Göthe: Demokrati ute på hal is

Signerat
PUBLICERAD:
I Sifos senaste opinionsmätning är Sverigedemokraterna med Jimmy Åkesson näst största parti och kanske snart ifatt Socialdemokraterna med Stefan Löfven. 24,9 procent för S och 22,7 procent för SD.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Stefan Löfven får ta på sig en del av skulden genom sitt provocerande sätt att hantera sanningen när han recenserar sina motståndare. Något han förvisso hellre gör än att berätta om sin egen röriga politik, skriver Kjell Göthe.

I dag ville jag först ta ett avstamp i senaste partiledardebatten i SVT:s Agenda, men finner det meningslöst. För programmen har utvecklats till en katastrof, där Jonas Sjöstedt (V) får utrymme att ta heder och ära av alla. Han recenserar dessutom de andras politik på ett kraftigt vinklat sätt. Detta utan att programledarna vågar ingripa eller ställa motfrågor. Sjöstedt ger sig på Stefan Löfven (S), som han ju samtidigt fullt ut stöttar i riksdagen. Tittarna får numera ut noll av dessa debatter i SVT. Lägg ner dem, eller gör om dem!

Partiledardebatterna i riksdagen är mer anständiga. Men även här har vi fått ett farligt populistiskt inslag i vårt demokratiska samtal. Detta i en tid när Sverige behöver mycket mera av konstruktiva och framåtsyftande diskussioner. Stefan Löfven får ta på sig en del av skulden genom sitt provocerande sätt att hantera sanningen när han recenserar sina motståndare. Något han förvisso hellre gör än att berätta om sin egen röriga politik utan fast kurs, vilket senaste riksdagsdebatten är ett exempel på.

Löfven inledde med att säga: Det är få svenskar som följer debatten idag, människor är fullt upptagna av annat. Ja, men varför? Lite självkritik behövs faktiskt! Han sade också att Socialdemokraterna bygger Sverige starkt igen, där ingen skall lämnas utanför. Men väljarna har tröttnat på sådana floskler och Sverigedemokraterna utestängs fortfarande trots att man är Sveriges näst största parti enligt färska opinionsmätningar. Dessutom har stödet för honom från LO-medlemmarna rasat enligt en annan mätning.

Ändå, i demokratins boning håller Löfven med flera SD utanför viktiga samtal och utredningar. Varför säger ingen av de andra politiska ledarna ifrån om detta för att värna vår demokrati? Rädslan och ångesten för SD tycks fortsätta paralysera svensk politik. Det är rent löjligt och mesigt.

Jimmie Åkesson (SD) sade: ”Samtidigt som kommuner runt om i landet står vid ruinens brant skär otryggheten som en kniv mellan landsändar”. Vidare: ”det går inte en dag utan rubriker om sprängdåd, nya skjutningar och kallhamrade påhopp på vanliga medborgare”. Han och flertalet väljare väntar fortfarande på krafttag från regeringen.

Men Löfven säger: ”Efter att ha läst budgetförslagen från de högerkonservativa partierna inser jag nu att de har ungefär samma tankar som för 80 år sedan”. Mot det kan hävdas att precis detsamma gäller socialdemokratin. Dessutom, ideologier bör faktiskt vara rejält långsiktiga. Löfven sade också: ”Med januariavtalet som grund kan regeringen se till att Sverige gör förbättringar för våra äldre”. Min invändning: ja, cirka 75 kronor mer per månad är resultatet för de allra flesta av dessa, men inte för de rikaste som får mera. Var har socialdemokratin hamnat?

Ulf Kristersson (M) förklarade att han är allvarligt oroad nu, när Sverige har gigantiska problem inom flera områden: ”Och medan de växer tappar Socialdemokraterna kontrollen, först över Sverige och sedan över själva regeringen. Det blir internt bråk inför öppen ridå”. Ebba Busch Thor (KD) var klarsynt: ”Vad behöver Sverige? Frågan borde vägleda alla politiska partier. Men när man granskar regeringens budgetförslag ser man slutresultatet av en förhandling som är byggd på vad fyra januaripartier behöver för att hålla sams?”

Januariuppgörelsen börjar krackelera. Vad gäller Centern och Liberalerna så vidgas sprickan mellan dem. För L borde det bästa vara att säga tack och adjö till gemenskapen. C har samarbetat förr med Socialdemokraterna och vill tydligen fortsätta. Populistiska turer och utestängandet av SD minskar trovärdigheten för politiken hos väljarna. Slutsatsen måste bli att vår demokrati tyvärr är ute på hal is i en tid när den behöver försvaras som mest.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.