Per Halvarsson: "Onödigt att tänka på de som är taskiga"

Varje dag cyklar den trogne kristinehamnaren Per Halvarsson, 56, kors och tvärs över stadens gator för att hinna mellan olika aktiviteter och längs vägen sprider han glädje till de han möter.

När Per Halvarsson inte är caféansvarig på Juhlinska huset aktiverar han sig gärna genom att spela pingis eller lyssna på skivor. Han har spenderat nästan hela sitt liv i Kristinehamn sedan han hamnade här som ettåring.

– Jag har gått på skola i andra städer, men i det stora hela har jag bott här. Jag trivs.

Han säger att han tycker att människorna är trevliga och att han har många bekanta, mycket tack vare pingisen.

– Jag hälsar mycket på folk jag ser, ibland kanske för mycket, säger han med ett skratt.

– Men hoppas att det bara är något positivt. För det mesta hälsar folk tillbaka, så jag tror att det är det.

"En riktig klippa"

NWT träffar Per på Juhlinska huset vid Kristinehamns stadskyrka, där han spenderar större delen av sina vardagar.

– Det rutar in mina dagar och ger mig en sysselsättning. I stället för att gå runt på stan och utsättas för missbruksproblem har jag något vettigt att göra och se fram emot varje dag när jag vaknar.

Juhlinska huset är en öppen mötesplats som drivs av Kristinehamns kommun. Tanken är att skapa möjligheten att träffa människor och bryta isolering och ensamhet.

– Här kan man köpa billigt fika, umgås och delta i olika aktiviteter, som bingo på tisdagar, säger Lisa Lindström som är en av två anställda.

Fikat sköts till större delen av Per Halvarsson som sitter i cafédisken varje förmiddag.

– Jag sätter på kaffet och tar hand om serveringen, förklarar han.

– Per är plikttrogen och en riktig klippa, säger Lisa Lindström och fortsätter:

– Han är alltid glad och trevlig och sköter det han ska jättebra. Det finns bara fina saker att säga om honom.

Brinner för pingis

När Juhlinska huset har stängt är det framför allt racketsporter som hägrar för Per Halvarsson. Flera gånger i veckan står han med ett pingisrack i handen och en gång i veckan byts det ut till ett badmintonrack.

– Jag har spelat pingis i flera år nu. Det är själva aktiveringen med bollen som är roligast.

När han får möjlighet brukar han vara med och tävla, för att se vad träningen har gett för resultat.

– Några gånger i veckan brukar jag hälsa på mina föräldrar också. Och jag älskar musik och är med i två musikklubbar.

Det låter som att du har väldigt mycket för dig?

– Ja, just det. Det har jag nog, ja.

Vilken typ av musik lyssnar du helst på?

– Det är mest punk, indie och indiepop. Thåström är fantastisk. Jag har sett honom i Karlstad en gång, och Asta kask en gång.

Vågade ta steget till välmående

Gymnasiet klarades av i Karlstad på Tingvallagymnasiets ekonomiska specialkurs. Efter det har Per Halvarsson varit inne på flera utbildningar, bland annat på Kristinehamns folkhögskolas program för vårddokumentation. Han har också jobbat med slöjdarbeten på Mariebergs sjukhus, innan verksamheten las ned 90-talet.

– Jag var själv inlagd där under 80-talet men när jag blev utskriven fick jag vara kvar och jobba en stund i stället, det var roligt.

Han berättar att han har nervproblem som under den tidiga delen av 80-talet, innan han fick bukt med dem, gjorde det besvärligt för honom.

– Jag mådde dåligt och kollapsade till slut. Nerverna gjorde min kropp väldigt orolig.

– I stället för att gå runt och må dåligt tänkte jag kunde lägga in mig så att jag kunde få hjälp, och det fick jag.

Kopplar bort elakheter

Innan hjälpen kom kunde han, när han gick förbi en skola eller liknande, uppleva att individer ropade elaka saker till honom.

– Då fick jag för mig att folk var efter mig. Det blev en förföljelsemani.

Om han hör något negativt i dag har han skaffat sig en förmåga att sålla bort det.

– Det är onödigt att tänka på de som är taskiga.

Hur kopplar man bort sånt? Det skulle nog fler vilja klara av.

– Jag vet inte, jag bara gör det. Det går in i ena örat och sen försvinner det.

– Nu för tiden känner jag mig i alla fall väldigt lugn, trots att jag äter mindre mediciner. Jag mår bra!

Vad är det bästa med Kristinehamn?

– Biblioteket, för jag tycker om att läsa. Brogårdsgymnasiets gymnastiksal är också bra, det är där jag spelar pingis.

Har du några framtidsdrömmar?