det är dags att visa att vi kan stå upp för medmänsklighet i en värld som brinner. Detta för vår skull då våra barn kommer att fråga oss vad vi gjorde för att hjälpa de som bäst behövde det i en tid när hela jorden var i gungning. Jag vet att vi kan om vi vill!

Martina Nisser Hollowell

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.