Persson: Tänk om Sjöstedt menar allvar

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Det är inte otänkbart att Sjöstedt känner att han måste agera för att inte själv hamna i de medskyldigas skara. Kanske är hotet faktiskt allvarligt menat.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Man kan tycka att regeringen borde vara van vid motgångar vid det här laget. Men om det senaste misstroendehotet, mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S), blir verklighet kan det vara mer än vad statsminister Stefan Löfven (S) klarar av.

Det är förvisso få oppositionellt sinnade som hyser några större förhoppningar om att lyckas avsätta ministern. Utspelet kommer från Vänsterpartiet, vilket som bekant kämpar hårt med existensberättigandet. Det är inte direkt det första hotet som Jonas Sjöstedt (V) har uttalat mot januariregeringen.

Vad ont man än kan säga om januariöverenskommelsen, och det är en hel del, så har det ändå tämligen effektivt lamslagit Vänsterpartiet. Löfven har gett Sjöstedt kalla handen och vänsterledaren har svarat med att likväl ge regeringen sitt stöd. Få tar längre Vänsterpartiets hot på något större allvar. Det finns helt enkelt ingenting som tyder på att Sjöstedt har mage att fälla en socialdemokratisk regering – vilken politik den nu än för.

Sjöstedt backade ned från sitt hot om att fälla regeringen på grund av inskränkningarna i strejkrätten. Varför skulle han göra något annat på grund av Arbetsförmedlingen?

Problemet för Stefan Löfven är att det ända någonstans finns en risk. Förr eller senare måste V göra allvar av något av sina hot. Att gå till val 2022 på att ha varit ett lydigt stödparti i genomförandet av januariöverenskommelsen kommer inte att locka många vänsterväljare till valurnorna. Kanske ser Sjöstedt arbetsmarknadsministern som ett rimligt offer för regeringen att göra.

Inskränkningarna i strejkrätten hade dessutom ett tämligen brett stöd i befolkningen. Situationen i bland annat Göteborgs hamn var oacceptabel och det förstod folk. Det kan knappast sägas om reformeringen av Arbetsförmedlingen.

Att ta sig an ett så stort projekt utan utredning eller någon som helst aning om vad det hela ska sluta i vittnar om ett imponerande vansinne. Det ger flashbacks till såväl den rödgröna regeringens oansvariga omorganisering av Polisen som de borgerliga regeringarnas aningslösa frihetsreformer. Stora reformer måste både finansieras och tänkas igenom ordentligt. Vilka luckor finns i förslaget? Hur kan det missbrukas? Här har man knappt hunnit enas om en gemensam förhoppning om hur det ska sluta om det går väl. Det är inte otänkbart att Sjöstedt känner att han måste agera för att inte själv hamna i de medskyldigas skara. Kanske är hotet faktiskt allvarligt menat.

I en mening vore det kanske en acceptabel förlust för Löfven. Visst vore det väl irriterande att bli av med en så ny minister, det är bara drygt två månader sedan den tidigare TCO-ordföranden Nordmark tillträdde posten. Men hon har heller inte hunnit bli en profilerad minister, det finns ingen stor prestige inblandad i att ha kvar henne. Om det var allt kanske det skulle vara värt det för att hålla Vänsterpartiet på någorlunda gott humör.

Det är dock inte personen som misstroendet egentligen riktar sig mot utan den politik hon tvingas föra. Reformeringen av Arbetsförmedlingen är en av de mest profilerade delarna av januariöverenskommelsen. Centerpartiet har dyrt och heligt lovat väljarna att den avtalade politiken ska genomföras – annars återgår man till att bedriva opposition mot regeringen. Det kan Annie Lööf (C) inte gärna backa från.

Utan januariöverenskommelsen finns det ingen grund för regeringen att driva sin politik i riksdagen. Faller arbetsmarknadsministern är det därför svårt att se hur Stefan Löfven kan sitta kvar.

Daniel Persson

Frilansskribent

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.