Spelrecension: Medievil

Spel
PUBLICERAD:

Medievil

PS4
Sony
Åldersmärkning: 7

I Stephen Kings klassiker Jurkyrkogården konstaterar en av karaktärerna att ibland är döden att föredra (”sometimes dead is better”). Kings roman handlar om sorghantering, men det där citatet kan användas även om Medievil – ett gammalt PS1-spel som nu väcks till liv med uppdaterad grafik.

Medievil var ett charmigt litet actionäventyr när det släpptes första gången 1998, men sedan dess har mycket digitalt vatten runnit under spelvärldens broar. Det här är ett spel som hade behövt en rejält uppdaterad nyversion, inte bara ett lager högupplösta texturer. Grafiken kan nämligen inte alls dölja det ruttnande, stapplande lik som är spelmekaniken.

Passande nog handlar spelet om Sir Daniel, som råkar vara ett skelett som rest sig ur graven för att bekämpa ondskan. Detta gör han mestadels genom att veva okontrollerat med sitt svärd och hoppa runt i eländigt designade plattformssekvenser. Medievils tillkortakommanden var lättare att förlåta 1998, när 3D-spelen fortfarande var i sin linda och ofta var väldigt klumpiga och svårspelade.

Idag är det bara en pärs att spela Medievil. Om du inte har några nostalgiska band till spelet skulle jag påstå att det, åtminstone bitvis, är närapå ospelbart. Inte för att det är för svårt, utan för att det helt enkelt bara är tråkigt och frustrerande. Kontrollerna är stelbenta och oprecisa, och det finns inget som helst djup i striderna. Den charmiga estetiken kan inte vända min sura min till ett leende den här gången. Kanske för tjugo år sedan, men inte idag.

Om du verkligen älskade Medievil när det begav sig så kanske du får ut något av att återbesöka dess älskvärda lilla spelvärld igen. Förmodligen är det dock bättre att låta Sir Daniel vila i frid. Ibland är döden att föredra.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.