Tvål och vatten på SD:s landsdagar

Ledare
PUBLICERAD:
SD fortsätter att växa och partiet jobbar hårt för att få andra partier att vilja samarbeta med dem. Arkivbild.
Foto: Vilhelm Stokstad/TT
I går kväll inledde Sverigedemokraternas landsdagar i Örebro. Frågan är om man nu lyckas tvätta partiet tillräckligt för att andra ska kunna ta i det.

SD fortsätter att växa i opinionen och den politiska snackisen just nu är hur lång tid det tar innan SD blir landets största parti. Så nog kan ombuden i Örebro känna en viss tillfredsställelse.

Problemet för SD är förstås att storleken inte har någon betydelse. Partiet har hittills varit enastående oförmöget att göra verklighet av sin politik. Förvisso har flera partier på senare in- eller återtagit en position i migrationspolitiken som är väldigt lik SD:s. Det har dock haft mer att göra mer hur verkligheten har förändrats än SD i sig.

Sverigedemokraterna fortsätter att vara svensk politiks heta potatis. Den som blir fast med den förlorar. SD:s partiledare Jimmie Åkesson och resten av partiledningen har länge försökt göra partiet salongsfähigt. Det är fortfarande en nödvändig process. Inte enbart för att någon ska vara villig att till slut samarbeta med partiet, utan också för att det parti som gör det inte ska gå under på grund av det.

Oavsett vad man tycker om saken är partiet fortfarande ett effektivt slagträ i debatten. Det är därför både begripligt och rimligt att partiet träget slipar ned de vassaste hörnen i sitt politiska program, samtidigt är det en naturlig utveckling i takt med att partiet har blivit så stort som det har blivit.

Partiledningen vill till exempel slopa begreppet ”nedärvd essens” ur principprogrammet. Det är klokt. Ett parti med SD:s historia kan inte unna sig sådana tvetydiga formuleringar om det inte faktiskt vill att det ska läsas fel av många. Om det föreslagna ”biologiska arvet” är bättre i den aspekten är dock tveksamt.

Partiet föreslås även säga ja till homosexuella som adoptivföräldrar samt överge striderna för frivillig inkomstdelning mellan makar och det hårdnackade abortmotståndet.

Många väljare är dock oroliga för Sverigedemokraterna, inte på grund av politiken utan vad som förefaller vara en evig rad av skandaler. Likt gängvåldet har de blivit så vanliga att många inte längre höjer på ögonbrynen, de förväntas nästan. Och de kommer från partiets förtroendevalda.

Så sent som i måndags rapporterade Sveriges Radio om SD:s ordförande på Orust, Magnus Lebeck, som sitter i både kommunfullmäktiga och kommunstyrelsen. Han har lagt upp en bild på Facebook föreställandes en pistol där pipan riktas mot skytten. Till bilden skrev han: ”Härmed presenteras selfie revolvern, det nya bidraget till alla invandrare. Hoppas den kommer att användas flitigt.” Det är inte bara oacceptabelt, det sker efter att partiledningen i många år har talat om nolltolerans mot extremism och rasism i partiet. Det borde inte längre vara möjligt att budskapet inte har gått fram. Det kan inte räcka att som Lebeck säga att ”det var jävla dumt”.

För många blir de eviga skandalerna ett tecken på att SD:s internkultur skiljer sig från den som kommuniceras utåt. Det är en black om foten som partiet måste jobba hårt med även framöver om det någonsin vill hamna i en position att faktiskt ta ansvar för Sverige.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.