Mer än du tror

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Sören Dalevi krönika
Så står jag där i hissen igen, på väg upp till stiftskansliet i Karlstad där jag har mitt arbetsrum. Bredvid mig i hissen står Börje och ser trött ut. ”Jag hade chatten i natt”, säger Börje, och jag förstår direkt.

”Chatten” är en variant av jourhavande präst, dit främst unga människor – som har lättare att ”chatta” än att tala i telefon – kan vända sig. Vi hör ju om att barn- och unga i Sverige mår allt sämre. De som jobbar i chatten märker av det in på bara skinnet.

”Det var jobbigt i natt, men det känns himla meningsfullt”, säger Börje innan han går ur hissen.

Jag får ganska så ofta frågan om hur jag trivs som biskop; ”Du har varit biskop i dryga tre år nu, hur känns det?”. Och svaret är att jag är stolt över att representera en organisation som bokstavligt talat spänner mellan vaggan och graven – och allt däremellan. Det finns ingen organisation, och inget företag, som har vår bredd. Vi sköter om och underhåller de 170 kyrkor som finns i Karlstads stift, vi ansvarar för begravningsverksamhet och kyrkogårdar. Och vi gör det bra. Titta gärna på kyrkogårdar och kyrkor när du är utomlands, så förstår du vad jag menar.

Vi är närvarande vid folks avgörande skeenden i livet, det må vara dop, begravningar, vigslar eller konfirmationer. Vi besöker ensamma människor som ingen annan skulle besöka om inte vi gjorde det. Vi arrangerar sorgegrupper, barn- och ungdomsverksamhet, öppen förskola, äldreträffar och språkcaféer.

Vår verksamhet bjuder in till gemenskap med soppluncher, föreläsningar, matlagningskurser, konserter...

Vi är ett stöd i sorg, och förutom i våra egna lokaler finns vi på sjukhus, i fängelser och på universitet. Vi ställer upp i kriser, våra lokaler är öppna och vår personal finns där när livet inte blir som vi tänkt oss. När vi behöver någon att prata med, gråta ut hos eller bara få vara. Vår verksamhet bjuder in till gemenskap med soppluncher, föreläsningar, matlagningskurser, konserter… och låt oss inte glömma bort vårt stora internationella arbete i fattiga länder.

Det är inte bara jag som ser detta. När ratingföretaget Ipsos för något år sedan skulle utse Sveriges mest inflytelserika varumärken (!) kom Svenska kyrkan på en tiondeplats. ”Varumärke”, jag vet inte, men det som intresserar mig här var deras motivering:

”Trots att medlemskapet släppts är det ingen tvekan om att Svenska Kyrkan fortfarande har ett stort och kraftigt inflytande på det svenska samhället. Eftersom nästan två tredjedelar av svenskarna är medlemmar kommer vi alla att komma i kontakt med Svenska kyrkan under någon del av livet även om vi inte deltar regelbundet. Oavsett om du döper din nyfödda, gifter dig med din älskade partner eller säger farväl till någon nära. Ritualerna i Svenska Kyrkan visar på dess enorma inflytande kring hur vi delar sorg och glädje genom livet.”

Ipsos har en poäng. Dessutom har vi i många viktiga frågor varit före vår tid. Även när vi initialt fått stryk för det. Klimatfrågan. Rättvisemärkt. För att nämna två områden.

Svenska kyrkan är helt enkelt mer än man tror.

Det var det jag tänkte när jag lämnade hissen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.