Den grandiosa självbilden

Ledare
PUBLICERAD:
Vilken bild har man av sig själva?
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Det råder kris bland medarbetarna på Sveriges Television, men inget kan rucka på ledningens grandiosa självbild. Samtidigt som de säger att de måste förbereda sig för framtiden så agerar de som om medielandskapet inte förändrats och att de till varje pris måste samla så många tittare som möjligt.

Trots att den rekordstora budgeten för public service-bolagen tryggats för många år framöver så råder förstämning och konflikter i tv-huset på Gärdet i Stockholm. Fackföreningstidningen Journalisten har skrivit om hur medarbetarna vantrivs och hur den ständiga klickjakten påverkar kvaliteten och hur man arbetar. Samtidigt så blåser SVT upp sig själva till någon sorts sanningens ljusa riddare i en riktad reklamkampanj där man positionerar sig som grindvakter mot populistiska krafter som bara är ute efter att solka ned Sverigebilden.

Som om det skulle vara SVT:s uppgift, och som om man dem förutan skulle falla ned i ett bottenlöst medialt mörker. Det säger också en hel del om hur man upplever andra media i Sverige. Parar man ihop detta med den många gånger erbarmliga kvaliteten i det som bjuds så uppstår en kognitiv dissonans.

I en lång debattartikel på Dagens Nyheters kultursida (24/10) lägger mediedirektören Jan Helin och Helena Olsson, som är beställare för nyheter, samhälle och dokumentärer, ut texten om hur de ser på SVT:s framtid, fast utan att säga särskilt mycket. Det de säger är ändå rätt avslöjande. De riktar främst in sig mot tanken på att smalna av public service. I och för sig inte så förvånande, då de så klart talar i egen sak.

Det säger de förstås inte. Istället levereras en variant på en urgammal klyscha som möjligen hade sitt värde när vi faktiskt bara hade statlig monopol-tv. Det är gubevars viktigt för demokratin att det finns tv-program som samlar så många människor som möjligt kring "gemensamma upplevelser". Alltså tanken på public service som en lägereld. Underförstått så är de kritiker som vill smalna av utbudet motståndare till denna påstådda demokratiska nytta.

Men det är knappast avgörande för demokratin att så många tittare som möjligt samlas för att till exempel titta på en av SVT producerad melodifestival. Eller något av de många lekprogram och dokusåpor som också visas. Att såväl det svenska som det internationella tv-landskapet genomgått stora förändringar under de senaste decennierna har man inte tagit till sig, trots att de i artikeln pratar om saker som streamingtjänster och digitalisering. Fram tonar ett budskap om att vi vill fortsätta vara legitima som förr, trots allt detta, så ge oss era pengar så skall vi göra så många och så breda program som möjligt.

Helin och Olsson berör också de försämrade villkoren för dagspressen, men ger inga ordentliga svar på den inneboende konflikten att göra sig relevanta för den nya publiken som konsumerar media på nätet samtidigt som traditionella mediehus kämpar för att kunna ta betalt för sitt innehåll.

De har också en oförståelse för att SVT på goda grunder kan uppfattas som partiska och vinklade. Men så avslutar de med en släng åt Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för att dessa partier just diskuterat både att smalna av public service och hur sakligheten och opartiskheten skall stärkas. Och så undrar de varför de blir ifrågasatta!

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.