Vilken succé! Fjolårets FBK-målvakt Adam Werner höll nollan i sin NHL-debut och motade 40 skott.
- Jag fattar det knappt än. Killarna i laget sparade pucken. De sa att de skulle göra något kul av den så att jag inte glömmer den här kvällen. De är bra på sånt här. Men det är ingen risk att jag glömmer det, skrattar Werner när NWT når honom på hotellet i Edmonton.
Adam och de andra lirarna i Colorado flög direkt till Edmonton efter 4-0-segern i Winnipeg.
– Vi har match här i morgon (torsdag), men jag vet inte om jag får chansen igen. Jag är redo i alla fall och jag står gärna igen.
Werner skrev historia. Han är den nionde målvakten som räddar 40 skott i sin NHL-debut sedan säsongen 1955/1956.
– Jag hörde det igår och det är ju en kul bonus. Fattar knappt att det är sant.
Vad sa lagkompisarna?
– De var jätteglada för min skull. De har varit fantastiska och ställ upp för mig sedan dag ett.
Inboxen proppfull
Inboxen i Werners mobil är proppfull vid det här laget.
– Jag vill tacka alla som har hört av sig. De är så många att jag inte hunnit läsa alla meddelanden, än mindre svar på dem. Men det ska jag.
Werner kallades upp från farmarlaget förra veckan när förstemålvakten Philipp Grubauer skadades. Han satt på bänken som backup till Pavel Francouz i två matcher.
30 sekunder in på matchen i Winnipeg blev även Francouz skadad.
– Det var en riktigt ful smäll.
Vad tänkte du då?
– Inte så mycket och jag är van, faktiskt. Det var så jag debuterade både i SHL och AHL. I FBK var det när Justin Pogge fick problem med benskydden. Då blev det fyra minuter. I AHL byttes målvakten ut i andra perioden efter att ha släppt in många mål. Jag gick in med målsättningen att ha kul, även om det är svårt för stunden.
Tackar "Masken"
Så sent som för tre år sedan var nivån en helt annan.
– Hahaha, ja då var jag på väg hem till Mariestad för att spela match med Forshaga i ettan! Jag stod i FBK:s j20 också, den säsongen. Allt har gått väldigt fort, men jag har kunnat ta rätt steg i rätt tid. Året i FBK hjälpte mig jättemycket och jag har enormt mycket att tacka "Masken" (målvaktstränaren Maciej Szwoch) för. Han gav mig en bra väg.
Efter den knappt två timmar korta flygturen till Edmonton kom Werner inte i säng förrän bortåt halv två på natten.
– Det tog tid att somna. Jag låg och njöt och det måste jag ju få göra. Men det blev några timmars sömn.
Brorsan på plats
Direkt efter matchen ringde han hem till mamma och pappa i Mariestad. Och Werner hade faktiskt släktingar på plats.
– Jag låg och njöt, det måste jag få göra. En dröm gick ju i uppfyllelse och det var svårt att fatta att jag höll nollan i debuten. Sedan blev det några timmars sömn i alla fall.
Direkt efter matchen ringde Werner hem till mamma och pappa i Mariestad. De hade sett succén på tv. Det fanns faktiskt släkt på plats.
– Ja, brorsan och hans son landade i Denver i går för att hälsa på. Lite dålig tajming att vi skulle iväg på roadtrip. De fick se matchen på tv. Nu ska jag försöka fixa flygbiljetter till dem så att de kan komma till Edmonton i morgon och kolla.
Hur är det ställt med den skadade målvakten?
– Jag vet faktiskt inte. Det är alltid tråkigt när någon blir skadad men för mig var det bättre att debutera på det här sättet än att ha fått reda på det redan dagen innan. Då hinner man bli nervös. Sen var det tur att jag kom in redan efter 30 sekunder eftersom jag fortfarande var varm då.
Hur var matchen då?
– Väldigt bra med mpånga chanser åt båda håll. Jag fick jättebra hjälp att se pucken och så har vi ju en superstjärna, Nathan MacKinnon, som fixade segern åt oss med två mål och två assist.
Jämför med SHL.
– Det är tajtare, fler skott och snabbare spel i den här mindre rinken och så är spelarna ett snäpp upp. Fast SHL står sig väldigt bra.
När NWT når Werner är det tidig morgon i Edmonton.
– Nu ska jag käka frukost och sedan tränar vi vid lunchtid.