Regeringens slapphet ett hot mot säkerheten

Ledare
PUBLICERAD:
Svårt för Säkerhetspolisen.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Regeringen uppmärksammades redan 2017 på behovet av att förtydliga och skärpa lagen om särskild utlänningskontroll, LSU. Inget gjordes och nu släpps personer som utgör hot mot rikets säkerhet fria.

I mars 2017 vände sig Säkerhetspolisen till regeringen. En nio sidor lång inlaga redogjorde för skälen till att myndigheten ansåg sig tvungen att begära att LSU reformerades. Ändå dröjde det till hösten 2018 innan regeringen ens tillsatte en utredning. Slutdatum för redovisning av utredningsuppdraget är 31 mars 2020.

Inrikesminister Mikael Damberg (S) skriver till Svenska Dagbladet (5/11) att han ”hoppas på att ny lagstiftning kan vara på plats redan i slutet på 2021”. I bästa fall är alltså en förändring på plats ynka fyra och ett halvt år efter att Säkerhetspolisen vände sig till regeringen. Det för en förändring där man på förhand vet vad man vill uppnå och som det garanterat funnits stöd för i riksdagen under båda de aktuella mandatperioderna.

Att regeringen inte är handlingskraftig är dock ingen nyhet. Men detta fall av indolens har fått sällsynt negativa följder. Alla de sex radikala islamistimamer som omhändertogs tidigare i år och som har befunnits utgöra hot mot rikets säkerhet har nu släppts – på grund av att LSU inte har gjorts om. De är inte ensamma, flera personer som skall utvisas då de är ett hot mot Sverige går fria. De kan därmed fortsätta sina gärningar att bringa Sverige i fördärvet. Det är regeringens fel.

TT rapporterade nyligen (6/11) att en av de sex imamerna har avvikit. Trots anmälningsplikt har han inte inställt sig hos Polisen sedan början av oktober. Var han befinner sig är högst oklart. Varken Säkerhetspolisen eller Polisen vill kommentera uppgifterna. Förhoppningsvis har han lämnat landet, men lika troligt är att han har uppgått i skuggsamhället och verkar i det fördolda. Utan att veta var han är blir det förstås omöjligt att utvisa honom när möjligheten finns. Det är regeringens fel.

De radikala islamisterna kan förvisso inte lastas för regeringens handlingsförlamning. Det är dock inte samma sak som att de förtjänar något slags skydd. De har utnyttjat vårt samhälle i akt och mening att skada det. Staten har en långtgående rätt att agera mot dessa människor. Även i brist på tydligt lagstöd borde regeringen ha gjort ett undantag och utvisat dessa människor, alternativt tagit dem i kontinuerligt förvar.

I regel är det naturligtvis fel att åsidosätta någons rättigheter, men här handlar det om en rättighetskonflikt. Dessa människors gärning är i sig en ytterst allvarlig kränkning av hela medborgarkollektivets rätt att leva tryggt och säkert. Det går inte att samtidigt upprätthålla medborgarnas och de radikala islamisternas rättigheter. Regeringen måste välja och hur den än väljer gör den i någon mening fel. Regeringen valde islamisterna framför folket.

Hantera detta innan alla säkerhetshot väljer att gå under marken. Regeringen kan välja islamisterna öde, det skall inte framtiden behöva utvisa.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.