Tomas von Brömssen beskriver hans komiska tajming som ljuvlig. Drygt 25 000 såg hans förra föreställningen och nu är han mitt uppe i en nära nog utsåld höstturné.
NWT åker till Metbäcken för att möta Kjell-Åke i Myra.
Snön ligger fläckvis över landskapet och i vattendragen dröjer en dimma som suddar ut linjen mellan himmel och jord. I Metbäcken, några mil norr om Torsby, öppnar Kjell-Åke Axelsson dörren och manar hunden till ro. Fia, en tvåårig Norrbottenspets, är nyfiken och hälsningsglad.
Adressen är Myra 1, Metbäcken, det är här Kjell-Åke bottnar, har sin grund. För de flesta är han känd som Kjell-Åke i Myra, "Axelsson hör jag så sällan att jag nästan glömt bort att det är vad jag heter".
Han bor här i sitt föräldrahem med sin fru Britt-Marie. Skogen omkring är hans kyrka, varje stubbe är bekant. Så snart tillfälle ges går han ut, tar med sig motorsåg eller hund eller bara sina tankar. När han är i skogen kommer ofta några av de gubbar, de scenkaraktärer, han själv skapat fram och pratar med honom. Alla har de har roller i Kjell-Åkes senaste föreställning "Make Metbäcken great again". 17 föreställningar gör han runt om i Värmland i höst, de flesta utsålda långt på förhand, dit hör de fyra kvällarna på Scalateatern i Karlstad nästa vecka.
– Rätt vad det är så kommer gubbarna knallandes till mig. Och så pratar vi. Som i en fantasi. Men på scenen så måste jag bli en karaktär för att den ska få liv. Och det sitter i kläderna för mig. Tar jag på mig Mätta-Marits utstyrsel, en gubbe som är en gumma och Kjell-Åkes syster, då finns inte Kjell-Åke längre. Jag vet inte hela tiden vad hon gör heller, det är svårt att förklara.
Britt-Marie flikar in:
– Efter en av föreställningarna var det en karl i publiken som tyckte sig bli kär i Mätta-Marit!
– Hur den damen kan väcka sådana känslor förstår jag inte, skrattar Kjell-Åke.
Hans förra uppsättning, ”Härifrån te Metbäcken”, regisserades av Sissela Kyle och lockade 25 000 besökare runt om i landet. Totalt gjorde han 69 föreställningar, Britt-Marie en självklar följeslagare på de långa resorna och en coach efter att applåderna tystnat. Den tänkta uppföljaren, den föreställning han nu är aktuell med, fick bromsas in. Ett cancerbesked har lett till att de senaste åren har präglats av ovisshet. Cancern finns kvar i hans liv, men den styr inte vardagen.
– Jag försöker att inte ens tänka på det. Jag har bestämt att jag ska bli frisk.
von Brömssen en idol
Höstens föreställning är regisserad av den folkkära komikern och skådespelaren Tomas von Brömssen. De båda sammanstrålade för första gången 2008 då Tomas tilldelades Fridolf Rhudinpriset i Munkfors.
– Tomas uppträdde efter mig och blev som han sa "Helt förvirrad av mannen från Metbäcken". Det var så vi träffades.
För Kjell-Åke var komplimangen från von Brömssen väldigt värmande, genom program som "Albert och Herbert" har Kjell-Åke alltid räknat Tomas von Brömssen till landets största.
– En idol för mig! Att ens en Metbäcking kan få samarbeta med honom, det är så stort som allra helst.
När det gäller materialet till sina shower – "Jo, show kan de kallas för de innehåller klädbyte" – samarbetar Kjell-Åke med Johnny Steen, den värmländska filmaren som bland annat ligger bakom Guldbaggebelönade "Gränsen".
– Jag kläcker idéer och Johnny skriver så det passar mig, han kan min humor. Sedan har Tomas kommit in och putsat och flyttat runt vissa bitar. Tomas styr mig rätt och är samtidigt mån om att inte styra för mycket.
Du säger "min humor", hur vill du beskriva den?
– Som gammaldags, haha. Jag har svårt för humor där man är elak. Jag driver helst med mig själv. Jag gillar också att ha en tvist på mina berättelser, en oväntad utgång.
En underfundighet?
– Alltid! Det är en stor del av humorn tycker jag. Egentligen finns det inte så många sätt en historia kan sluta på. De sätten kan du räkna på fingrarna. Men det är själva förarbetet, innan du kommer till slutet som är grejen. Genom kroppsspråk och väl valda ord ska du bygga upp storyn. Både Tomas och Sissela har sagt att jag har en fallenhet för att berätta. Jag vågar också stå tyst på scenen och låta kroppen prata.
Värmland har en gedigen berättartradition, ser du dig som en del av den?
– Ja. Vilka historier och skrönor jag fick höra när jag växte upp! Gubbarna häromkring kunde verkligen konsten att berätta. Öronen var alltid spetsade på mig som grabb. De där berättelserna finns i mig. Det händer att jag lånar saker från de där gubbarna till mina egna shower.
Utslängd från lektionerna
Till vardags lär Kjell-Åke gymnasieungdomar att hantera röj- och motorsåg, köra skogsmaskiner. Humorn har en självklar plats i hans lärande. När han själv växte upp var skolan ett gissel, "Jag använde humorn så jag blev utslängd från lektionerna". Först i gymnasiet lärde han sig att stava ordentligt och vid 40 läste han lärarutbildningen.
– Humor är väldigt värdefullt för mig. Det har jag fått med mig från pappa och mamma som båda var otroligt roliga, fast på helt olika sätt. Får man ha humorn med sig så bjuder livet på färre hinder.
Han kniper tummen mot pekfingret som om han fått fatt på en sanning.
– Humorn är livskvalité för mig. Känslan när jag får möta en publik som skrattar så det skakar i bänkraderna är fantastisk. Många gånger kan jag tänka att det kanske är enda gången på året för en del då de helt får glömma bort sig och bara skratta. Tänk att få vara en person som kan ge det... Jag blir själv berörd.
Vad tror du din framgång beror på?
– Oj, ingen aning. Jag är väldigt ödmjuk inför det faktum att folk vill komma och se en korttjock gubbe på scen. På senare tid har det kommit många yngre för att se mig. Otroligt roligt.
Du har valt att förknippas med en ort, hur viktig är geografin för dig?
– Här finns mina rötter. Ofta blir landsbygden bli bortglömd i dag, men utan den klarar sig inte övriga Sverige. Skogen är vårt guld. Går skogsnäringen dåligt, går det dåligt för hela landet.
Många orter på landsbygden har sett bättre tider, titeln på din föreställning skvallrar om att du tar upp den problematiken i din föreställning?
– Oh ja. Det är en hel del allvar med. Skratt får blandas med tänkvärda saker.
Tänker du att landsbygden ska känna igen sig, eller är målet att storstan ska komma och lyssna?
– Landsbygden känner igen sig och jag tror att storstan är intresserad av vad jag har att säga. Till våren blir det föreställningar ute i landet, bland annat Stockholm.
Är det någon skillnad mellan att uppträda i Torsby och i Stockholm?
– Nej. Möjligen att jag undviker de värsta dialektorden utanför Värmland. Även om inte alla förstår alla ord, förstår man sammanhanget. Dialekt förstår man om man vill.
Ett tillstånd
Britt-Marie har bakdag, tar brödet ur ugnen och slår in det i en linnehandduk, allt under Fias idoga uppsikt.
– Britt-Marie kommer från ett ställe i Norrbotten som är precis som Metbäcken, berättar Kjell-Åke och sträcker sig mot bullfatet.
Kanske att Metbäcken är mer ett tillstånd än en ort?
– Jo, men så kan det vara, svarar Britt-Marie medan Kjell-Åke nickande avnjuter en kanelbulle. Färdigtuggad fortsätter han:
– När Tomas var här och vi var ute i skogen sa han något väldigt fint: "Jag kommer ut på landsbygden, och så kommer jag till Metbäcken som verkar ligga bortom landsbygden". Som om Metbäcken var en egen värld. Och så satt vi där tysta en stund och njöt av vår tids stora bristvara – tystnaden.