Värmländska kulturen behöver samarbeten och färre interna bråk

Det går nästan inte att prata om Värmland utan att nämna kulturlivet på ett eller annat sätt.

Men vad lockar, vilka njuter av kulturen och kan bråk skrämma bort besökare?

Karlstad ståtar med Lars Lerins konsthall och Värmlands museum. Sunne har Västanå teater och Mårbacka. Säffle har sin opera som i höst framför Chess för fulla hus. Riktiga publikdragare allihop.

I resten av länet finns flera kulturverksamheter som håller öppet så gott som året runt. Som i Filipstad till exempel. Där, i ett litet hus intill Skillerälven, finns museet Kvarnen som inhyser en Ferlinutställning och ett galleri.

– Utställningar med lokala konstnärer eller lokala ämnen och teman lockar alltid, men även hantverk är populärt, säger Agneta Svensson, ordförande i föreningen Kulörta lyktor.

Besökarantalet är, som för många andra kulturutövare, störst på sommarhalvåret. Då kommer busslaster långväga ifrån, men även Filipstadsborna själva hittar till Kvarnen, enligt Agneta Svensson.

– De uppskattar att vi varierar oss och visar olika tekniker. Men det är en ganska hög medelålder.

Hur jobbar ni för att sänka den?

– Vi försöker locka skolelever som går in gratis och vartannat år har vi en barnutställning. Jag tycker mig märka att det är lättare att få dem att komma tillbaka när de väl varit med, så den utställningen har nog en viss effekt tror jag.

Kvarnen håller öppet sex dagar i veckan, året runt. Det går tack vare en halvtidstjänst och ideellt arbetande medlemmar.

Sedan ett par veckor tillbaka är Anneli Strömberg museichef på Rackstadmuseet i Arvika. Hon har rötterna i Charlottenberg.

Hur viktigt är det för er att visa lokal och värmländsk konst?

– Man ska kunna visa vad som helst, vi vet var vi tar vårt avstamp ifrån. Sen om vi ska värna det gamla eller nya... Det samtida måste få finnas. Gustaf och Selma var samtida på sin tid de också, och man ska inte vara rädd att ta in det nya. Konst är en kanal som ska ha ett eget liv.

Under sin korta tid har hon ändå fått en hel del samtal från kulturutövare.

– Kanske finns det ett behov av platser att utöva sin kultur på, eftersom det är många som håller på. Så som lokalhållare kanske man får ta sig en funderare.

I förra veckan hade museet en framtidsdag, där man samlade alla ideellt arbetande personer, för att ta fram en fyraårig verksamhetsplan som ska peka ut riktningen för museet. Vad vill man och för vilka finns man.

Vilka är ni till för i dag?

– Det är flera. Dels de som värnar om kulturarbetet och historien, dels de som vill se temporära utställningar. Sen har vi inte samma besökare på sommaren som på vintern, så vi måste titta på vilka som kommer när.

Du nämnde de ideella, hur viktiga är de?

– Vi har två anställda, så de är skillnaden på att vinna eller försvinna på en sån här plats. De skapar en bredd och ett djup och kan berätta i jagform vilket är bra i en trakt med en lång muntlig tradition.

Till skillnad från Filipstad så har Rackstadmuseet svårt att locka Arvikaborna. Där tror Anneli Strömberg att det kan handla om att man blir hemmablind.

– Men det är många som pratar gott om det.

Något som också är viktigt för en mindre aktör som Rackstadmuseet är samarbeten. Ett sådant avslutades i helgen, då utställning om Anders Zorn som fotograf och grafiker plockades ner. Samtidigt har man visat flera verk av Rembrandt. Den utställningen gjordes i samarbete med Zornmuseet i Mora.

– Det är en celeber samarbetspartner och det är något jag tror vi behöver mer av. Vi klarar oss inte på egen hand. Vi får mer kunskap och ekonomiskt kan ett plus ett bli både tre och fyra.

En institution som haft det lite motigt 2019 är Kristinehamns konstmuseum. Museichefen Andreas Brändström fick lämna sin tjänst under sommaren. Det ledde också till att två utställningar med Harry Moberg och Karin Broos ställdes in.

Är den kulturintresserade publiken känslig för den här typen av turbulens?

– Jag tror man är lite känslig för det, ja. Vi har haft minskande besökssiffror under året, vilket beror på flera saker där turbulensen är en del, säger kommunens kulturchef Maria Lobell.

Hon säger att kulturen är viktig, till och med oerhört viktig och den bör vila på en stabil grund.

– Men jag tror att det här kommer att synas en tid framåt, tyvärr.

Kristinehamn liknar mer Filipstad än Arvika när det handlar om att locka de lokala besökarna.

– Det är många turister och hitresande, men mest kristinehamnare. Det behöver vi ha med oss. Vi ska ha en blandning på utställningarna vi har, men inte tänka bort någon målgrupp. Vissa tider kan vi vända oss lokalt, andra nationellt. Den ena gruppen är inte mindre viktig än den andra.

Föreningen Visit Värmland, som jobbar med besöksnäring, vänder sig i första hand mot nationella och internationella besökare. Vd:n Mia Landin säger att kulturen är en otroligt viktig del i det arbetet.

– Vi behöver de stora dragarna som reseanledningar, för att när besökaren väl är på plats kunna visa vår bredd, säger hon om dem som verkar på till exempel landsbygden. Och hon framhåller dem som viktiga för länet.

– Vi måste ha ett blomstrande kulturliv för att det ska födas större idéer som kan bli besöksanledningar. Där är lokala konstnärer och musiker betydelsefulla som grogrund, men också för upplevelsen av den svenska mentaliteten och livsstilen. För det är något som efterfrågas från och lockar de internationella besökarna.

Att lokala konstnärer går samman i konstrundor och andra evenemang är något Mia Landin ser positivt på.

– Det visar på den breda kulturen som finns och det ökar tillgängligheten.