"Jag valde att tro på mänskligheten"

Hon fick klimatångest redan för 30 år sedan. I stället för att begrava sig i oro valde Helén Williams att ta kampen.

I dag är hon en känd miljöforskare som ofta syns och hörs. Men oron finns kvar.

– Det vi går mot är på många sätt läskigt – på riktigt, säger hon.

Temperaturen närmar sig nollan och vinterns första snötäcke ligger på marken. Det är riktigt kallt, men egentligen handlar det bara om att ha på sig rätt kläder.

Det vet i alla fall Helén Williams, docent i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet. Hon är helt rätt klädd. Något hon lärt sig i takt med sin livsstil.

– Jag cyklar varje dag till universitet, det blir ungefär tre mil om dagen. Cykeln är överlägset det bästa färdmedlet, sett till motionen, miljön och ekonomin, säger hon.

Nu är cykeln parkerad. Vi befinner oss i skogen och det märks tydligt varför Helén Williams ville träffas här.

– Skogen är det bästa vi har. Dels samlar jag kraft här, dels är det vår planets framtid.

Framtid?

– Många av de tjänster och produkter vi har drivs eller görs av fossila bränslen. Det måste vi sluta med för vår planets överlevnad. Och där kan skogen ersätta mycket, säger hon.

Började studera i Karlstad

Det var på sent 80-tal som Helén Williams började studera vid det som då var Högskolan i Karlstad. Hon läste ett program som handlade om kemi och ekonomi.

– Redan då började jag bry mig väldigt mycket om miljöfrågorna. Jag minns att det var samtidigt som ett av de tidigaste klimatmötena arrangerades. Det var i Rio de Janeiro 1992. Därefter började jag läsa på alltmer om ämnet och blev verkligen biten och fick insikten: det är det här som jag vill arbeta med resten av mitt liv.

I dag är hon en av Karlstads universitets frontfigurer och lite av en forskarkändis. Hon medverkar till exempel varannan måndag som "klimatångestdoktor" i P4 Värmland.

– Vi pratar mycket om vad man som enskild person kan göra för miljön och för att lindra sin egen oro. Vi vänder oss främst till personer som känner att det är viktigt. Vilket nu blir allt fler. Klimatskeptiker riktar vi oss inte alls till, säger Helén Williams och fortsätter:

– Radioinslagen har körts under hela hösten med frågor om plast, återvinning, köttkonsumtion och vatten på flaska. Vi trodde att fler av de som inte vill tro på klimatförändringarna skulle bli upprörda men så har det inte blivit. Kanske för att vi på ett enkelt sätt pratar om fakta och osäkerheter på vardagsnära områden.

Fått kritik

Så fort begreppet hållbar utveckling kommer på tal lyser Helén Williams upp. Hon vill genast börja förklara hur läget ser ut, som om hon stod i föreläsningssalen.

Hur ser du på hållbarhetsarbetet?

– Jag vill ändå dela upp det i två delar. Å ena sidan handlar hållbar utveckling om att vi måste värna om de tjänster och produkter vi får från vår jord. Som till exempel binas pollinering eller havets rika djurliv. Vi får mycket gratis därifrån som är livsviktigt. Å andra sidan är det hur vi ska dela upp jordens resurser mer rättvist och det är här jag ibland har fått kritik av studenter.

Varför?

– Jo, för när jag pratar om ökad rättvisa så uppfattas jag mer som vänster eller så. För att jag säger att vi inte kan leva som vi gör i dag. När några få tar mycket av resurserna och väldigt många tar lite. Det är ohållbart. Särskilt när fler och fler länder blir mer utvecklade och också vill öka sin materiella standard och därför tar åt sig mer. I fråga om hållbarhet måste detta lyftas över den traditionella politiska höger-vänster-skalan. Det handlar om mänsklig överlevnad på global nivå.

Ett ben i varje läger

Hennes eget fokusområde i forskningen är miljö- och energisystem, med inriktning på förpackningar och matsvinn. Hur bättre och smartare förpackningar kan bidra till en hållbar utveckling.

Är hon inte i föreläsningssalen, på radion eller diskuterar klimatsmarta lösningar med företag håller hon främst till vid Centrum för tjänsteforskning på universitetet och forskar.

Vad fokuserar du mest på i yrket?

– Det är lite blandat. Dels, vill jag prestera i den akademiska världen genom att få fram nya resultat, dels vill jag sprida insikter till allmänheten, att pedagogiskt förklara för människor vad det är som sker med bland annat klimatet. Vad det är man som privatperson kan göra.

Det låter lite som du har ett ben i varje läger?

– Så kan man uttrycka det, absolut. Självklart måste jag fortsätta forska och göra bra resultat för att jag ska kunna bli ansedd som en trovärdig forskare. Men mycket av de resultat som vi kommer fram till måste vi paketera om för att både privatpersoner och företag ska kunna förstå. Därför jobbar jag mycket med den biten.

Du försöker knäcka den svåra gåtan att göra fakta om klimatet lättbegripligt?

– Ja, men typ. Särskilt att försöka nå ut om vad det är som stämmer och inte i klimatdebatten. Att till exempel förklara att det på många sätt inte går att kompromissa om miljön, som att vissa jobb måste bort.

Vilka?

– Kol- och oljeindustrin är två exempel, säger Helén Williams bestämt.

– Där har vi många mäktiga företag som inte kan hålla på som de gör i dag i framtiden. Här ser vi ju också att det är många som arbetar stenhårt för att så tvivel i frågan om klimatet och som arbetar med desinformation. Det liknar det som tobaksindustrin gjorde under 1970-talet – att sprida information om att tobak skulle vara ofarligt.

Klimatångest

Den sista strålen av kvällssolen kämpar sig fram genom träden. I skogens lugn börjar Helén Williams prata om klimatångest. Kanske är det hennes kärlek för skogen som gör henne påmind.

– Det är vissa studenter som har anmärkt på begreppet klimatångest, liksom att "ska vi behöva ångest för det här också". Men den oron man känner för framtida generationer kan absolut utvecklas till en ångest. För det vi går mot är på många sätt läskigt – på riktigt.

Känslor som vissa vittnar om i dag, hade Helén Williams redan på 90-talet.

– Jag visste inte om jag skulle våga sätt barn till livet.

Men hur ser du på dagens samhälle, där ämnet har blivit alltjämt ständigt aktuellt?

– Äntligen, höll jag på att säga. Men det är så mycket bättre i dag. Det känns som att alltfler har kommit i kapp nu. Jag tror att om några år så kommer vi att kunna se tillbaka på 2019 eller 2020 och inse att det var här allt vände.

– Människor har börjat inse, att alla kan göra något för klimatet. Det är viktigt att påpeka att forskningen visar att det fortfarande är möjligt för oss att rädda klimatet, men det brådskar.

Valde du att skaffa barn till slut?

Helén Williams pausar. Tittar bort och tänker i tystnad innan hon svarar.