De vill ta makten

Ledare
PUBLICERAD:
Ebba Busch Thor (KD) och Ulf Kristersson (M) vill regera.
Foto: Marko Säävälä/TT
Både Moderaterna och Kristdemokraterna vill fälla regeringen och ta makten, även om det skulle innebära att ta hjälp av Sverigedemokraterna. De varken nya eller överraskande beskeden har de två partiledarna gett i olika intervjuer på sistone. Det återstår dock vissa hinder på vägen, och tydligheten brister också delvis.

Tydligast i hur hon vill använda sig av SD för att ta regeringsmakten har KD-ledaren Ebba Busch Thor varit. Det kan hon också kosta på sig. Redan i somras tog hon steget att faktiskt luncha med SD-ledaren Jimmie Åkesson, och det utan att dra på sig några baciller. Sedan dess har man samarbetat i riksdagen bland annat när det gäller åtgärder mot gängkriminaliteten, och hoppas på att det i fler frågor där det råder samsyn.

Det skäms hon inte för och säger det också öppet. I en intervju med Lena Mellin i Aftonbladet (4/11) säger Busch Thor att KD håller fokus på de problem som finns och inte är "så kinkiga med vilka man behöver prata med för att få igenom saker". Andra partier har varit mer fokuserade på att markera avstånd till SD. Givetvis är det det enda sättet att driva effektiv politik på lång sikt. SD lär ju inte försvinna bara för att man önskar det. Och den egna politiken blir ju inte sämre för att SD kan tänkas stödja den.

Moderatledaren Ulf Kristersson är inte fullt lika tydlig, men i en intervju i nättidningen Kvartal (25/10) säger han att han kan tänka sig att bilda en regering med hjälp av SD:s mandat. Det är i sig inget nytt. Det låg implicit i de försök han gjorde efter valet 2018 att bilda regering. Däremot så markerar han mot Socialdemokraterna när han i intervjun säger att grundtonen i en sådan regering måste vara borgerlig politik. S har ju genom januariöverenskommelsen med Centern och Liberalerna fått göra avkall på en hel del av sin politik.

När Kristersson pressas på frågan om han skulle vara beredd att ge något till SD i utbyte mot stödet så svarar han inte riktigt utan säger att frågan är för tidigt väckt och att han inte tänker börja förhandla om detta nu. Det duger inte, och förr eller senare måste han och M ge tydligare besked än så om vad ett SD-stöd skulle innebära. Och det i god tid innan valet. Det är bland annat denna otydlighet som gör att det inte lyfter riktigt för M i opinionen.

Det hade räckt med att säga att det i frågor där man tycker hyfsat lika så kan man börja prata med dem (eller vilket verb man nu väljer att använda). Men samtidigt att man inte är beredd på att göra avkall på grundläggande moderata eller borgerliga värderingar. Januaripartierna har ju ohemult nog försökt utmåla det så att varje beröring med SD ofrånkomligen leder till just det, som om de inte litade på M:s och KD:s demokratiska sinnelag.

Orättvist och stötande förvisso, men den misstron är dessvärre reell, så det är lika bra att klargöra vad som gäller. Man kommer inte att bygga arbetsläger i utbyte mot ett nytt jobbskatteavdrag! Och det är svårt att se att SD i en sådan situation skulle ställa några stötande krav, men skulle de göra det så har de avslöjat sig och det kan också vara bra för svenska folket att veta.

Här är Ebba Busch Thor mycket mer tydlig och rakt på sak, och det hedrar henne och Kristdemokraterna, som för övrigt håller riksting till helgen. Vad väljer man – beröringsskräcken med SD eller att lösa problemen i bland annat välfärden och polisen? Valet borde vara enkelt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.