“Hur har du det? Är det kul att resa ensam?”

Frågorna i rubriken är vanliga frågor jag får av familj och vänner där mitt svar varierar mellan “helt fantastiskt” eller “underbart”. Det är en simpel sammanfattning av många intryck och händelser. Jag ska dela med mig av några utförliga och nyanserade exempel som skulle ha gjort mina fantastiska svensklärare mycket nöjda.

På min väg till Lissabon stannade jag på måfå en natt i Biarritz, en liten surf-stad i sydvästra Frankrike. Utan förväntningar blev jag glatt överraskad av strålande sol, mysig småstadskänsla och vackra stränder.

Vid min ankomst till Surf Hostel Biarritz mötte jag en resenär som var lika nyanländ och vilsen som jag, hans namn är Tom. Han kommer från England, är rolig, smart och intressant. Efter en examen i matematik bestämde han sig för att starta ett eget IT-företag.

Vi beslutade oss för att upptäcka staden tillsammans. 20 000 steg, massa mat och skratt senare var uppdraget slutfört och vi gick tillbaka till vårt hostel. I köket stod en grupp människor och lagade mat tillsammans, de hade alla varit ute och surfat när vi anlände. Jag gick in och hälsade på alla.

Gruppen bestod av:

Luca från Schweiz, härlig utstrålning men aningen tillbakadragen, färdigutbildad och jobbar.

Laurent från Luxemburg, en kopia av tvillingarna från filmen The Social Network (både utseende och personlighet), studerar i Schweiz.

Chloé från Australien, lugn och trevlig person, på genomresa i Europa själv.

Peter från Kanada, lätt att prata med och bidrog till en trevlig stämning, studerar för tillfället till ingenjör i Danmark.

René från Tyskland, lyhörd och oerhört trevlig, han kan svenska då han studerat lingvistik i både Sverige och sitt hemland.

Mårten från Danmark, karismatisk, rolig och genuint trevlig, på genomresa för att påbörja Camino Santiago de Compostela (samma som jag skrev om i förra artikeln). Han vandrar för att han nyligen genomgått rehab då han tidigare haft drogproblem, heja Mårten!

Kortspel och kompass

Efter middagen bestämde vi oss för att spela Texas hold'em då det fanns marker och kortlek bredvid matsalsbordet. Laurent lärde de som aldrig spelat tidigare. Vi spelade i säkert fyra timmar innan folk började gå till sängs.

Kvar var Jag, Tom, Laurent och Luca. Jag bestämde mig för att lära dem spela kortspelet Hjärter, men ledsamt nog förlorade jag. Till slut gick även vi till sängs.

Dagen därpå hade jag inte bestämt någon nästa destination. Jag gjorde det enkla att låta någon annan bestämma åt mig. Därför slutade det med att jag tog samma buss som René till San Sebastián i Spanien.

Som ensam resenär blir det väldigt många beslut att ta dagligen och ibland pekar den inre kompassen inte åt någon riktning (som kapten Jack Sparrows kompass, i en av The Pirates of the Caribbean-filmerna). Då kan det vara bra att använda sig av guidning. I det här fallet var det tur att jag gjorde just det, för San Sebastián är en helt fantastisk stad med många högkvalitativa pintxos-restauranger, vackra stränder och underbara vyer.

Fick en cola

I San Sebastián mötte jag dessutom Meejong från Sydkorea. Hon skulle stanna en natt på samma hostel som jag för att dagen efter fortsätta sin pilgrimsvandring till Camino de Santiago. Tillsammans upptäckte vi Jesusstatyn på toppen av berget Urgul och åt pintxos som är rekommenderad i Guide Michelin på restaurangen Ganbara.

Meejong är en allmänbildad, nyfiken och underbar person. Hon har studerat konsthistoria och jobbar som litteraturredaktör. När jag vaknade på morgonen stod det en colaburk och godisbitar bredvid min säng med en handskriven lapp “tack för den portabla laddaren och sällskapet, detta är det minsta jag kan ge tillbaka, kram”.

Efter mötet med Meejong följde fyra dagar av ensamhet, en ensamhet som den första dagen brukar vara välbehövlig och skön, men resterande tiden väldigt jobbig. Det fina är dock att det sällan går mer än några dagar tills du har hittat nya människor att umgås med igen.

Blir kvar i Italien?

När jag kände mig som mest ensam och oinspirerad på väg från Lissabon till Sevilla i Spanien träffade jag Erika på bussen. Hon skulle av en slump bo på exakt samma hostel som jag och vi klickade jättebra. Erika är från Sydafrika, hon är intellektuell, rolig och social samt färdigutbildad kemiingenjör.

När ni läser detta är jag inne på min tredje vecka i Italien och jag vill inte lämna. Det kan mycket väl bli så att jag spenderar min sista månad bland gelato, pizza och pasta. Jag har det med andra ord helt fantastiskt och helt underbart.

Är man intresserad av att lyssna på Felicia Johanssons podcast kan man hitta den på Spotify, iTunes eller Acast genom att söka på Limitless.